Efter tre absurt tuffa dagar så stod jag då, återigen, som totalsegrare i Ultraman World Champs!

Trots ganska säker ledning så finns det absolut ingenting som är givet eller säkert när man fortfarande måste springa 84 kilometer för att inkassera segern. Marginalen mellan löpning och total kollaps är väldigt tunn när man har haft två av årets tuffaste dagar som förrätt och ska vara på benen och löpklar 06.00 Ångestladdad morgon för att säga det minsta...

Ni får ursäktra mig men jag är hemskt sömnig och trött och kan knappt stappla fram på mina 90-åriga ben så jag nöjer mig med att säga att jag försökte springa på säkerhet och öppnade lite lugnare i år än 04´; 1.30 mot 1.25 och 3.07 mot 2.59 på halv- resp helmaran. Sedan började jag lägga in lite promenadpauser för att kunna dricka tillräckligt och svalka ned. Jag hade ändå några hyggliga löpningar på den andra hälften, mycket tack vare supporten från Pasi som sprang med mig med flaskor och annat och Annika som försåg oss med is, vatten och dricka varje kilometer. Vi mäktade med en 12 kilometers- och några sexkilometerssträckor och sedan ett antal "dubbelmiles" och jag fick 7.14 i mål och kom trea på etappen men vann ändå med marginal. Min energi var bra hela vägen men mina benmuskler var helt FUCKED från 20 kilometer och framåt. Som tur är blev det illa tidigt men sedan inte speciellt värre. Nu betalar jag dock priset och några dagar framåt. Who cares:)

Inga bilder från idag än så ni får hålla tillgodo med en bild upp ur vattnet och en bild från dag 1 när Pasi crewar.