Alla inlägg den 13 juli 2007

Av Jonas Colting - 13 juli 2007 21:12


Gemensamt för alla bra pastapartyn jag varit på är att jag varit först i kön. Det är det enda viktiga. Och om jag så får fuska och ljuga mellan tänderna för att vara först so be it. För det spelar ingen roll om de så bjuder på nyplockade och daggvåta jordgubbar serverade ifrån en ungmös bröst om man står på typ tusende plats i kön.. Är jag inte längst fram så brukar jag skippa denna ändå överskattade aktivitet som är kutym på alla konditionsevenemang jorden över.

Idag hoppade vi paraden med diverse säckpipor och alla länder som presenterades. Eftersom jag är den enda tävlande här så tänkte vi att jag kan ju istället repreentera Sverige på söndag och medan vi såg Slovenien troppa förbi smet vi in i tältet och efter lite palavererande så lyckades vi få mat bra långt före utsatt tid. Och det tackade vi för när de stora massorna ramlade in och förvandlade tältet till Sodom och Gomorra. Serveringspersonalen hade nog en hög ambition med att servera och lägga upp men COME ON! som Gob skulle ropa; man kan inte servera triathleter pasta en och en och det med två skedar. Istället skulle man fyllt några kobevattningshoar med pasta och sås och ställt klabbet mitt på golvet så att folk kan ta från alla håll; så kallade "food islands" som vi som är initierade buffet-ätare vet att det heter.

Jodå, så vi kändes oss riktigt smarta och VIP-ade när vi smet ut mellan raderna av folk som snällt väntade på att kanske kanske få lite mat en dag.

Och så gick vi till Quickmarten för lite ytterliggare sustenance i form av feta och snabba kolhydrater; jag kontemplerade chips som är ett säkert tävlingsafrodisikum men avböjde till förmån för lite kvalitetsgodis i skumbjörnsform. Annika hittade lite, vad hon trodde, vispgrädde som hon skulle avnjuta, med vad hon trodde, jordgubbar men det gick åt helvete när Jacques Chirac i affären hade slut på det. Så det fick bli körsbär. Med samma vispgrädde. Och sedan blev jag under någon minut besatt av tanken på vad vispgrädde heter på danska, i tribut till våra danska vänner Sindballe och coachens rakade balle. Flööööööde nånting trodde jag och Annika kontrade med Reuööööd Greuöööööd meed Flööööööde som uppenbarligen är någon dansk delikatess och efter det insåg vi det absurt roliga med att säga Reemooooolaaaadeeeee och promenera lite som Michelin-gubben. Men roligare än så hade vi inte.

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se