Jag har tillbringat julen i ett mer eller mindre konstant nässprays-rus. "1-2 sprut i vardera näsborre dagligen" my ass! Jonas säger; 2 sprut i vardera näsborre varannan timme om du vill kunna andas och du är tillvand efter år av simhallsbetingat missbruk... Det är som med alla andra rekommendationer från Socialstyrelsen,Livsmedelsverket, Apoteket, Trafikverket, Systemet och andra statsmonopoliserade verksamheter; man måste ta dem med en nypa salt och anpassa de till verkligheten och sitt egna liv. Ta bara det här med sju skivor mörkt bröd om dagen, intag av vitaminer och mediciner, 90-gräns på landsväg med mera. Det är ju mer att betrakta som förslag och tips...

Och i all den här bihålsförtäppta julefröjden så tog givetvis nässprayen slut vilket föranledde ett tumultariskt och koleriskt utbrott över att något så basalt som nässpray inte får säljas i vanliga affärer. Vadan detta!? När tänker EU befria oss från sosse-Sveriges bojor av överstatligt förtryck och förmyndigande?

Iallafall; efter denna attack av gult slem, stötvis andning från mun och ojulaktiga tankar så införskaffades ny nässpray via den svarta marknaden och jag kunde tillfälligt andas vidare.

I samma veva ringde Aftonbladet och grattade till hundraplatsen på någon lista och eftersom jag nu var förkyld fick de en lämplig vinkling på motivering "trots gott om skador och sjukdomar så vann Colting ultra-VM.."

Eeeeh, jag hade innan julhelgen inte haft en enda sjukdag. På hela året! Och inte en skadedag heller för den delen. Så det störde mig en aning när dito lista publicerades på juldagen. Men så tänkte jag på baby Jesus och det mildrade mitt sinnelag. Det och lutfisken som vi anrättat dagen till ära!

I liknande sammanhang fick jag julhelgens goda skratt då BT publicerade en intervju med Elfsborgs "Bella" Berglund och hans hårda julträning. Jodå, han tränar på som bara den och ska vara bäst tränad i laget när de drar igång sin träning den 14 januari. Så han springer sådär 7-8 kilometer varannan dag. Om det inte regnar. Samt lite styrka. Ojojoj, det är tur att man inte håller på med fotboll för då hade man ju blivit riktigt övertränad. Och den stora frågan är bara; om detta är att betrakta som mycket, vad gör då de andra i laget?

http://www.bt.se/sport/ingen-julvila-for-berglund(400948).gm

Jag träffade faktiskt dito bollspelare på juldagskvällens festaktiviteter och diskuterade i detalj det här. Och såhär är det ju; jag klankar gärna på Elfsborg men jag gör det av ren lokalpatriotism! Jag skäms ju när det spelas gå-fotboll och bonkalag som Trelleborg och Kalmar sticker upp. Jag vill ju att Elfsborg ska vinna med 5-0 och vinna rubbet.

What else? Jo, jag har återigen en släng av musik-Alzheimers. Nu är det en ny låt som jag spelar på repeat till förbannelse; "Apologize" med Timbaland.

Jag måste medge att jag är lite patetisk i det sammanhanget och tro mig; jag mår dåligt av det! Hjälp mig snälla!

Det är ju ironiskt att den idrottaren som mest vårdar den äppelkäcka imagen om att tävla med sig själv och att ha kul och att leka kommer med ett förslag om kontroll av andras och egna förehavanden som är så urbota dumt att klockorna stannar. Operera in ett datachip? Helt plötsligt har svensk idrotts förkroppsligade version av Gollum blivit Johnny Mnemonic. Where´s the "fun" in datachip?

Jag tvivlar starkt på att Klüft har läst boken "1984" eller ens hört talas om George Orwell eller "storebror", gissningsvis så läser väl flickstackar´n fortfarande Kamratposten eller Nalle Puh mellan häckgång och vertikalhopp. Hon har ju fortfarande med sig den där löjliga lilla tygtigern Ior när hon tävlar iallafall. Men OM hon hade läst 1984, eller kanske Kafka, eller vuxenlitteratur över huvud taget, så kanske hon hade reflekterat över det absurda i sitt förslag. Jag tvivlar faktiskt på att hon förknippar begreppet "big brother" med något annat än Kanal 5 och losiga halvalkisar med tribaltatueringar....

