Då äter vi ibland buffet på Korea-restaurangen. Fula människor. God mat. Precis som i Korea.

Hursomhelst så är detta de godaste små svamparna jag ätit i hela mitt liv!

Jag ville bara att ni skulle få se dem.

Och hade Björn inte varit en så kameraskygg person så skulle ni fått se en bild på världens största efterrättsskål. Det behövs när man cyklar i halva dygn i bergen. Men nu blev bilden helt suddig för att Björn gjorde sin bästa Greta Garbo-imitation.

Sedan är det Jonas och Tomas "acceptera" mitt handikapp" Eriksson som försöker äta med pinnar medans vi andra medlidsamt och med plågade leenden åser dessa försök till finmotorik som liksom fingermålning på dagis bygger på uppmuntran och förljuget beröm. Jättebra! Fint! Men sedär så duktig du är! Verkligen!

Colting Management Industries officiella fotograf är Studio Bildbolaget! Och de är med och lever triathlonliv här i väster.

Noga räknat är det Tomas Eriksson som ÄR Studio Bildbolaget tillsammans med Jonas Dahlqvist. I ur och skur och i alla år så har de här killarna för min skull hängt ut genom bilfönster, legat i blåbärsris, riggat upp studion med vattenslang och byggfläkt, kletat in babyolja, fotat obskyra frukter till min bok och ropat ”do it!” ”do it” ”do it” som ett mantra för att få mig att skratta lite. Ni vet, ”do it” som Will Ferrells karaktär i filmen Starsky & Hutch…. Och så blir det ju toppenbilder också!!

Både Tomas och Jonas har varit simmare och Tomas var en mycket framstående sådan; åttafaldig amerikansk NAIA-mästare, flerfaldig SM-medaljör och med personbästa på 15.33 på 1500 fritt, 3.55 på 400 fritt, 2.03 på 200 fjäril. Med mera. Killen var helt enkelt en jävla gnet när det begav sig! Vi som var lite mindre och yngre på den tiden tyckte att Tomas var det hårdaste som fanns. Och mjukaste…För karl´n ser ut som en manet i kroppen (ta nu det på rätt sätt Tomas!) och är helt lealös. Vilket är kanon för att bli en suverän simmare!

Dessutom vann Tomas den legendariska men numer nedlagda Sundsimningen mellan Helsingborg och Helsingör. Tre gånger! Insmord i motorolja. Detta var innan våtdräkter kom och all wussification of swimming.

Genom åren så har jag gjort mitt bästa för att motivera Tomas till sporadiska comeback-försök och med en osannolikt mjuk och följsam teknik så behöver han i regel bara några pass innan vi kan simma hyggligt tillsammans.

Men! Nu! Händer det grejer! Sedan han och Jonas kom hit för två veckor sedan har han genomgått en metamorfos från föredetting till wannabee. Wannabee a triathlete! För han har inte bara simmat nästan varje dag utan också sprungit och cyklat. Och inte lite heller. Det har varit flera dubbelpass löpning. Häromdagen så hade han sprungit en timme redan innan jag gått upp, åkte med mig och simmade och sprang sedan en timme igen på kvällen. Vem är triathleten här egentligen tänkte jag?

Andra imponerande siffror; dubbla simpass i måndags, totalt 8000 yards. Idag simmade vi återigen 4 varv om 5x100 start 1.20 Tomas hänger i, om än sliten.

Och vi hänför allt till 1992, Tomas sista år som elitsimmare. Som i ”det här är det längsta jag simmat sedan 1992” eller ”det här är det tröttaste jag varit sedan 1992” och ”så här ont i mina lats har jag inte haft sedan 1992” eller varför inte” det här är det smalaste jag varit sedan 1992”. Och min favorit; ”DET HÄR ÄR DET BÄSTA JAG MÅTT SEDAN 1992”

Go Tomas! Mitt projekt.