Alla inlägg under november 2006

Av Jonas Colting - 28 november 2006 21:08

De närmaste dagarna eller dryga veckan efter hemkomsten ifrån längre triathlonäventyr så följer mitt liv ett tydligt mönster; jag städar, tvättar och läser alla gamla BT jag missat. Och så sorterar jag. Jag kan inte bara bröta in med kläder i garderoben utan att ha sorterat där inne innan. Och jag måste sortera i skåp i köket och badrummet. Jag älskar att slänga. Ut med det gamla in med det nya. Det är min paroll. Feng shui typ. Så jag går och städar kylskåpet och så skriver jag ett mail. Och sedan tar jag strumplådan. Och efter det en gammal BT. Och så kaffe. Och så ringer jag någon. Och sedan viker jag lite kläder und so weiter.Jag är inne på en extra noggrann session den här gången eftersom jag ska vara hemma länge den här gången och så är det ju snart jul. Fissa och feja. Jag rensade kryddhyllan i morse. Mejram och kryddnejlika. Hur länge håller sig kryddor? Jag hittade en burk som gick ut 1999...Om man tänker sig att de håller länge så är den burken kanske från....Scary! Hur har jag missat det? Jag kanske inte är så pedant som jag tror?

ANNONS
Av Jonas Colting - 27 november 2006 20:45

Jag älskar Patrik Järbyn! Sådär lite på avstånd. Och inte på ett rent fysiskt plan heller. Utan på ett mer symboliskt sätt. Järbyn-inställningens take-no-prisoners all-or-nothing. Den måste man bara älska. Han är fullständigt kompromisslös i sina målsättningar och medialt förlöjligande rinner tydligen av honom som vatten på en gris (eller gås?. Det är guld som gäller! Eller iallafall pallen...Och visst, det är långt mellan gångerna men fan vad skönt när han visar att han faktiskt har rätt att vara kaxigt osvenskt stjärnsiktande! Optimisten i pisten liksom....Han är utan tvekan min allra största idol bland Sjuhäradsbygdens povra utbud av individuella idrottare som går sina egna vägar! Har killen en fan-club eller?Jag blev så inspirerat imponerad att jag nästan skrev ett ode till Järbyn men tyvärr så har hela jag inklusive min hjärna varit lite slö och synapserna blixtrade inte precis och efter att ha spånat lite formuleringar och rim på både engelska och svenska och utarmat min magra fantasi så lade jag ned både lingvistiken, semantiken och grammatiken för att istället bli sybariten Jonas. Film och godis. Godis och film. Filmgodis.Jag ville se "Den sista färden". Ni vet, banjos och skrik som en gris och allt det där. "Deliverance" i originaltitel. Ställföreträdande filmexpert nere på Videomix hade dock ingen koll alls. Visste inte ens vilken film jag menade! Hallå! Bara en av de mer omskrivna filmerna under de senaste 30 åren....Och eftersom jag själv saknade alla former av mental överkapacitet och inte fick tag på Mats T Olsson som skriver film i BT så plockade jag bara bröderna Herngrens senaste film. Njaa....Fast godiset var gott..Ett tag..Och jag har ju semester. Typ. Men nu ska jag äta lax och spenat. Och tänka på kromosomer och mineraler och sån´t så kanske morgondagen blir spänstigare..

ANNONS
Av Jonas Colting - 24 november 2006 09:11

Jag älskar att åka tåg! Är på väg upp till Uppsala nu och sitter på X2000 i första klass och mailar. Hur lyxigt är inte detta! Gratis trådlöst internet. Hellre tåg än flyg åtta dagar i veckan om man ska upp till Sthlm... Och gratis kaffe med! Jag är hur nöjd som helst.Jag ska dels titta på sim-SM och dels träffa Stefan Branth på Uppsala Universitet. Han ansvarar bland annat för "metabollabbet" där man kan mäta sådana intressanta parametrar som svettmängd, svettinnehåll och ämnesomsättning vid olika puls mm. Låter kanske lite eeeh, konstigt men om man ska lyckas på Hawaii så bör man ha the low-down på sådana grejer så att man exempelvis vet hur mycket elektrolyter man behöver under ett lopp.Sedan ska jag träffa triathlon-Björn och min till Uppsala inflyttade kompis, Anders "jag kan sälja allt på Blocket" Elf. Det kommer att bli riktigt ballahir!