För min del skulle jag aldrig i hela mitt liv acceptera att bli övervakad på det sättet och applåderar varje gång en fartkamera blir nedsågad men det är en annan diskussion. Och jag fattar överhuvudtaget inte poängen! För vi har ju redan idag ett hårt kontrollerat system av rapportering som är ett helvete att fylla i för en individuell idrottare utan fasta tider eller arenor. Och därtill ett regelverk att följa. Som säger att om man sätter i system att inte vara där man ska vara när man säger att man ska vara där så är det att beakta som ett positivt dopingprov. Jag förutsätter att man även använder det systemet internationellt och gör man det så är det ju inga problem. So what gives?

Och man får väl över huvud taget vara en förbannat kysk och dygdig person om man accepterar sådana flagranta intrång i sin personliga sfär där man övehuvudtaget inte besitter någon integritet som kan kränkas. Och för en person som inte är lika liljevit som Klüft och som i motsats till henne både kan tänkas dricka sprit, slarva med sopsortering och surfa porr så betackar jag mig för all form av övervakning, kontroll eller insyn i mina förehavanden som jag inte själv godkänt.

Men det var inte bara därför jag skriver! Jag vill också säga grattis på julafton såhär några dagar i förtid!

Och ni som bor i närområdet kan, om ni behagar, lyssna på min svada ikväll på P4 Radio Sjuhärad då jag ska rimma över julmaten. Och då ska jag försöka att göra bättre ifrån mig än vad Elfsborgs Fredrik Berglund gjorde när vi gjorde detsamma för ganska många år sedan. Hans bästa rim var något i stil med " nu kan du få vara en riktig kock, för här får du en wok"

Jag har just ätit en hastig jullunch på Herrljungas vattenhål ”Den gyllene kärven” som för övrigt har en ganska framträdande plats i svensk kriminalhistoria; en grön träflöjt i pris till den förste som i kommentarsfältet förklarar varför!

Det var visserligen en mindre variant av ett julbord men ändå fullt kompetent och priset för denna delikata julbuffet var….65 kronor! Jag älskar små städer där de inte vet att ta betalt!

Sedan stod jag på perrongen och frös som en rakad hund medan jag väntade på Stockholmståget och flashbackade lite minnen från andra gånger som jag väntat på denna perrong, ofta underhålld av Sveriges porrigaste röst. Har ni åkt tåg förbi Herrljunga vet ni vad jag menar; ”vääääälkooommeeeen tiiiiiill Heeeeerrljuuuuungaaa stön stön stånk raffset rakade ljumskar och sena filmer på Canal+”

Hursomhelst så minns jag i synnerhet hur jag satt på dito perrong i väntan på tåget som skulle ta mig till juniorlandslagslägret i Skövde. I maj 1992. Och eftersom jag nästan har ett fotografiskt minne när det gäller träning och tävling så tänkte jag bjuda på lite mer triathlonporr, visserligen passerat bäst-före-datum och gulnad i kanterna men håll till godo; det här är vad ett ungt hjärta mäktade med då:

Vi åkte direkt till friidrottsbanan i Skövde där vi inledde med 3000 meter på tid efter uppvärmning. Jag gjorde 9.45 vilket ju såhär i efterhand är otroligt bra med tanke på hur lite jag egentligen sprungit. Efter det så sprang vi 10x400 meter start 2´. Jag har för mig att jag låg på 1.16 snitt / 3.10/km. Och någonstans efter detta började vansinnet. För då sprang vi 10x200 meter. Också. Start 1 min. Och jag minns att jag höll 36 snitt cirkus.

Efter denna orgie av vänsterkurvor så begav vi oss till badhuset där vi först simmade 1500 meter uppvärmning följt av 1500 meter på tid. Här gjorde jag 17.40 någonting vilket jag absolut inte skulle göra just nu. Därpå följde 30 min ”vattenfys”, vilket var en naturlig följd av att en av ledarna var militär. Nåja, det var fredagskvällens träning. Like it so far?

På lördagen började vi med 45 min morgonjogg innan frukost innan vi cyklade 10 mil i blandade småintervaller och lagtempo varpå vi återigen begav oss till badhuset och simmade 4000 meter i intervaller. Möjligen att vi sprang igen vilket inte skulle förvånat mig.

