Jag och brorsan äter middag på hotellet och kommenterar belgares utseende.....

Fredrik: -Men de är väldigt mörka här i Belgien ändå..

Jonas: Jaha, vad tänkte du på?

Fredrik: Jamen vart kommer de ifrån egentligen? Är de inte valloner eller så?

Jonas: Jo, det är de väl..?

Fredrik: Och vallonerna kommer väl egentligen söder ifrån eller?

Jonas: Ja det stämmer nog faktiskt..

Fredrik: Jag tycker att väldigt många här i Belgien har mörkt hår och ganska mörkt utseende.

Jonas: Ja....

Fredrik: Kolla bara på vår servitör!

kort paus

Jonas: Men han är ju neger...

kort paus

Fredrik: Jaha.

mer paus

Fredrik: Det förklarar ju en del.

Jag och brorsan är i Belgien för EM i triathlon imorgon. Vi har båda försökt, och försökt hårt, att hitta den så att säga belgiska själen och kärnan men vi har egentligen bara kommit på choklad och pedofili. Och hamnar. De har en jävligt stor hamn här i Antwerpen. Som de är stolta över! Så det har vi pratat med vår chaufför Mark om. Hamnen och chokladen. Inte pedofilin. Den pratar vi bara själva om när vi exempelvis springer som i; "kolla vilken typisk pedofilskog" eller" undrar om det är många pedofiler i det slottet där"

Mark har uppdraget att köra oss från Novotel i Antwerp Noord till Brasschat där tävlingen går. Han har kört oss en väldans massa redan. In för att kolla cykelbanan. Och hem igen. In för att simma och äta pastaparty. Och hem igen. Und so weiter. Fast Fredrik kallar honom Harry. Bara för att Marks kompis heter Larry. Honom träffade vi den första dagen. Tror vi. Eller vi tror att han heter Larry. Kompisen alltså. Och då passar det ju bra att Mark heter Harry. Harry och Larry. Det ligger ju så bra i munnen. På flamländska tror vi att det blir ungefär "ScheScheHarryschescheundschescheLarryschessche". Tokigt språk.

Idag simmade vi i sjön. Danskarna var också där. Deras förbundskapten simmade också en sväng. Sedan gjorde han ett nudistombyte på gräset. Ballen hängde helt fritt. Ganska länge också. Den rakade ballen. Detta upplyste mig Fredrik om då jag var och bajsade. Det danska laget tyckte detta var helt normalt. Inte mitt bajsande alltså (vilket för övrigt är otroligt normalt) utan den nakna rakade ballen. Men vem är jag att vara så pryd? Det är jag ju inte. Men stackars de katolska tjejerna från typ Spanien eller Italien. De kommer att brinna i helvetet nu. Det tänkte inte dansken på. Han ville bara lufta sin balle.

Ge mig en ittybitty liten nyckel att hålla reda på och den försvinner ofelbart. Två resor i rad nu har jag haft den goda föresatsen att låsa mina dragkedjor på Craft-väskan med små hänglås. Små hänglås med ännu mindre jävla nycklar. Sist var de helt borta för att aldrig återfinnas och med ca 15 minuter till en föreläsning med material i väskan gjorde vaktmästaren på hotellet vad han kunde med en bultsax men ett lås var övermäktigt varpå jag fick attackera väskmaterialet inifrån sidofickan med en sax och "öppna" på det sättet. Sedan ringde jag Craft om en ny väska.

Nu hände det igen. Duuuh! Vart alla dessa nycklar tar vägen vet jag inte men jag utesluter inte någon form av konspiration.

-Hej Craft det är mongoJonas igen, kan jag få ny väska igen snälla snälla.

