OK då. Jag ska säga som det är. Come clean.

Jag är inte trött. Inte heller oinspirerad. Bara nervös. Nervös och ofokuserad. Inför kvällen. Då Älvsborg ska möta Valencia på TV 6! Det pirrar och det pirrar och pirrar.

På jakt efter den inspiration som temporärt flytt, och som en trippel espresso möjligtvis kan uppbåda, bläddrar jag igenom gamla "Triathlete Mag" som terapi. Likt en bebis som suger tutte så hämtar jag tröst av att flera generationer av tidigare triathleter, likt mig, varit trötta och måhända också närt en tredje testikel vid sin barm; eller i sina cykelbibs.

Jag har nog, utan tvekan, Sveriges största samling av denna tidning. Jag började prenumerera 1991 och har varit trogen i princip ända sedan dess. För på den tiden, pre-Internet (my God, hur fick man egentligen tag på information då? Biblioteket eller??!), så var Triathlete Mag och dess glossiga bilder en verklighetsflykt ifrån en regnig landsväg i svenska november eller ännu ett av alla klorsnuviga pass på Park-badet. När jag sedan fick en jättehög av tidigare årgångar av Per M Wengström så kunde jag ohämmat frossa i memorabilia och kuriositeter ifrån sportens gryningsår! Och det gör jag ofta!

Så nu ska jag snart cykla och springa. Och jag tänker mig starka lätta ben. Som Kenny Souza. Kenny Souza-ben. Hade jag varit kvinna hade jag velat hångla med dem.

Spridda skärvor ur livet of being Jonas Colting…

-Körde en åttatimmars-dag, följt av stor sim/löp-dag, följt av ny åttatimmarsdag. Har knappt återhämtat mig än.

-Utvecklade i samband med detta ett pungskav samt en tredje pungkula. Detta oroar mig något. Vem ringer man? Pungologen? Pungavdelningen? Pungdepartemenet? Eller lägger man bara på lite Stopp-och-väx, som min bror föreslog?

-Min bror ska förresten inte yttra sig om andras fysiska defekter. Han har under flera dagar haft ett stort hårstrå stickandes ut ur näsan. Jag har vid flera tillfällen försökt att rycka loss det men har bara kontrat med att försöka vattenkamma in det.

-I lördags skulle jag cyklat till Sveriges bästa triathlontävling; Horla Triathlon, och tävlat där. Men det var då den tredje skavandes pungkulan gjorde sig högljutt till känna. Så det blev inget med det. Jag kom knappt förbi Sjöbo innan jag vände. Och cyklade ståendes hem.

-Jag åkte ändå till Horla. Med bil. Och stod bredvid och kollade. Och fick inom loppet av tre minuter ropa ”pungskav” till de fyra främsta ut på löpningen som svar på frågan vad jag gjorde där och inte här.

-I depressionens och den allmänna vädermisärens namn där fukten rann som smält stearin längs mina stinna ben, blev det en lördag i ätandets och videotittandets namn. Jag har aldrig känt mig så fet i hela mitt liv. Fetare än den spyende mannen i Monty Python. Fetare än Anna Book. Fet. Men på söndagens morgon sprang jag två timmar med Pasi. Jag var knappt törstig så mycket vätska hade jag lagrat på mig. Så jag gick nog ned fem kilo. För jag bajsade mycket också.

-I Torekov simmade jag på en brännmanet. Det bränner och sticker. Så jag satte mig bakom en klippa och kissade lite i handen och baddade. Fan tro´t om det hjälpte. Och ingen ville att jag skulle rota i fikakorgen efter det.

Planerar inom kort att:

-lyssna fler gånger på Ola. 107 ggr hittills enligt i-Tunes

-plocka bort fyra stycken Compeed från ett ställe där solen sällan skiner

-skrika högt i processen

-vinna SM samt Svenska Cupen på lördag

-berätta för alla som vill höra hur sjukt det är att man måste stanna kvar till kl 20 på kvällen för att få sin prischeck från cupen, trots att flera av oss ska tävla i Lidingö under söndagen

-svara på mail från juni. Om jag hinner och orkar.

-swiffra