Av Jonas Colting - 20 november 2006 12:13

Här kommer mitt nyligen sända newsletter i sin helhet:8:a på VM och supernöjd!!-------------------------------------------------------------------------------- Jag hade en långt bättre dag än vad jag hade kunnat hoppas på idag!Jag kom 8:a på VM efter ett nästintill perfekt utfört lopp. Med de förberedelserna som jag har haft hade jag nog innerst inne snarast tippat 28:e plats.... Först hade jag den egentligen obetydliga men ändå irriterande skadan i slemsäcken under knävecket under sex veckor (men jag tränar av princip aldrig med smärta..) då jag bara simmade och sedan när jag väl började bli riktigt på g i början av oktober så sprang jag i ett obevakat och känsligt ögonblick på ett lunginflammationsvirus som hade mig hostandes i 10 dagar och hela den första veckan i Australien i sängen. Jag kände mig inte så stark de första dagarna tillbaka....Men jag har gjort vad jag har kunnat med den begränsade tiden och trots att jag känt mig seg och tung som man ofta gör när man har varit sjuk. Jag vet av erfarenhet att mina serumjärn-nivåer blir riktigt låga efter infektioner så det har varit ett evinnerligt ätande av spenat, rött kött och en massa apelsinjuice till det samt järntabletter. Det känns som om kroppen har svarat i precis rätt tid;) Nu är ju inte en åttondeplats egentligen något att yvas över kan man tänka då jag varit både tvåa, trea och fyra men det här är faktiskt ett av de bästa lopp som jag någonsin gjort och där jag verkligen visade moral och styrka. Efter ett år som jag skrivit tidigare, präglats av otur, överambition och såhär i efterhand, lite felaktig träning, så ville jag så gärna avsluta med ett positivt resultat. Ínte bara för mig själv utan för alla som supportar och tror på mig; mina sponsorer, Svenska Triathlonförbundet, mina kompisar och min familj och Annika som jag varit borta från under mer än en månad nu. Så jag var egentligen beredd att pressa hur hårt som helst för att iallafall få ett resultat. Nu visade det sig att jag hade den bästa tänkbara dagen utefter mina förutsättningar! Simning 4 km: Jag simmade defensivt och vill utnyttja min goda simform till att få en mycket enkel och lugn resa. Det fick jag. Efter en inledande huggsexa i starten så hittade jag ett para snabba fötter som passade perfekt. Jag var ute ur vattnet i en andraklunga och växlade som sexa-sjua. Cykel: 128 km: Jag hade otroligt bra ben idag och jag blev glatt överraskad när jag enkelt hängde med vår löst sammansatta grupp (10 m regel, rullåkning ej tillåten) .4x32 km med mycket kupering och jag cyklade ganska defensivt, gjorde inga försök att köra ifrån eller att köra ikapp framåt. Min enda "kris" kom i den längsta backen på varv 2 när jag tappade kedjan efter att ha växlat ned för fort från stora klingan. Jag fick kliva av och fixa det och sedan jaga riktigt hårt i en mil innan jag kunde köra ikapp den löst sammansatta gruppen.Torbjörn