Jag följer inte många andra bloggar eftersom jag har fullt ställ med being Jonas Colting och all den egocentricitet som det kräver (ironi eller inte? , skicka mig ett fax med svaret och ni kan vinna en grön träflöjt och Lill-Babs) men jag följer min Runner´s World-kompis Jojjes utveckling som triathlet. Han är totalt hängiven och skriver dessutom roligt om det.  Läs den på http://thelongroad.wordpress.com/

Trivia i ämnet är att när jag träffade Jojje första gången så trodde jag att han hade en peruk på sig; hans hår måste varit det närmaste en vit man någonsin kommit en afro; han var faktiskt en kopia av Simpsonsfiguren Sideshow Bob. Anyway, Jojje har länkat lite på kanten i bloggen till andra idrottare och däribland mig. Och då kommer det upp små underrubriker till varje person typ Rune Larsson "långt, längre, Rune springer längst!" och Anders Södergren "stark-urstark". Under mig står det "kan en dag bli statsminister". Var han nu fått det ifrån? Men det är kanske för att jag mer än gärna debatterar och diskuterar. Och gärna vill bestämma. Tro fan det. Ska någon bestämma så kan det ju lika gärna vara jag. Så att jag får göra som jag vill. Då blir det ju faktiskt bäst. För mig.(Ni som nu, återigen, undrar om detta är skrivet med ironi eller inte, kan ju skapa en stödgrupp för diskussion eller så på Yahoo..)

Men för skäl som snart står smärtsamt klara så är det nog kört för mig när det gäller all sorts politisk befattning. Först blev jag underkänd i lumpen och redan innan det så fick jag inte vara kvar i Scouterna som barn. Detta pratar min mamma fortfarande om. Dels lumpen men framförallt Scouterna. Och mina oavslutade universitetsstudier i Växjö. Där jag nästan drunknade i en lerhög. Se där redan tre svarta plumpar i mitt förflutna. Fast Scouterna kunde väl lika gärna kvitta va?  För hur kul är det väl egentligen att i knälånga shorts knyta råbandsknopar med Baden Powells hitlerjugendförlaga i sann brittisk kolonialstil?

Det största problemet ligger nog i att jag är oförsonligt kritisk till våra svenska partier; visserligen mer till vissa men ändock. Alla tycker lika och alla vill samma sak; utbildning, vård, omsorg, miljö och alla ska få bli Lucia i skolan. Och det är ju inget fel med det men det är den kvävande konformiteten och bristen på politisk djärvhet och vision som präglar typisk svensk partipolitik som är totalt avtändande.

Om jag med grova generaliseringar skulle sammanfatta bristerna med respektive etablerat parti med  så blir det ungefär så här:

 Moderaterna: Har starka fästen i två institutioner som jag direkt avskyr; försvaret och kyrkan; historiskt sett de två bästa institutionerna att kontrollera och manipulera ett lands befolkning genom. Ju svagare ställning försvaret och kyrkan har, desto bättre.

Dessutom ter det sig som om väldigt många moderater är just det av tradition och hävd (old money..går tillbaka till den tiden då adeln och kyrkan roffade åt sig..) att det liksom ärvs i generationer och just sådan pappas-pojke mentalitet känns imbecill och inavlad och det är nog därför som många moderater jag träffat varit så olidliga och omvärldsokunniga.

Centerpartiet: Lever kvar i det ursvenska folkhemmet där allas våra liv kretsar kring kornas mjölkning och höets bärgning. Eller vad man nu gör på en bondgård? Jag har väldigt svårt för Centern som är riktiga landsbygdstalibaner och som rynkar på näsan åt allt som inte händer i hopplöst svårmodig glesbygd. Namnet "center" antyder ju också att man är kappvändare av stora mått där man en slinker åt höger och en åt vänster som det passar och att hela kärnan av partiets ladugårdsröda naturpekoral till politik är lika sladdrig, intetsägande och genomskinlig som en blåmanet. Centern är som broccoli, funkar till allt men är hopplöst tråkigt och andefattigt för sig själv.

Folkpartiet: Liberaler? Knappast! Det finns ju inget annat parti som varit så snabba med att anbefalla censur och förbud till höger och vänster och att styra upp regler för det mesta. Folkpartister är fruktansvärt veliga och mesiga, ska vara alla till lags men är livrädda att stöta sig med någon. Som folk är mest...

Kristdemokraterna: Åh herregud. Försöker släta över sitt kristna budskap men innerst inne så har de en otäck kärna av stenhårt högervridna konservativa värderingar där bögar och aborter borde förbjudas. Amen. Och är inte Göran Hägglund otäckt lik en buktalardocka? Vilket också är en symbol för hela partiet där obskyra förgreningar av den fundamentalistiska Jesusskrikande världen står och drar i marionetterna på podiet.

