Nu är bloggen alive and kicking igen! En del indignerade läsare har upprört påpekat frånvaron av nya inlägg. Så är det ju onekligen men ibland är det mycket annat som jag prioriterar; träning som ska tränas, resor som ska resas, golv som ska swiffras, packning som ska packas, böcker som ska läsas (och än värre, böcker som ska skrivas; eller hur brorsan förläggare?) krönikor som ska skrivas, flickvänner som ska pussas und so weiter.Men nu ska jag snart åka till Australien och har nya intryck och skrivlustar på lut. 2006 har ju hittills inte blivit något banneryear för Colting Industries men jag accepterar de här ganska naturliga konjunktursvängningarna för en idrottsman. Jag tror att mitt 2006 i en del fall har präglats av överambition. Jag vill inte nöja med mig lite och jag vill se en utveckling i träningen. Därför har jag velat göra vissa perioder och vissa pass hårdare, längre och mer än, exempelvis, 2004-05. Det har inte alltid varit helt bra. Som tur är för min egna skull så har jag ändå förmågan att göra bra prioriteringar och därför är det självklart för mig att inte pusha vidare över skador. Det är viktigt att skilja på hälsa och fitness. Men det var ändå väldigt synd med den lilla löjliga skadan som jag utvecklade under Norseman. Jag fick väldigt ont runt knävecket och överdelen av vaden. Det påverkade mitt lopp men kändes sedan OK dagarna efter. När jag sedan återupptog träningen för EM och Pan-Amerikanska Mästerskapen så fick jag tillbaka det. Det var svårt att diagnostisera, var det en sena, en muskel, en bristning, en inflammation, vad? Jag backade tillbaka, simmade mest men blev egentligen inte bättre förrän jag fick en kortisonspruta i en slemsäck som uppenbarligen var svullen och irriterade de intilliggande senorna. Då blev jag genast bra!! Synd bara att jag vid det laget redan missat EM, SM och Pan-Am. Min grämelse är alltid kort dock för en sak som är säker är att det alltid finns nya tävlingar att träna för. Alltid.Höstträningen har gått lysande! Jag har kört alla tre grenarna mycket bra och med hjälp av min ”personliga tränare” och sjukgymnast Markus Greus har vi jobbat med en del muskulära imbalanser vilket har givit resultat.