Under tiden som jag väntar på några sjyssta bilder ifrån Scandic Tour så att jag kan göra en liten update (hallå där ute var det INGEN som fotade..?) så fortgår träningen i oförminskad styrka här hemma. Idag var det onsdag och Protour i Borås (www.protour.se), vårt hemvävda  och lokala  cykelevenemang som varje onsdag drar horder av lokala cyklister till Statoilmacken i Fristad. Idag var vi 52 stycken som körde den 3 mil långa banan i lagtempoformat; det är det som gäller var fjärde vecka för i vanliga fall är det en spurttävling med sex stycken olika punkter att köra mot.

Jag körde själv som Team Solo då det är roligare att jämföra sin tid mot sig själv i framtiden. Eller ja, jag var nog mer Team Borat då jag hade mitt sjyssta Astanaställ från Craft; det kazachiska proffsstallet som känns väldigt mycket Borat.

Och så mycket lidande det var idag! Kuperad bana med knixar och motvind och en fuktig och alltmer kylig kväll med astmatiska förtecken och blodsmak samt en massa snor i hela fejset. Det var helt enkelt lite för jobbigt för att jag skulle uppskatta upplevelsen. Jag körde nog OK för jag slog alla lag utom ett men it was misery! Och det är väl det värsta med det här sportlivet; att det ibland gör så ont. Och paradoxen i att ju bättre man plågar sig desto mera möjlighet till framtida plågande ges. Men imorgonbitti så ska jag och David DaDuv springa min kuperade 2-timmarsrunda och det är faktiskt inget annat än berikande. Jag sprang den igår och jag kände hur härligt berikande den löpningen var för min syreupptagning. Jag bälgade på uppe på Rya Åsar till den milda grad att jag undrar om inte folk i närliggande områden blev snurriga av syrebrist ge-mig-mera-luft-att-andas-mina-lungor-är-törstiga-slurp-slurp. Det var för övrigt den första gången på "berg o dalbanesektionen" på Åsen på bra länge. Antagligen är jag miljöskadad av de traumatiska upplevelser som jag upplevt där de senaste åren med allvarligt jobbiga och bestialiska löpningar på tid. Igen, paradoxen med plågandet som väg och medel till mera plågande. Nåja, nu är jag nog bara lite blasé såhär på kvällenoch imorgon blir det bara en fin sub-max löp med fågelkvitter och bajspapper.

Fint väder men tuffa vindar gjorde den sista dagen av touren till en härlig kamp med hemlängtan som drivkraft. Vi höll ihop det riktigt bra med en kärntrupp framme i rotationerna men sedan i Gällstad blev farten fri och jag och Ted turades om att köra slut på varandra innan vi gemensamt enades om att vi var trötta av motvinden och att vi fått nog. Vi rullade in sista milen till Onyx där en efter en droppade in med breda smajl.

Efter en wunderbar buffet på Deli var det idel mätta magar o trötta ben innan alla splittade upp.

Imorgon kommer det en sammanfattning av "the best and worst" av vår resa.

Och kanske bilder.

Idag fick vi betala för all tur med vädret som vi haft under de första tre dagarna när det regnade konstant på vår tur mellan Karlshamn och Växjö. Vi var några som sprang en timme på morgonen som startade först 11.30 Då hade ett gäng startat redan klockan 9 och ett strax efter 10. Vi i vårt gäng var helt torsk då det började regna strax efter vår start. Och sedan slutade det fan inte förrän vi var framme i Växjö. Staden där jag för övrigt pluggade ett år i under tidiga 90-talet och vid ett minnesvärt tillfälle höll på att drunkna i en gyttjehög efter en hemskt blöt kväll.

Nåväl, vi fick se en mängd vackra och pittoreska vägar, courtesy of våra kompisar i Karlskrona SS Triathlon som visade vägen. Hade det nu bara inte regnat så hade det varit rena naturpekoralen. David Da Duv och vår svenskamerikan Mike fick tidigt något spel och dunkade upp farten i +40 och det satte sedan tonen för hela dagen. Själv hade jag seriöst styva ben och slet för att komma över 125 i puls...Jag lade in några starka dragningar då och då men på det hela taget var det en blöt och trött dag.

Imorgon blir det hemlängtan och förhoppningsvis medvind.

Idag har vi njutit av drygt 20 mil vidunderligt vackra och regnfria mil mellan Lund och Karlshamn via Kivik och Österlen. Jag och Ted gjorde vårt bästa för att hålla farten uppe och moralen hög. Exempelvis gjorde en fika med stekt sill på grovmacka i Åhus underverk för benen. Vi hade hela 12 pers med oss i vår grupp vilket är otroligt imponerande då vi hade ett snitt på närmare 36 på denna lummiga och småblåsiga etapp. Kort löpning följde av cykeln och snart ska vi grilla korv nere vid havet. Nice!

CP-Internet. Jga kom åt Googleknappen och all text försvann. Så nu orkar jag inte beskriva dag 1 av vår tour mer än att vi körde till Halmstad.

I dag har vi snurrat ned till Lund på små vägar där 13 mil på kartan blev 17 mil. Jag och Ted dunkade på framme i täten och vi undvek mirakulöst allt regn. Att hitta i Lund tog en timme typ för ingen boende där visste något om vare sig stadsdelar eller vart Scandiv ligger, Vad lär man sig på universitetet egentligen?

..skrivet några dagar efter. För på söndagen var jag komatos och sov till lunch...Några superroliga dagar med massor av roliga personer framme i montern men med några nätter av för lite sömn så var jag redigt trött och sov ovaggad:)

Tyvärr har jag slarvat bort laddaren till kameran så no pictures.

Jag har en egen monter på Göteborgsvarvsmässan i helgen. Där står jag och visar upp lite sponsorer och säljer mina böcker.

Kom förbi och säg hej!

Don´t be a stranger...

Det är svårt ibland med engelska låneord och om man ska böja dem i en försvenskad form.

Exempelvis blev det helt fel när jag skulle förklara på en föreläsning härförleden om min tjej och hennes träning inför Göteborgsvarvet.

Hon må ju vara fit men det blir inte lika bra när hon presenteras som "min fitta tjej".

För övrigt sitter jag på Landvetter och väntar på att planet ska byta hjul med två timmars försening eller så....