Söndagen bjöds återigen på purr i bivack och 45 minuter morgonjogg innan vi begav oss till Karstorpssjön där vi prompt kastade oss i för en träningstävling över olympisk distans; 1500 meter simning, 40 kilometer cykel och 10 kilometer löpning. Jag vann för övrigt före Toni Apell. Sedan var lägret slut. Och deltagarna med. För så oerfaren som jag ändå var med mina fem tävlingar under 1991 och rätt magra cykel- och löpträning så var jag ändå riktigt bra tränad från år av simning. Mina arma lägerlompisar kom ursprungligen från i sammanhanget så udda grenar som bandy och orientering och var inte alls vana vid den här dosen.

Men se roligt det var det!!

Här kommer ett inlägg för alla de som tycker att jag ska hålla mig till att skriva om mitt idrottande. Nu ska jag redogöra för mina triathlonrelaterade förehavanden under det senaste dygnet.

Igår började jag med ett möte kl 0900 inför en kommande föreläsning. Jag vaknade sent och drack en kopp grönt te med honung men ingenting mer. Jag hann dock stretcha magmunnen innan och tänka mig igenom ett varv på cykelbanan på VM i Almere. Efter mötet blev det en härlig frukost med massor av kromosomer och kalorier; råggröt med kanel samt en omelett med spenat, vitlök och annat spännande.

Efteråt kontemplerade jag under några timmar olika vinnarposer; armarna ovanför huvudet börjar kännas "trött". Klockan 14 träffade jag min naprapat David Privér som satte nålar och ström i mina semimembranosus som tyvärr beter sig. Vi pratade självklart om, javisst, triathlon. Bara.

Min bror hade vid det här laget köpt lunch till mig så jag körde i ilfart bilen till bokförlaget där jag inmundigade lamm balti från vår indiska vän medan vi pratade om olika sätt för mig att tjäna ännu mera pengar och betala ännu mindre skatt. Jag tänkte mig vadhävningar i trappan när jag åkte hissen upp och ned.

I hemmets lugna vrå så orerade jag i telefon med diverse potentater inom sporten innan jag åkte till Annika där vi tillsammans slutförde processen att skriva ihop mina julkort. De visar bilder av mig i olika stadier av triathlon. Jag avnjöt där också en stark kopp kaffe, från Hawaii, med syfte att påskynda fettförbränningen så att jag blir deffad nu när det bara är några hundra dagar till säsongen.

Nu var det snart dags för simning men jag hann också med att bli intervjuad av Borås Tidning, de ringer och vill prata hela tiden, samt via telefon ta emot nyheten att jag tilldelats årets Boråsmedalj.

Vid bassängkanten så mötte jag upp Tomas Eriksson och Pasi Salonen som båda lät sig underordna sig mitt med precision planerade pass som är minutiöst skräddarsytt för nya bragder och frontsimningar.

Vi simmade 300 insim, 3x100 (25 ben, 25 drill, 50 ss) och 6x50 prog 1-3 start 50. Sedan tryckte vi på med 20x25 medley start 30 innan vi gick loss på huvudserien som för mig och Tomas var 14+12+10x50 start 50 med tryck samt 50 dubbelrygg mellan varven. Jag simmade arm för att spara mina delikata ben och snittade 32-33 vilket ger mig förhoppning om att simformen är annalkande.

Efter bubbelpool, kallbad, duschande och krämande för att hålla huden ung, så ilade jag återigen till Annika där en delikat middag dukats fram, en middag bestående av oxfilé samt ugnsbakade rotfrukter och avokado med sharonfrukt därtill. Dessutom så hade vår juicemaskin gått varm och den gyllengula blandningen av flytande morötter, äpplen och färsk ingefära skänkte ny energi till mina muskler och jag passade på att tänka mig igenom den andra milen på löpningen i kommande VM. Mmmm, kändes bra faktiskt!

Kvällen avslutades med ett flertal mail som i princip gick ut på tjäna pengar och kapitalisera på min person vilket jag gjorde med min högra hjärnhalva under tiden som den vänstra tänkte på kommande träning och med de stimulerande tankarna smorde jag in benen igen med bodybutter (hålla huden ung!) innan jag kröp till säng i lotusställning för att optimera återhämtning och insomnande.