Sindballe, VM-1:a 2004 (före mig..) och innehavare av cykelrekordet på Hawaii Ironman 2005, hade kört om oss och upp i täten men att försöka följa honom hade varit självmord för mig. Min chans var att köra smart och jämnt.Sista varvet på cykeln hade vår grupp splittrats och många började lida av det allt varmare vädret och den tuffa banan. Jag kände mig fortfarande väldigt stark och såg fram mot (nåja..) löpningen.Jag växlade av cykeln som tia-elva ungefär. Löpning 30 km: Jag sprang bra från början och när jag sprungit som bäst på VM över den här distansen har jag gjort 1.48 Så snabbt skulle det absolut inte bli idag. Det var varmt och jag visste att jag var sämre tränad samt kanske fyra kilo tyngre så jag sprang snabbt men ändå med kontroll.Jag blev omsprungen av några bakifrån men samtidigt plockade jag ordentligt framåt, bland annat på Sindballe i täten.Många gick för hårt och bröt eller föll igen, exempelvis Hawaii-fyran Rutger Beke.Ut på sista varvet låg jag sjua och nu började jag verkligen knäa i den 30-gradiga värmen och den otroligt intensiva australiensiska solen. Jag fick släppa en fransman i en långspurt men jag höll ihop det till en åttondeplats. Jag sprang faktiskt helt över förväntan, ca femte bästa tid och nästan 10 minuter bättre än segraren...Fast jag känner mig väldigt knubbig:) Kanske 83 kilo mot 79.5 på VM 04 och 05. Det känns att bära på.Men ändå... How sweet it is to finish!! 2006 ITU Canberra Long Distance Triathlon World Championships – Elite Men1. SINDBALLE, Torbjorn (DEN) 5:59:132. ALEXANDER, Craig (AUS) 6:00:353. VANHOENACKER, Marino (BEL) 6:02:004. LOY, Julien (FRA) 6:02:465. RICHMOND, Nathan (NZL) 6:04:546. VERNAY, Patrick (ITU) 6:07:267. FAURE, Herve (FRA) 6:07:268. COLTING, Jonas (SWE) 6:07:569. COLUCCI, Reinaldo (BRA) 6:10:4910. KOEFOED, Jens (DEN) 6:10:57 Jag kommer att åka hem nu och inte köra IM Western Australia. Det känns som om jag fått ut så mycket av min kropp som jag kunde hoppas på och att vara kvar här i två veckor och köra ytterliggare en tävling i halvtränat skick känns inte det minsta konstruktivt. Jag ska åka hem och vila, utvärdera, planera och så småningom börja träna för 2007 som jag hoppas ska bli bra mycket bättre än i år. Jag har redan en hel del klart på alla fronter men jag ligger lågt ett tag till innan jag presenterar nästa års planering.. Lite bilder ifråm dagen finns på min blogg, www.colting.bloggagratis.se. Stort tack till min kompis Brandon del Campo som har varit tillförordnad "coach" á Svenska Triathlonförbundets vägnar härnere. Han är amerikansk proffstriathlet och vi har tränat ihop på NZ i vintras och han har varit här o tränat med mig den sensate månaden. Tyvärr kunde han inte heja så mycket på svenska för han kan bara det som han lärde sig av mig under Epic Camp, typ "jaaala kookvind" och andra profana uttryck. Fortsätt kolla in bloggen, det är där som det händer, givin´u the down low!! ...and the beat goes on

