-Nej, VM är utan drafting. 1.06 är snabbt under alla omständigheter!

-Tobias; ..ja det må vara sant att många tycker att Ironman är macho, misär mm men där får man iaf äta både innan, under och efter, sova i en säng efter loppet samt använda så mycket hudkräm som det bara går.

-Roger; i-Pod, ja. Om livet känns tungt att leva.

För er som inte läst "Populärmusik från Vittula" eller som inte sådär i allmänhet är bekant med tornedalskt tungomål kan jag förklara att "knapsu" alltså betyder omanligt eller fjolligt.

Det finns målande beskrivningar av det här på hemsidan www.mansidealet.se

Men idag är jag uppe sedan 05.30 för att springa 2 timmar distans om en stund och det är fan inte knapsu.

Efter en mirakulöst snabb återhämtning är min vad nu helt med i matchen igen..

Så uppenbarligen var det ju inte en muskelbristning, snarare är djup kramp eller en väldigt liten blödning.

Jag körde lite RICE och hade på en kompress under resten av torsdagen; under fredagen var den stel men inte smärtande och igår så joggade jag på den utan att det kändes och idag blev det alltså en timme. Visserligen i lugn distansfart men jag kände mig helt smärtfri.

Det är ju ändå lätt att förstå att det träningspasset satte sig någonstans. Det blir en ganska tuff belastning att springa i en inomhushall på 200 meter och jag hade dessutom en hemsk blåsa sedan tisdagens intervallpass som gjorde att jag kanske omedvetet hade en något annorlunda fotisättning.

Och såhär körde vi; det var Pasi och jag:

Uppvärmning ute 20 min

Uppvärmning inne 15 min med stretch, jogg, koordinationsövningar och stegringslopp

3x1000 start 4.30

Första "uppvärmning" på 3.19; no 2 på 3.14, no 3 på 3.13

2x800 start 3.30; 2.29 och 2.28

2x600 start 3.00; 1.49 och 1.48

2x400 start 2.00; 68 och 69

2x200 start 1.00; 32.5 på båda

Så ett pass med hyggligt bra fart tycker jag. Anledningen till att jag kör relativt många tempo/intervallpass med dessutom relativt höga farter är att VM långdistans i år är på 3000/80/20 vilket innebär att man måste kunne springa riktigt fort om man vill fajtas om medaljerna; gissningsvis runt 1.06...

Så jag tränar väldigt differentierat med långa distansblock och hyperhårda tempoblock.

Jodå, det blev sju timmar idag totalt. Dock inte på cykeln där jag mäktade fem timmar men med en timmes löpning efter en varm dusch samt 3000 m med simklubben + Onyx så blev det en stor dag som planerat.

Men jag är fruktansvärt kluven till att träna under miserabla förhållanden. Vissa skulle säga att det är sådana här dagar som gör en till världsmästare men jag är inte benägen att hålla med. Endast min Lutherska själ får mig att ta mig i nackskinnet:)

Den totala summan efter kredit och debit med allt vad det innebär av iskalla muskler, fötter och händer hamnar inte på mycket plus när det är två plusgrader och regn. Och så all mental misär! Jag hatar misär. Det är bara lumpen och multisport över hela skiten och båda företeelserna har alldeles för mycket av "no pain no gain" och annan machobullshit med Rocky Balboa-komplex, över sig. Jag kom att tänka på vad jag läste häromsistens i Runner´s World om ett svenskt multisportlag som skulle köra en flerdagarstävling i USA där man skulle rida på hästar alldeles i början och en av deltagarna var så dåligt påläst/förberedd att han skaffade sig blödande skinkor redan där....Jodå, se´n är det ju bara resten kvar då; ett par dagar eller så...

Som någon kommenterade mitt Bodybutter-inlägg så är jag helt enkelt alldeles för knapsu för dylika äventyr. Det yttrar sig som ett uttalat ogillande för tält, skavsår, blöta kläder, pulvermat, svettlukt, kyla och sömndepravering och a big thumbs up för hudkräm, spa-behandlingar, massage, sovmorgnar, glamourmat, lyx och service i största allmänhet och fluffiga, mjuka och varma kuddar runt tillvaron.

So say it loud and say it proud! Knapsu!

Upp 0730 från en varm säng och en ännu varmare flickvän

Termometern visar 2 grader och det duggar under frukosten

Efter kaffet regnar det

i-Poden är laddad.

7 tim cykel

Jag tror att jag precis fick en muskelbristning i vaden. Gåendes, på väg till parkeringen i eufori efter ett mycket lyckat intervallpass på bana.

Så jag kom snabbt ned på jorden igen om man säger så....

Jodå, det är ju alltid kul med svenska framgångar men allvarligt talat; hur stor är den idrottsliga bedriften? Egentligen.

Dambrottning. Indelat i viktklasser. Med cupsystem. Hur många kan det finnas inom varje typ 4-kilosintervall? Och hur många måste man slå innan man är i final? Två kanske?

Är inte detta med mobbar-Idas guld lite som när damkronorna tog brons i något OS efter att ha kommit just trea av sådär fyra lag och svensk media försökte överträffa varandra när det gällde att hångla upp den svenska jämställdheten i brygga med den ena onyanserade hyllningen efter den andra..?