Socialdemokraterna: Konformitet. Likriktning. Kollektiv före individ. Hela partiet är som en direkt förlängning av Jante-lagen, kryddad av en alldeles outhärdlig självgodhet över sin egna förmodade förträfflighet. Och ett alldeles oöverträffat hyckleri med jämlikhet och rättvisa och hela det sossiga trötta snacket. Om det är några som har visat sig duktiga på att sko sig så är det väl just socialdemokrater och dess förlängda arm. Moderater skäms iallafall inte för att de vill bli rika eller försöker att dölja det faktum att de är rika eller vill tjäna pengar medan sossar vill göra det i smyg

Vänsterpartiet: Ett ideologiskt Kalle-Anka parti. Nästan näpna i all sin naiva oskuldsfullhet. "Stalin? Lenin? PolPot? Mao? Nja, vi har försökt att lägga det bakom oss.." Dessutom med obehagliga elitistiska tendenser som i alla vänstersamhällen. Några få utvalda ska bestämma för det arbetande folket vad som är bra och inte och vad som accepteras och inte.

Miljöpartiet: I princip samma som vänsterpartiet fast med fler kolchoser och mulltoaletter.

Men alla partier är ju i grunden harmlösa och vill alla väl och naturen ska må bra och invandrare med och pensionärer, hundar och utrotningshotade valar ska bevaras. Kanon! Men det är det ju. För jag tycker samma sak. Men vad är då skillnaden. Egentligen?

Framförallt så stör jag mig på den polerade och tillrättalagda bilden av sig själva och sin politik som våra svenska politiker uppvisar.

Det senaste exemplet var att jag läste någonstans att Fredrik Reinfeldt hade svarat nekande på frågan om huruvida han hade tittat på porrfilm. Inte om han gillade porr eller om han konsumerade det men om han hade sett en porrfilm. Nej. Tydligen inte. Aaaah men kom igen nu Mumintrollet; gick du direkt från småskolan till slipsnisse eller? Gjorde du aldrig lumpen eller hade kompisar med farsor eller bara var en normal hormonstinn tonåring med hår växande i handflatorna?

Och vem försöker vår statsminister imponera på med ett så fullständigt orealistiskt svar; väljare i bibelbältet kring Jönköping, pingstvänner med ena handen på bibeln och den andra i brallan eller radikala feminister från 68-rörelsen?

Och nu säger ju inte jag att Filippa Reinfeldt sitter och putsar flinten på vår statsminister framför någon svettig Canal + film hemma i villan men känns det inte störande med den "holier than thou"-attityden?

Men när push comes to shove så är jag nog ändå lite folkpartist kanske. Smått velig och mesig som folk är mest och jag vill gärna ha lite förbud så att jag inte gör något dumt. I smyg. Som att porrsurfa.

Har någon sett filmen "The accidental tourist" med William Hurt? Nåväl, min tjej Annika är "the accidental triathlete". Hon tränar väldigt sällan men jag anmäler henne till alla de här evenemangen och hon är supercool som bara kör ändå. Det började nog med Göteborgsvarvet för några år sedan där vi (jag!) fick för oss (mig!) att hon skulle springa. Och det gjorde hon med bravur! Med lite löpträning veckorna innan så överraskade hon enormt med att göra det på 2.00 (förra året 1.51!) med mersmak. När hon sedan fick en racer av mig i födelsedagspresent så var det ju också klippt på triathonfronten; 2005 körde hon några sprintar och Örserum olympisk distans. Samt Vansbrosimningen mm. Nu ska jag ju göra väldigt klart för alla läsare att Annika knappast är en soffpotatis i den bemärkelsen. Hon är faktiskt en av de mest atletiska personerna som jag vet. Hon var simmare i hela sin ungdom, hade en häst som hon red och började sedan med karate där hon hade sin riktiga elitkarriär med flera SM-guld och NM-guld samt flera internationella mästerskap. När Gladiatorerna kördes första gången var hon med och gick ända till final men missade lite där. Och hon är riktigt råstark, jag får ta i allt jag kan om vi ska småbrottas lite men jag är ju å andra sidan riktigt muskelklen också....

