colting

Från och med i eftermiddag så bloggar jag på

http://nyheter24.se/blogg/coltings-den-nakna-sanningen/

Internet á la traudlaus finns absolut inte i den lilla enklaven av on som jag ar pa. Jag skriver pa en stor och konstig stationar dator som snarare ser ut som ett videospel eller sa...

Darfor blir det tunt pa Coltingblogg denna veckan.

Semester pa alla tankbara satt m a o.

Det är när tre eller fyra personer på rad kollar samma sak med utgångspunkten att personen innan gjort fel.

Tillämpas väldigt mycket på flygplatser. Till exempel på Paris CDG klockan 05.45 fast många resandes biologiska klocka börjar närma sig midnatt.

Fast de resande kanske är på väg från Kanada till Mallorca och kanske överlever med tanken på ett blått hav och ett rött vin...

..att inte bara stå i säkerhetskontrollen i en outhärdligt långsam kö utan att faktiskt jobba där. Varje dag. I varma kläder. Utan att passera gå. Och du får inte skjuta dig själv i huvudet heller.

Jag har skrivit en artikel om Ö till Ö som finns att läsa på Slowtwitch;

http://www.slowtwitch.com/Features/Island_To_Island_-_The_toughest_one-day-race_in_Sweden__524.html

Engelsk läsövning!

I fredags flög jag till New Jersey för att träffa Dr Phil och initiera ett coach/client-samarbete med honom..

Jag pratar alltså om "the other Dr Phil"; dr Phil Skiba som är en mycket välrenommerad idrottsläkare och triathloncoach.

Efter 18 års egencoaching så känner jag att det är dags för en förändring. Inte för att jag inte tror på mina egna metoder för det gör jag och det har gått så bra som jag kan begära med de tämligen begränsade verktyg som mina egna förutsättningar har givit mig. Snarare är det så att alla behöver en mentor, lärare, coach, instruktör, inspiratör eller ett bollplank i någon form. Det är i längden väldigt svårt att objektivt utvärdera och råda sig själv utan att färgas av:

-erfarenheter; jag gjorde så här 2002, 2004 och 2005 och det gick bra så jagska göra likadant fast lite mer och lite hårdare.

-osäkerhet; långt eller hårt? långt och hårt? kort och lätt? lätt och hårt? hårt och hårt? långt och långt? ...och hur känner jag mig egentligen och vart står jag nu och vart siktar jag? egentligen? ..och ska jag inte bara åka till Dunkin´Donut istället?

-ambition; jag vill jag vill jag vill jag vill! Att träna det som man bör göra utefter de krav som verkligheten dikterar och det som man vill göra baserat på högtflygande ambitioner är oftast väldigt olika...
Det är därför som även duktiga och erfarna triathleter, som kanske också själva coachar (Gordo, Peter Reid, Lovato, Mark Allen etc) har eller har haft egna rådgivare för man kanske är duktig på att råda andra men mindre så om sig själv.

Så nu ser jag fram emot att slippa våndas och brottas lika mycket med mina egna ambitioners kamp mot förnuft och verklighet och helt enkelt sätta mitt förtroende till Dr Phil. Jag kommer givetvis att vara väldigt delaktig i processen och det var också därför som jag flög över från Toronto för att träffa honom och dra upp riktlinjerna tillsammans.

Läs mer på www.physfarm.com

För de som är intresserade av att skaffa sig en coach bör tänka på följande:

-hur kunnig är coachen? kompetens? erfarenhet? referenser?

-vilken filosofi anammar coachen?

-tillgänglighet ; kan du ringa då och då? E-maila och få svar per omgående?

-arbetsbelastning; se upp för överarbetade amerikanska hypade coacher med tusen age-groupers..Du kommer bara att få ett träningsprogram modell 1A utan personlig touch. Dessutom kommer du inte ens att få "the coach" utan någon av den namnkunniges mindre namnkunniga anställda som oftast inte vet mer om triathlon än vad du själv gör...

-pris; för 100-200 dollar är detta precis vad du för; för att en sådan coach ska kunna tjäna pengar så kommer han att coacha +20 personer eller mer. Hur mycket fokus tror du att just du får?

Lägg istället +500 dollar på någon som verkligen lägger ned tid på just dig. Visst, det kanske är dyrt men kunskap och kompetens kostar.

Och en duktig persons tid kostar! Det är bara i SISU-idrottens Sverige vi inbillar oss något annat med föreningsslivets ideella arbete och luftmadrass i sovsal..

När jag själv kommer att engagera mig mer i coaching så kommer jag att ta riktigt bra betalt men bara jobba med max tre personer åt gången och över en tidsperiod på minst åtta månader.

Jag vill bara skriva om ett skamt som jag horde som jag absolut inte tycker ar roligt. Inte humor! Och skrattar man at sadana saker sa borde man ga och bikta sig for det kan och ska inte vara roligt att att driva med barn och handikappade. Barn som ar handikappade ar annu varre! Sluta med det genast ni som gor det!

Hursomhelst; USA's nya vicepresidentkandidat och tillika den milf-igaste ulven i faraklader som skadats; Sarah Palin har ju som bekant ett handikappat barn. Och en amerikansk komiker skojade om det pa det har sattet (om man nu kan kalla det for skoj for jag tycker det ar hemskt! Hemskt)

-How can we expect America to stand behind Sarah Palin when not even God will? 

 Inte roligt alls. Absolut inte. Tycker jag bestamt.

Jag tycker snarare om sadan snalla skamt som handlar om roliga saker. Jag kunde ett skojigt skamt som handlade om askledare och blixtlas eller sa men jag har tyvarr glomt poangen. Men det skamtet ar jattekul!

Och aven om Sarah Palin ar en rabiat motstandare till exempel abort och nu talar om Guds plan for USA som eventuellt ocksa inbegriper ett framtida krig med Ryssland sa har hon faktiskt ett hjarta hon ocksa.

Nagonstans. 

Feta personer ska inte arbeta i en affar for lopning.

Dessutom ar alla former av ansiktebeharing ett minus.

I synnerhet om personen ifraga ar kvinna....

Om man som affarsinnehavare nekar anstallning till en sadan person; ar det att betrakta som diskriminering da?

Och visst ar det roligt nar man far sina fordomar bekraftade; i det har fallet att butiksbitradet inte sprungit sedan glassen var pa vag att ta slut pa Ben&Jerry och att hon med gall och skarande rost under den fladdrande talibanmustaschen insisterade pa att Nikes nya Lunar Trainer ar en aerobicssko. Typ.

Anledningen till den engelska tangentbordet ar att jag sitter pa Toronto City Airport for vidare befordran till Newark och New Jersey. Jag ar pa vag till ett mycket spannande mote!

En flygplats och en vantsal med en foredomlig air och service med gratis kakor, kaffe, dricka och kakor samt fina loungestolar. Och kakor. Fast det tradlosa internettet fungerar konstigt nog inte. Fast de har kakor. Gratis.