Ni som försöker att läsa den här bloggen måste vara lika frustrerade som jag när den är på ena sekunden och sedan av nästa dygn.

Men OK, igår var trots allt ingen bra dag att skriva på då den stora öknen verkligen blev en stor öken och den starka solen verkligen slog hårt och där den stormande vinden stormade och stormade och där vätskan tog slut för snabbt och mina krafter rann ut snabbare än svetten hann torka till salt över min krispbrända hud. Alltså, för att vara en person som idkar ett nära och givande umgänge med hudkräm i alla dess former så är detta mycket prövande förhållanden. Smörja smörja smörja och ändå är huden torr som fnöske. Och jag som glömde mina bodyscrub-handskar hemma i Borås! Annika får ta med sig dem och bodybutter och lite andra gay-attribut till Florida så jag inte känner mig som mumiens återkomst innan tävling.

Läser man alla inkomna kommentarer relaterade till mina fotbollstrådar så är det kul att så många håller med och dessutom ger ytterliggare bränsle till debatten. I den mån som det är en debatt då ingen från fotbolls- eller lagidrottslägret har ifrågasatt min kritik.

Och ju mer jag tänker på det under mina ensamma stunder i öknen eller bergen (tänk; Lone Ranger hehehehe..) så hittar jag fler och fler reflektioner som förbryllar mig. För det vore för mycket sagt att detta egentligen stör mig, så fotbollsintresserad är jag inte, inte ens i Elfsborgs förehavanden. Men det förbryllar mig att kompetensen verkar vara så låg, viljan så svag och benägenheten att följa minsta motståndets lag är så stor…

Och, att man är så krystat insnöad på att hitta problemets lösningar i allt annat än det uppenbara; nämligen att man tränar för dåligt, man tränar fel och man lever sin idrott med för lite drivkraft i botten. Man kan skylla vad man vill på lagsammansättning och spelsystem och allt annat men om man bara hade förmågan att spela fortare, med högre tempo, med mera intensitet istället för det plågsamt långsamma sömngångaraktiga spel som ofta är fallet, så skulle man vara överlägsna motståndaren i den aspekten.

Och vad spelar det för roll om man har rätt system om man ändå promenerar runt med bollen?

Min övertygelse är att ett system bli bra om man bara gör det i ett tillräckligt högt tempo…

Och en annan sak. Hur mycket färdighetsträning genomför man egentligen i ett allsvenskt lag? Hur många skott skjuter man på träning? På stillastående boll och på rullande? 5? 10? 100? Och det är en berättigad fråga eftersom det är frapperande hur dåligt många bollspelare verkar skjuta. Så varför lägger man inte 30 minuter extra varje dag på en sådan sak? Eller på att springa i hög fart med boll? Eller nedtagningar? Eller att dribbla? Det är ju inte så att de här fotbollsspelarna INTE har tiden….Återigen, varför tränar man inte 30 eller 40 timmar i veckan när man har så mycket fluff att sprida ut det på?

För att avsluta min argumentation här innan jag ska åka och simma så kan man faktiskt tänka på en fotbollssäsong som ett uthållighetsprov; spelar man en allsvensk serie på 26 matcher eller vad det är á 90 minuter samt cup- och internationella matcher så är man snart uppe i samma tävlingstid som jag har på ett år. Och för de som tror att löpning, kondition och aerobt arbete gör en långsam så kan man ju kika på en kille som världslöparen Bekele som kan avsluta ett millopp med en 54´ runda. Eller alla de olympiska vinnarna på 800 och 1500 meter som kom från en bas av Lydiard-träning med 20-25 mil i veckan. De killarna blev allt annat än långsamma! En hög anaerob stresstålighet förutsätter en stor aerob bas; ju större aerob bas och förmåga (läs; grundkondition/syreupptagning etc) desto större förmåga att tillgodogöra sig anaerob träning och styrka. Utan att bli skadad och onödigt sliten.

Ojojoj, BloggaGratis-folket måste ha tänkt till för nu går det faktiskt att logga in! Halleluja och prisa Gud i sin Internetbaserade himmel!

Inte för att jag egentligen vet vad jag ska skriva nu för den överraskande nyheten tar mig med överrumpling. Här och nu. Jag har tagit för vana att försöka logga in de senaste 48 timmarna och bara i undantagsfall har jag kommit in för att godkänna någon kommentar (Coltings stenhårda Stasi-censur:) innan sidan blivit off-line och jag likt en Newman-väsande Jerry Seinfeld så har jag väst och pyrt över klantskallarna som verkar sköta den här sajten från någons pojkrum i gillestugan.. Och då har jag varit taggad och uppformulerad som bara den och bara väntat på att få dansa mina fingrars vals över tangenterna med direktuppkoppling mot hypothalamus och ryggmärgen.

Nu sitter jag här med en hjärna vispad till äggtoddy efter en solstingande och saltevaporerande upplevelse i öknen och kan knappt svara på tilltal.

Så jag återkommer efter middagen, ni sover ju hemma i Sverige ändå!

Överallt! Det brinner över hela södra Kalifornien!

Och de första evakueringsoffren har ramlat in uppe hos Dan & Mark...'

Paul Thomas (f d duathlonmästare och underbarn som löpare, milen på 33.50 som 11-åring, och numera chef på cykelmärket Kuota) och hans fru som bor i San Diego, blev evakuerade i morse och är nu här uppe.

