Började dagen med en kortare havssimning där jag upptäckte en helt ny detalj som kan gå sönder och "gå fel". Våtdräktsdragkedjan på ryggen hängde sig när jag skulle ur. Precis som dragkedjor gör ibland, ni vet jackor och gylfar som man sedan står och drar i och ingenting vill komma upp eller ned. Tänk er den dragkedjan på ryggen så blir det genast lite svårare:) Hela det svenska landslaget inklusive Eva med två kvinnliga hjärnhalvor lurade och slet medan jag långsamt fick värmeslagspanik på land i dräkten.. Till slut gick den upp och jag kunde inte låta bli att tänka på vilket sjukt filmklipp det hade kunnat bli på YouTube om detta hade hänt på tävlingsdagen och jag skulle tvingats lösa uppgiften själv i tävlingshetsen och med koordinationskromosomerna kokande i koleriskt adrenalin. Ojojoj, har Houdini ställts inför en svårare uppgift?Dragkedjan verkar hel så vi tror att den hängde sig på ngt konstigt sätt när jag drog upp den men jag o Björn konstaterar ju att med tanke på alla små konstiga skruvar, tygdelar och kompositmaterial som kan hänga sig, gå av, disintegrera och bryta ihop under +80 kgs svettig kropp med tryck i vaderna så är det fantastiskt att man har fullföljt lopp överhuvudtaget...Jodå, sedan blev det registrering och en skön massage inne på tävlingsområdet innan det blev kortlunch på Boulevarden och sedan hem till huset och vila med i-Pod och DN. Och kudde.Sedan blev det cykel! Och då höll jag verkligen på att bli död. Helt säkert! För en bil kom på helt fel sida av vägen i 100 km/tim och jag på rätt sida; dessvärre samma som bilen; i 40 km/tim. Och det var nära. Jag såg knappt bilen förrän den svischade förbi med ngn decimeters marginal. Det var en surrealistisk upplevelse. Min första impuls var att slänga cykeln i diket och stoppa första bästa bil på vägen och ta upp jakten på galningen men jag var för perplex och sedan kom det ingen bil just då...Det var riktigt otäckt. Så små marginaler kan det vara; ett ton metallskrot under en lobotomi-hjärnas (icke)kontroll kan snabbt sätta stopp för det roliga. Två close calls på en månad (motorbögen, remember..) är två för mycket. Nu är jag trött på det här landet och deras cornflakespaketkörkort...Tillbaka till cykeln då. Kolla in bilderna nedan! Två är på min Quintana Roo Lucero och en på Björn Cervelo P3C.Jag skulle inte haft Luceron utan en måttbyggd QR som blev försenad så R&A i Brooklyn (min o B´s sponsor) byggde en Lucero åt mig tills vidare.. Nu kom den inte riktigt som jag hade tänkt mig. Bland annat hade man satt på Ergomosystemet (som jag skulle ha) med compactcranks och Q-rings (som jag ABSOLUT inte skulle ha..)men tack vare Martin Flintas mekartålamod och Evas gamla cykel så satte vi över hennes gamla Dura-ace armar på 175 mm och mina Kermit-klingor på 55-42 så funkade det ändå! Tydligen hade inte mina 56-42 klingor från Ergomo kommit så man satte på ovala Q´s istället men det blir för mycket CP-känsla över trampandet..Annat att lägga märke till på min Lucero är-HED carbonstyre-HED stinger fram-ZIPP disc-Keo Carbon pedaler-Specialized Tri Vent skor-Specialized sadel...Men snygg är den väl iaf!Och kolla in Björns rigg. Han drar en en helt unik 58-11 utväxling med det antagligen största droppet mellan sadel och aerostyre som någon kör med i triathlonvärlden. Därav hans legendstatus. Ja, det och de absurt snabba cykelsplittarna och att han kör tempo lika bra eller bättre än merparten av professionella cyklister..Och alla är på G till söndagen! Jag, Eva och Björn som är med i förbundets IM/långdistanssatsning kör i landslagets regi. Martin kör också proklassen. Christian får ett styvt jobb i att serva oss alla under dagen:)Vi håller fortfarande tummarna för den där ovädersvarningen!