VM

Av Jonas Colting - 19 november 2006 06:20

Jag kom 8:a på VM idag. Och jag är så nöjd!! Placeringen är ju inte jätteimponerande men jag tävlade verkligen bra och fick ut allt av mina långt ifrån perfekta förberedelser. Men det var hårt. Och varmt. Många riktigt bra triathleter föll bort under dagen och då jag hade en av de bästa (5:e?)löptiderna så avancerade jag upp hela tiden efter en smart simning och en något defensiv cykling.Sista milen var riktigt hård och jag fick verkligen pressa för att hålla i till mållinjen. På den första bilden ser man mig fem minuter efter målgång och fortfarande helt off. Sedan en bild på mig (ngt gladare) och min "svenska" coach, Brandon del Campo, som servade mig under dagen. Tredje bilden är på mig (mycket gladare!) med mina kompisar Bella Comerford (som vann!) och hennes kille Steven Bayliss.Nyhetsbrev följer sedan. Nu måste jag äta. En gång till.

Av Jonas Colting - 19 november 2006 05:27

För alla tech-geeks där ute som undrar vad jag kör på för utrustning under VM så är bilderna här!Jag cyklar på min Argon 18 temporam där jag sitter i en perfekt aggressiv position. Campa Record 175 mm vevarmar med Ergomo vevparti för wattmätaren. X-lab flaskställ. Profile aeroextensions. 58-42 fram och 11-23 bak. I övrigt Shimano Dura-ace. Hed disc bak och Hed Stinger fram.Specialized skor o Shimano pedaler.Aerohjälm, flaskor och dricka från Red Bull!

Av Jonas Colting - 18 november 2006 05:55

Jag har aldrig ätit så mycket melon i olika former som under den senaste veckan. Vid varje måltid har de obegränsat med vatten- honungs- och nätmelon framme. Det är bara att hugga in. Och det gör jag! Det är ju massor med vitaminer och kromosomer och annat nyttigt i de däringa frukterna. Och vätska. Som kan behövas. För fan tro´t, så här lagom till tävling, och efter en månad av kallt och ostadigt väder, så till helgen här så väntar man en otippad värmebölja! Jodå, idag är det 27 grader och imorgon 29 grader varmt och sol... Men det är också typiskt för Australien, ju värre det är, desto bättre. Hur kan man annars förklara sådana saker som att förstöra fina släta vägar genom att ösa på grus och tjära. Brandon är expert på att härma dialekten och man kan ju bara gissa hur diskussionen går på City Councils möten: " yeeh yeeh roight roight rubble put rubble and taaaar make it haaaarder yeeh yeeh roight roight". Hela landet lider av något sorts kollektivt macho Crocodile Dundee syndrom....Och nu har kakaduorna också börjat anfalla.

Av Jonas Colting - 16 november 2006 10:00

....och då är det VM i triathlon. Igen. Ett år går fort, faktiskt mer än ett år då VM går så sent 2006.Och som alltid känns det som om jag tränat för lite inför detta. Den känslan finns alltid och i princip hos alla. Men i år stämmer den känslan in med verkligheten för mig. Jag kan inte vänta med att få komma hem, i lugn och ro utvärderna året och dra upp riktlinjerna för 2007. Eller utvärdera? Det har jag väl egentligen redan gjort. Utan att behöva gå in på för många detaljer så har en kombination av otur, överambition och felaktig träning gjort 2006 till ett ganska miserabelt år. Men som Job i Arrested Development säger "That´s nothing I´m going to beat myself up about" Livet har ju ändå betydligt fler nyanser än hur det går på triathlontävlingar men det är ju klart att när det går dåligt så känner jag mig lite.....trött....och ihålig.Förutsättningarna för söndagen är med andra ord inte så högt ställda och jag är extremt avslappnad och lugn såhär dagarna innan. Jag hade en mycket bra cykling igår (bortsett från att det var +5 grader, storm, regn, de konstant dåliga vägarna och ett okontrollerat djurliv, hur kan så mycket misär samlas på ett ställe..?, och en bra löpning i morse...Och jag ser verkligen fram emot söndag! Give or take men jag ska satsa och ser framför mig en av de där härligt sköna löpningarna som jag gjort när jag sprungit på 1.48 (30 km) eller 2.44 på IM-maran....Vädret har verkligen varit under all kritik och mitt hopp har ju varit att det skulle stanna såhär fram till söndag för då kommer halva fältet att typ frysa ihjäl och den andra halvan fippla med vantar och armvärmare och annat trams. I´m a big boy så jag tävlar mig varm. Inte en chans att det finns en enda triathlon i hela världen där jag fryser eller kör i annat än linné och briefs...Har dessutom fastnat i en Cardigans-period. Hittade hela skivan Long Gone Before Daylight och den är grym! Visserligen torterade jag öronen av Björn under Ultraman-veckan på Hawaii 2004 med Live and Learn från den skivan men resten är lika bra. Särskilt Couldn´t care less och Feathers and Doom gillar jag. Och spelar jämt. Autismen ni vet.....Put your happy-face on!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se