Och det här med viktklasser..Allvarligt talat. Vad är det frågan om, är det handikapp-OS eller...Man kan vara handikappad av sin längd, sin vikt, sin fetma, sin dvärgväxt, sina blomkålsöron, sin glaskäke...Ja va fan, ser ni några 90-kilos killar vinna medaljer på VM i marathon? Nej just det. Och aldrig i helvete lipar någon för det och vill ha en egen klass att sporta i; VM-guld för stora och tjocka människor. Vem vill se på det?

Men hade det funnits en sådan klass så hade jag stått först i kön till guldet. Inte mycket till match då om inte Haile och hans tvärhandshöga kompisar är med

Nej, det är bara att bite a bullet och välja idrott därefter om man nu vill tävla på högsta nivå.

Bara min åsikt. Som givetvis inte betyder så mycket när det nu ska koras sisådär 114 guldmedlajörer på varje brottnings-, boxnings-, judo-, karate-, tyngdlyftningsmästerskap med mera.

Men det är väl typiskt svenskt också för den delen. Allt ska vara rättvist. Fast ändå inte. Alla ska kunna vinna. Alla ska få vara lika bra.

Alla ska få vara Lucia.

För de som absolut inte har något bättre för sig eller som måhända kör bil och vill höra mig prata kokbok kan ratta in följande:

-Mix Megapol 105.5 idag 15.15

-Radio City Gbg imorgon 08.00

-Radio 7härad måndag 9.30

Några har mailat och undrat om jag såg den lilla artikeln i söndagens Svenska Dagbladet. Tack för tipset!

Efter helgens distansblock och gårdagens softande med massage, promenad och lätt sim+cykel så var det dags att tagga upp nu på morgonen med det första av sex tempopass under ons- och torsdagen.

Ramnaintervall 3x2 varv med Pasi. Och det gick ju finfint trots en del kryssande mellan osedvanligt många rullatorer, barnvagnar och hundar.

I snitt 20 sek bättre per intervall mot förra veckan; sista på 8.37 vilket är att betrakta som en bra tid.

Jag kan rekommendera BodyShop´s Bodybutter för de som gillar krämer och mjuk hud. Deras Almond-BB är fin den! Och den luktar verkligen gott. Jag ska smörja lite mer nu..

Hur sopsorterar man de här små sladdriga ståltrådsgalgarna man får från kemtvätten när man hämtar ut sina skjortor? De driver mig till vansinne.

De och alla kvarlevor från 90-talet ska ut ur min garderob! Jag kan inte gå in där utan att tänka på Ace of Base.

Medan Viskan flyter stilla har några dynamiska dagar tillbringats tränandes och inmundigandes kultur, mat och livets goda.

 Träning först då. För det är som Scott Tinley säger; "Training. Everything else cam wait." Jodå, så ni som ibland får vänta på e-postsvar vet varför

Fredags var strax under fem timmar på cykeln, lugn distans

Lördags var sju timmar totalt, ca 20 mil med bra distansfart och powertraining och sedan 11 km löpning.

Idag så bjöds det dubbla löppass, totalt 38 km.

Dessvärre lyckades jag fullständigt försumma min simning men det är så svårt när man måste passa inflexibla helgtider på badet som antingen tvingar upp en före 08 en helgdag eller som ligger på grilltid. Så, mina uppskattningsvis 12 miljoner meter hittills i karriären får räcka någon dag till...

Jag såg också returen av Thorsten Flinck och hans "Doktor Flinck"; en föreställning som jag missade när det begav sig med dagar av grämelse som följd. Nu blev det publika bifallet så enormt här i sta´n att karl´n valde att komma tillbaka en gång till och tur var väl det. Det var en väl spenderad timme kan jag lova!

Därtill har det varit en massa god mat, ständiga solkaskader och både familje-, kompis-, och flickvänstid. Och swiffrande. En gång bara.

Och nu har jag en släng av insomnia. Alla dessa intryck som svämmar över och dränker min hjärna.

Jag har en så´n grym träningsvärk i mina höftböjare! Och det är inte från att ha sprungit fyra mil på en dag eller så; nej det är ifrån att ha lyft benet litegrann under en timme med sjukgymnast Markus Greus och hans funktionsträning. Eller snarare lyfta, spänna och trycka und so weiter. Allt för att aktivera psoasmusklerna bättre och i synnerhet den högra och för att på sikt minska det högra benets utåtrotation. Spännande grejer men ajajajaj vilken träningsvärk jag brukar få..

Jag kom på en sak jag har gjort idag; jag har köpt mineralvatten med en ny spännande smak. Loka Vildäpple. Kampen med Ramlösa hårdnar...

Espen, vad du skräms!

Det är otroligt vad lite man kan hinna med på en dag när man är egenanställd som jag är och lat därtill. Idag är det light på träningsfronten efter tisdagens tempo/gårdagens löpdag och fre-söndags distansblock; bara en lugn kvällslöp med Pär o Thobbe.Det känns som om jag ibland ägnar hela dagar åt att swiffra, ta en sväng till tvättstugan, ta ur diskmaskinen och sortera skor i rader. Fast då brukar jag också åka iväg till återvinningscentralen och slänga något; typ pappersskräp. Det är mitt favoritärende och det känns alltid som jag gjort något ordentligt då. Och då kan jag nöjt följa upp med att fika lite.