Alla inlägg den 18 mars 2007

Av Jonas Colting - 18 mars 2007 16:07

Sammanfattar jag IM Sydafrika i korta ordalag så bröt jag efter att min sadelstolpe gått sönder efter 65 km, ett problem som är olösligt ute på banan. Vad som hände var att en av skruvarna som håller fast stolpen; remember det är kolfiber i kolfiber så det är precision; har uppenbarligen spruckit mitt itu och ramlat ur höljet. Med bara en skruv kvar så glider stolpen ned sakta med säkert...Så där får jag för mitt inlägg om "skruvar och detaljer" som kan bli trasiga. Det lite sura är att det kunde ha undviktits för jag vet precis när det måste ha hänt.... Igår var vi tvungna att checka in våra cyklar och det blåste verkligen storm. Jag påtalade det för funktionärerna och sade att proffsfältet borde kunna få checka in sina cyklar i morgon; det är ca 40 st av 1700 så no problem tycker jag... Det gick absolut inte för då skulle alla andra vilja det med blabla rättvisa bullshit, jodå det var ju rättvist tycker jag för vi är yrkesmän och tävlar för brödfödan medan amatörklasserna gör det för skoj skull (nåja..) men skillnaden är ändå monumental.Nu blev det ju precis som jag trott för jag åkte tillbaka sent på em för att sätta på mitt träningshjul fram för jag ville inte att cykeln skulle stå och bända i kolfiberframhjulet i cykelstället. När jag kom fram så sade funktionären "vad bra att du kommer för din cykel har blåst omkull några ggr, du kanske ska kolla så att det inte är skadad". Va??!! Jag var väldigt kolerisk där! Iaf så hittade jag väl inget direkt förutom lite oklädsamt skrap på en ny cykel men nu fattar jag att skruven fått en spricka som sedermera gått av under tryck på de skakiga vägarna. Fan. Och bara för att tävlingsledaren är så arrogant att han inte kan vara flexibel för fem öre. För det ska påpekas att proffsfältet hade cyklarna i ena ändan där vinden också fångade som värst....Jaja, så det var kulmen på en ganska osmidig och klantig tävlingsinsats där allt som egentligen fungerade var kroppen som brann på alla cylindrar! Jag simmade katastrofalt. Och det gjorde många andra med... Ojojoj vad livräddarna hade fullt upp. Vilka vågor och strömmar! Det var tydligen en hel del som aldrig ens kom ut förbi bränningarna.. Jag simmade i täten på första varvet och försökte ta en rak väg men drev snett och tappade hela klungan, tumlade sedan runt i surfen inne på varvningen på stranden för att sedan tumla runt i någon sorts andraklunga som inte precis simmade så fort. Jag vara bara glad att ha sällskap så att jag hittade vägen... En IM-simning på över en timme! Det är en sjukt lång simning!Sedan fick jag påse nr 14 istället för 13 i växlingstältet (jodå jag har reflekterat över mitt startnr..)och när jag väl kom ut på cykeln så cyklade jag bra men kände mig alldeles för trött och krum i benen vilket hade sin förklaring i att min sadel sjönk djupare och djupare ned... Avancerade ändå upp till femte, snart fjärde plats när ett fartgupp slutligen fick sadeln att ploppa ned ordentligt så att det blev tjejcykling och Zeb Macahan över det hela. Så tack och hej efter 65 km..Och inte blev det någon vidare storm eller lågfront heller!Vilket jag cyklade runt (på Kermit) och förbannade vädergudarna över då jag försökte peppa upp Björn som sin vana trogen satte nytt cykelrekord med fantastiska 4.23 på den knaggliga och väderbitna rundan med stark sidvind och sedan kände effekterna av sin i sammanhanget ringa träning sedan sjukdom. Benen gav till slut in efter 22 km då både Tissink från SA, Schellens från Belgien och Riesen från Switz kommit ifatt och då hade Björnbenen gjort sitt tyckte han och det är ju svårt att argumentera med.Det var ändå otroligt bra jobbat tycker jag; istället för att mesa och inte köra alls så laddar Björn fullt och leder loppet grandiost i vanlig offensiv stil för att sedan falla igenom. Det är satan så hedervärt och för det ska han få ett antal goda pannkakor från gatuståndet här ute; pannkakor med socker, kanel och citron! Han ligger hemma med benen i högläge men jag kan gissa att det blir gott sedan!Men man ska ju aldrig gråta över spilld mjölk och det gör jag aldrig. Jag skriker och svär en stund men sedan är det bara att gå vidare. Nu behöver jag ju exempelvis inte rehabilitera min kropp efter att ha manglats sönder och samman under en lång dag. Jag kan bara träna direkt! Tjohoo!! Och så har jag ju fått fem bra veckors träning vilket i sammanhanget var huvudsaken med hela vistelsen här. Fast det hade ju inte gjort ngt om tävlingen gått bra oxå.. Och så ska jag ju åka hem! Det är kul. Jag längtar efter väldigt mycket hemma så jag säger som Ozzy sjunger; "Mama, I´m comin´home" Ja, efter festen i morgon då..)

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se