Nu är det morgon och efter en ny kopp grönt te och stretchande av bland annat torson så väntar en kortare löptur på 40 minuter. Jag ska också öva lite på de segergester som jag funderade på igår. Samt smörja in mig ytterliggare. Före. Och efter. Man kan inte vara nog så försiktig med sin hud.

Det är ju också De Geer som gjort den kraftigt överskattade "Tårtan"; en serie där bagare med riktigt dåliga tänder och ohyggligt stora näsor gör tårtor under minst sagt hygieniskt tvivelaktiga förhållanden.

Iallafall en av dem heter Janos vilket kan tyda på att de är illegal arbetskraft från något öststatsland eller resultatet av något obskyrt bilateralt utbyte mellan Järnridån och den fria världen.

När jag läste en intervju med honom, i Vår Bostad av alla tidningar, så uppdagades bakgrunden till ett av mitt undermedvetnas allra djupaste barndomstrauma!

I den typiskt vänsterelitistiska röda-vågen-kultur-anda som präglade svensk barn-TV. och hela SVT egentligen, under 70- och 80-talet så visades det ena programmet värre än det andra med rejält gömda agendor; läs anti-imperialsim och annan bullshit som då präglade velourkoftornas diskussioner i diverse fikarum på statlig (-t kontrollerad) media.

Det värsta exemplet på detta, och med ordentligt skrämmande förtecken också, var "Privatdetektiv Kant" som regisserade av Håkan Alexandersson och med manus av De Geer. Äntligen fick jag ett namn till mina minnen! Och vilka minnen sedan....Nu när jag läser om serien så förstår jag varför. För det första så spelades den in i en rivningskåk och för det andra hade serien en mörk och tragisk framtoning; här är en kort synopsis från Bokomotiv Filmproduktion

"Jag jobbade som privatdetektiv... i en stad som var så rutten att jag mår illa om jag tar dess namn i min mun..." Det börjar som en storstadssaga, mörk och hård, om ondska och godhet, fångenskap och frihet. Det slutar som en komedi om trauman, hysterier och skuldkänslor."

Låter det som ett barnprogram? Det var tammefan inget annat än smuts, misär, mänskligt avskräde, kloaker, råttor och mer än en arvedel av ångest vill jag lova.

Inte för att jag är något särskilt Disneyfierad person, snarare tvärtom, men jämfört med den här osannolikt dåliga smörjan som får Staffan Westerberg att framstå som glad och lättsam, så var det mentalt sommarlov varje gång statscensuren släppte igenom en liten snutt med tecknad film. Kommer ni inte ihåg? Man gick ju upp extra tidigt på lördagar bara för att se Gomorron Sverige där de visade typ tre minuter tecknat!

Det är var ju fantastiskt roligt! Och intressant ur ett Fredrik Lindströmskt Sverige-och-svenskarna-perspektiv. Nämligen fenomenet där någon raljerar över någonting som SvenneBanan älskar och följaktligen får ordentligt på pälsen. För om SvenneBanan tycker om det kan det inte vara något fel på det; tänk Bingolotto, Bonde söker fru, Markoolio och Marie Picasso. Eller hur!

Reaktionen över mitt Facebook-förlöjligande har bara överträffats av mitt inlägg i juli kring mellansvenska Jihad och den omvända rasismen under onsdagskvällarnas muslimiering av Alidebergsbadet. Samma upprörda och indignerat politiskt korrekta reaktioner då som nu. Reaktioner utan ett ens av humor och ironi vill säga. Vilken är en rak motsats till den anda som jag själv författar bloggen i. Alltså, fatta nu. Jag skriver inte min blogg för att bli kompis med Mona Sahlin! Och jag har inte heller fått mina åsikter lobotomerade via åratals av träning på att tänka i banor av menlöshet som inte får stöta sig med en enda rörelse, organisation eller intresseförening. Det är bara för människor i politiska ungdomsförbund eller andra som tidigt i livet kastrerats.

Och jag måste här få ta chansen att svara på några av kommentarerna som var så gulligt rörande i all sin smilbandsbefriade enkelspårighet.

