Nedan ur mitt nyhetsbrev:Så vi vann inte de 100000 USD igår i Henderson, Nevada. Och det gjorde inget annat lag heller visade det sig. Och det var nog värst för laget som i princip hade checken i sina händer med en mil kvar att springa...vi å andra sidan hade inte fru Fortuna på vår sida och tappade våra små chanser redan i vattnet.....Att ett lag av svenska triathleter skulle slå ett lag med världsstjärnor i respektive gren var aldrig sannolikt och vi hade behövt alla omständigheter på vår sida. Under dagen kände vi oss som stora förlorare när vi drog ett par nitlotter men i slutändan var ödet som drabbade "stjärnlaget" Athleteslawyer.com med OS-guldvinnaren Tyler Hamilton i spetsen, långt värre! Dagen bjöd på väldigt kallt och blåsigt väder. Under natten hade vindarna piskat upp vattnet i Lake Mead till en elak gryta av vita gäss och ojämn hög sjö. Den absoluta mardrömmen för en simmare liksom för en tävlingsledare som ska se till simmares säkerhet och rättvisa.Ute i detta pandemonium av vågor,kallt vatten och motljus så missade en följekajak sista bojen för mig och jag simmade hela kortsidan längst bort på banan på 175-200 meter innan en annan kajak såg misstaget och uppmanade mig att simma tillbaka och runda sista bojen.Jag kan inte ens börja att beskriva min frustration över detta misstag och hur oerhört plågsam andra hälften av simningen var, vetandes att Björn stod på stranden undrandes vart i h-e jag hade tagit vägen någonstans. Tävlingsledaren kunde definitivt ha gjort just vändpunkten lite tydligare (med ex. större eller olikfärgade bojar än de andra bojarna som ett tecken på vändpunkt) men framför allt gjorde de yttre förhållandena det svårt för alla inklusive funktionärerna i kajaker...Jag simmade upp mig till fjärde plats på hemvägen men de tre professionella distanssimmarna som skulle slagit mig med kanske fyra minuter hade nu nio minuter på mig och då simmade jag ändå fortare än vad jag gjort på 15 år... Det var ju inte så roligt precis efter min sträcka då jag kände det som om jag genom min felsimning, oavsett om jag inte själv kanske kunde lastas för det, hade kostat vårt lag alla chanser till checken. Det visade sig snart att det fanns fler sura karameller i påsen. Björns cykel som funkat felfritt och där varje detalj kollats och åter kollats fick ett smärre haveri. Något, ett gupp eller vibartioner från den långa båtrampen upp från vattnet, hade fått något att släppa i den ena "armen" i aerobågen. Den släppte ur sitt fäste och hängde under de resterande 16 milen i vajern. Björn fick nu köra hållandes den lösa delen i sin hand samtidigt som han bara kunde ligga och hålla i den befintliga delen (se bilden...) Detta påverkade ju givetvis hans stabilitet, kraftutveckling, förmåga att växla, äta och drcka och inte minst, hans motivation.Det var ju särskilt tungt eftersom Björns cykel verkligen är "state of the art" där varje detalj är av högsta klass och kvalitet. Att något går sönder på en tävling är så bittert men ibland är även de bästa förberedelserna förgäves när det kommer till material och mekanik...Att Björn under de här omständigheterna bara tappade 16 minuter på 18 mil till OS-guldvinnaren Tyler Hamilton är otroligt bra!! Deras lag kom in först till växling och deras kenyanska 2.11-meriterade marathonkille behövde bara göra en säkerhetslöpning på 2.37 för att checken skulle vara i hamn... Vad gör killen då? Jo, han öppnar stenhårt och håller fint första halvmaran men när klockan börjar ticka mot 7.45 och 7.50 så kommer han aldrig.... Tyler och hans simmare som suttit och fikat börjar titta riktigt oroligt omkring sig innan beskedet från banan kommer att han helt klappat ihop och nu promenerar in.....Vilken totalmiss! Första lag kommer in på 8.17, Tylers kenyan vacklar in några minuter senare för att senare svimma och på tredje plats kommer Patrik Tjärdal in efter en "träningslöpning". 8 timmarschansen var ju sedan länge borta för oss när han stack ut så det var ändå mycket starkt av Patrik att ge sig ut och sololöpa en stentuff och kuperad mara fast det inte fanns ett dyft att vinna längre.... Så vi kände oss en aning slokörade att vi iallafall kunde fått ett lopp där vi alla kunde kört på toppen av vår förmåga utan incidenter men när vi insåg vidden av Athleteslawyer.com´s lags extremt snöpliga dag kändes det jämförelsevis bättre att som för oss konstatera att vi inte föll på grund av någons genomklappning, misstag eller dåliga förberedelser utan egentligen på grund av yttre omständigheter bortom vår kontroll..... Det intressanta är att de 100000 dollarna i bonus för vinst under 8 timmar blir nu 200000 dollar till nästa år! Om vi är med då är en annan fråga....Det var inget någon av oss hade lust att tänka på under en svinkall och lång eftermiddag i Vegas mellan dopingkontroller och värmefiltar... Nu är jag på väg tillbaka till Australien för långdistans-VM som går på söndag.. Och på tal om simning i största allmänhet finns det en debattartikel av mig i dagens Borås Tidning om simning i just Boråshttp://www.bt.se/bt/btartikel.asp?version=299118 ..and the beat goes on..