....och då är det VM i triathlon. Igen. Ett år går fort, faktiskt mer än ett år då VM går så sent 2006.Och som alltid känns det som om jag tränat för lite inför detta. Den känslan finns alltid och i princip hos alla. Men i år stämmer den känslan in med verkligheten för mig. Jag kan inte vänta med att få komma hem, i lugn och ro utvärderna året och dra upp riktlinjerna för 2007. Eller utvärdera? Det har jag väl egentligen redan gjort. Utan att behöva gå in på för många detaljer så har en kombination av otur, överambition och felaktig träning gjort 2006 till ett ganska miserabelt år. Men som Job i Arrested Development säger "That´s nothing I´m going to beat myself up about" Livet har ju ändå betydligt fler nyanser än hur det går på triathlontävlingar men det är ju klart att när det går dåligt så känner jag mig lite.....trött....och ihålig.Förutsättningarna för söndagen är med andra ord inte så högt ställda och jag är extremt avslappnad och lugn såhär dagarna innan. Jag hade en mycket bra cykling igår (bortsett från att det var +5 grader, storm, regn, de konstant dåliga vägarna och ett okontrollerat djurliv, hur kan så mycket misär samlas på ett ställe..?, och en bra löpning i morse...Och jag ser verkligen fram emot söndag! Give or take men jag ska satsa och ser framför mig en av de där härligt sköna löpningarna som jag gjort när jag sprungit på 1.48 (30 km) eller 2.44 på IM-maran....Vädret har verkligen varit under all kritik och mitt hopp har ju varit att det skulle stanna såhär fram till söndag för då kommer halva fältet att typ frysa ihjäl och den andra halvan fippla med vantar och armvärmare och annat trams. I´m a big boy så jag tävlar mig varm. Inte en chans att det finns en enda triathlon i hela världen där jag fryser eller kör i annat än linné och briefs...Har dessutom fastnat i en Cardigans-period. Hittade hela skivan Long Gone Before Daylight och den är grym! Visserligen torterade jag öronen av Björn under Ultraman-veckan på Hawaii 2004 med Live and Learn från den skivan men resten är lika bra. Särskilt Couldn´t care less och Feathers and Doom gillar jag. Och spelar jämt. Autismen ni vet.....Put your happy-face on!