Paul är en äkta konditionsidrottare i tanke och handling. När de hastigt och lustigt var tvungna att ge sig av så tog frugan med sig katterna. Paul tog med sin cykel och sina gamla träningsdagböcker. "Lot of good history in those!"

Jag är så trött på den här förbannade skitbloggen! Alltså, inte min blogg i sig; utan Blogga Gratis-domänen! Nu har jag i o f s bara bloggat seriöst igen den senaste veckan men Guuuuuuuud vad segt det har gått att jobba i bloggen. Och hälften av gångerna har man inte kommit in alls; vare sig på inloggningen eller som läsare. OCH DET BETYDER ATT MAN INTE KAN LÄSA DET SOM JAG SKRIVIT OCH VAD ÄR HELA POÄNGEN DÅ EGENTLIGEN???????

Igår kväll var jag taggad till tusen och hade en massa ämnen lined up som jag ville formulera, kverulera och ventilera kring. Typ fotbollslag och dess träning som har blivit min nya hjärtefråga att belysa, skräckfilmer och gammal amerikansk TV.

Så i natt har jag vaknat som en George Costanza-kopia och mumlat "bloggjävlar" varje gång jag drivit in och ut ur medvetandet.

Nu när jag loggar in med djup och utvakad bitterhet så ploppar det upp ett meddelande från BloggaGratis-folket som ber om ursäkt för domänens seghet och att de beställt en ny server...de uppmanar en att hålla ut..Hålla ut?

Hålla ut?

Hålla ut!

Hålla ut????

Jag är inte uthållig.

Min blogglust är reducerad

Ett bultande hjärta, pumpande ben, solnedgång och raka mjuka vägar som försvinner bort genom horisonten.

Det och vidöppna svettkörtlar samt en fulladdad i-Pod gör att ett tempopass i öknen blir till en soundtrackad roadmovie under två timmar.

Uppvärmning och sedan 60 minuter cykel i ca 340 watt, 150 snittpuls och en äkta känsla av aerob kraft och bravur.

Följs upp med 30 minuter kontrollerad löpning i 3.41/km snitt, 152 i puls. Lätt-Lätt-Lätt i en tyst och vidunderlig skymning som draperar Mojaveskyn.

Samlar kraft från mina sex mycket tillfredsställande tempopass på två dagar.

Dagens simning på 4000 yards var liksom den igår fylld av fart och styrka och avslutades med 4x4x25 fjäril som sög det sista ur latsen.

Lördag blir en en skön dag av laid back simning i Pasadena Rose Bowl dit vi ämnar företa en utflykt. "Laid Back" förresten.....Vem känner igen den danska gruppen med samma namn och vad hette deras stora hit? För 200 kronor...Kan ni det så ringer ni Hoa-Hoa så ger han er pengarna.

Jacuzzi

Stjärnklart

Millertime

It´s all good

..And the fun never stops..

Dagens på förhand värsta och mest vilse-i-pannkakan-storpotät-ochsysteryster-traumatiska träningspass med cykel bakom 500 watts-Björn. Som dessutom tyckte att vi skulle hjälpas åt och dra på intervallerna! Desorienterade idéer från en man som cyklar jämnt med Magnus Bäckstedt på tempo-SM och kör av horder av cyklister från sitt hjul på ackord.

Men så blev det och efter att ha rullat ned i öknen i vad jag trodde var de så kallade 15 minuterna uppvärmning så vidtog den egentliga "uppvärmningen" som bestod av just 15 minuter där man bygger mot tröskel. Något jag åstadkom efter 43 sekunder. Men jag segade mig förbi när Björn slog åt sidan, om än trögt, och så snabbt in på hjul i 50 knyck så fort det susade till i vänsterörat. Denna övning tog oss ut i riktiga raka öknen där vi förplägade oss med vatten och syre under de fem minuterna av mer modest trampande innan resten av infernot tog vid. 8x2 min Vo2-intervaller med 2 min rull emellan. Jodå. Så Björn drog först på varje intervall innan jag kom förbi på en förning och sedan tog han över igen. Sista 20 på varje intervall blödde lite. Min Ergomo var urladdad men enligt Björn låg vi på ca 550 watt. Och efter detta hade vi en den härliga och raka uppförsvägen hem på 30 minuter som gjorde detta pass till en viljans triumf.

Poolen i Palmdale låg som en glittrande hägring i solen idag och det var pluspoäng på allt; simning blir ungefär 97% roligare när den görs i en utomhusbalja och solsken. Solbränna mmmmm.

Björn stördes lite av några manliga triathlongroupies som sett honom vinna Wildflower i våras och vi blev under vår serie ivrigt betraktade och hyllade som i "man, you guys swim great"

Vi piskade loss en huvudserie på fyra varv om 5x100 start 1.20 med en 50:a bad emellan varven. Jag körde två sammansatta varv på 1.03-1.05 fart och kände mig sensationellt bra trots löpintervallerna och frukostflingor som ville parallellsimma bakom gomseglet. Följde upp med två varv armsim och varvade på 59-1.02 Björn "taking the easy way out" Andersson ville prata med sina fans och simmade bara tre varv men jag visade Luthersk moral och späkte mig vidare.

Sedan åt vi buffet och pratade om gamla simträningar från 80-talet.

Sade jag förresten att det är yards vi simmar. Så jag är inte sååååå snabb:) Lägg på fem sek per hundring och ni får kortbanetider. För er som för statistik alltså.