Men hon är en riktig latgris! Så det enda sättet jag kan få henne att röra på magfläsket (lugn, hon är van vid de här uttrycken, heller hur Annika?:) är att anmäla henne vitt och brett. Om inte annat så blir ju tre timmars triathlon en sjysst fatburner iallafall den dagen...

Och med en egen våtdräkt nu också så är hon riktigt på G! Efter två tävlingar på två helger så ligger hon sexa i Svenska Cupen! De fem bästa får prispengar i totalen. Så kom igen nu baby så drar vi in lite cash till familjekassan!!

Jag läser Scott Tinley´s intressanta bok "Racing the sunset" om ... an athlete´s quest for life after sport.

Tinley är ju en av triathlonsportens grand old men och en av de största genom tiderna. Tillsammans med Mark Allen, Scott Molina och Dave Scott så benämndes de "the big four" Man brukade skämtsamt säga att en av de första sakerna man skulle göra för att bli en världstriathlet var att ändra sitt förnamn till Scott..

Tinley har dessutom alltid varit en läsvärd skribent och krönikör (han har haft sistasidan "Tinley Talks" i Triathlete Magazine i 20 år nu..)och har skrivit ett antal böcker, först om triathlon som sådant men också mer fiction och renodlade noveller. Faktum är att han nu är lärare på University of San Diego i creative writing.

Tinley var också känd som en notorisk övertränare och övertävlare som i slutet av sin karriär drabbades av alla möjliga olika hälsoproblem vilket också delvis är temat i boken. Och det är alltid bra att läsa något som balanserar upp never-say-die attityden som gärna hemsöker proffstriathleter;  läs "jaha tävling igår då tar jag det lugnt idag typ vilodag kör 18 mil på cykeln men lugnt kanske simning också så kan jag köra på hårdarde imorgon.."

Tinley har ett citat som jag verkligen gillar och anbefaller:

"That which makes you stronger can kill you in the end"

Så i den andan så ska jag ut och träna men bara cykla 9 mil. Simma har jag redan gjort:)

För övrigt så är "Tinley" och "träning" i min värld också synonymt med att springa och simma omvartannat på en strand California style. Funkar dåligt på Almenäs.

Här är lite aktuell press om min kokbok som min bror precis skickade mig; dessvärre är inte det inscannade materialet helt till fulländning men om man kisar så kan man se att det är jag på bilderna:) Det är iallafall Plaza Interiör samt Fitness Magazine som har de här små artiklarna i sina senaste nummer.

Och så vann jag Göteborg Triathlon idag i Hindås, som ju också är en deltävling i Svenska Cupen! Det var väl inte direkt oväntat då min form har gått spikrakt upp senaste veckan men likväl roligt att vinna och att vinna på det hemmaplanaste som jag har i triathlonkalendern.

Mer info och intryck i ett senare skede då jag har åtminstone två, kanske tre, trängande behov att akut handskas med, där mat i olika former är ett av dem.....

Nu rullar hjulen åt rätt håll med allt större eftertryck för varje dag..

Idag blev det mycket stabila sju timmar sim-cykel-löp. Egentligen hade jag planerat något annorlunda men med tanke på väderprognosen för imorgon och min förkärlek för sol och uppehåll under cykelträning kontra snålblåst och hällregn, så lade jag min långa dag nu och sparar min semi-långa dag med framförallt löpdistans, imorgon. Då får det regna ragnarök for all I care även om jag hoppas få in en tvåtimmarscykel också..

Däremot fick jag ställa in simtävlandet under den tidiga kvällen då jag helt enkelt inte hade hunnit träna klart det jag skulle samt att 1500 fritt med många timmar cykel och löpning i benen är ju ingetvidare. Jag är fruktansvärt krampkänslig i vad och under foten när jag är trött i benen då vaderna ligger i ett förkortat läge genom den sträckta vristen i simning...

Jag fick också svar på mina senaste blodprover idag och alles gut givetvis men jag kan få upp mina blodvärden ännu mer, borderline anemisk som jag är. Så nu blev det extra mycket rött rått kött och C-vitamin under kvällen genom några magnifika portioner carpaccio samt nypressad grapefrukt- apelsinjuice i min råsaftscentrifug. Den var för övrigt en julklapp ifrån Annika och min bror men har varit restad sedan dess bla bla men nu är den här så god jul då!