-Men det är ju det som är roligt här! Idioter får stå för dig själv, det är ett ord som jag sällan använder och absolut inte i det här fallet. Och om du vill leka dagis på nätet så får du väl göra det oavsett vad jag tycker eller hur? Och så kan du alltid läsa några andra bloggar som är snällare så att du slipper bli ledsen. Jag har hört att Bollibompa har en blogg via SVT, testa den!

Igår simmade jag 3000 meter i blandad form och körde sedan 90 minuter styrka, funktion och rörlighet på Onyx. Kul att läsa? Nej. Jag håller på med triathlon men det är inte vad jag är.

-Så ju bättre man är på någonting desto mindre åsikter får man i allmänhet ha? Och vari ligger bristen på ödmjukhet i att raljera över Facebook? Nädu Magnus, du får nog lära dig att skilja på ödmjukhet och frispråkighet. Och det här är så typiskt Jante, duktiga svenska idrottsmän fostras ju att knappt säga mer än att bollen är rund och att det är kul att få vara med. Henke Larsson-syndromet.

Håller med inlägget ovan...du ska nog inte klanka ner på oss kommunalarbetare för mycket, de morgnar du stigit upp 05.15 för att GÅ till jobbet kan väl räknas lätt. För att efter jobbet äta mellanmål och ge dig ut o cykla 4 timmar. Tycker det verkar va mest swiffrande och åka runt på stan o fika som gäller för herr Colting:) Kanske dags att börja leverera själv innan man gnäller på sånt man inte har så mycket erfarenhet av;) –Daniel

-Vad tycker du att jag ska göra? Ta ett skift på Gatukontoret eller? Och vad är det du vill att jag ska leverera? Arbetsviljal? Luthersk moral?

Jag har också laddat upp ordentligt för att förlöjliga och håna den senaste eller iallafall hetaste flugan för alla dem inte har riktiga kompisar. Nämligen Facebook. Så ytterligt patetiskt! Pokningar, snöbollar och andra mellanstadievarianter av den lilla roliga boken "Mina vänner"

Och jag menar; man är ju VERKLIGEN intresserad av vad halva ens klass från åttonde klass gör eller någon från sommarjobbet 1989 eller en lumpare från kalla vinterkriget. ABSOLUT! Berätta allt för mig om dina två barn och jobbet på Ica! Jag har ju inte brytt mig eller haft kontakt med dig sedan 1986 men nu är jag NYFIKEN! Som fan. Och jag har all tid i världen! Så skicka lite snöbollar. Hi-hi-hi-hi, vad det kittlas.

Om ni någonsin hittar mig på Facebook så var snälla och ge mig en spruta så jag somnar in för då har jag regrederat in i något sent stadie av demens.

Och hade jag haft lite mer oomph så hade jag raljerat vidare.

Facebook; bara för folk med kommunala jobb där man ändå inte får så mycket gjort innan lunch.

Att köra på någon när man korsar en trottoar. Någon i permobil.

Tur att jag tittar mig för då!

....att jag fortfarande har nio fantastiska avsnitt av "Dexter" kvar att avnjuta! Det tog ett tag innan jag föll till föga och började att titta på DVD´n men nu är jag såld.

...att köra runt i min nya bil. Jag älskar bilar med insteg! I-landslyx.

...att det återigen är legitimt att lyssna på min favorit-jullåt; Triads "Tänd ett ljus" Idag har jag hört den 17 ggr i bilen samt som bonus i högtalarna på ett fik. Slå mig då men jag har alltid varit svag för hela det här a capella-stuket...Det fick mig att erinra mig en relik från 80-talet; gruppen Flying Pickets någon? Fast Triads låt har en svagt kväljande Lutherhjälpskt-rädda-Biafra-ton som känns väl mycket Live Aid men what the hell; Christmas is the time of giving!

...att jag har en hel hög med böcker som jag ämnar läsa, en packe skivor som ska inköpas och avnjutas samt en räcka filmer som ska skicka mig till nya cineastiska höjder.

...att 2000 meter just nu kan betraktas som ett simpass

...och att ett löppass på Kype är kortare än den påföljande bastun

...all överdådig julmat som väntar runt hörnet

...att min lägenhet nu är så stökig att jag med gott samvete kan hänge mig åt enb ohämmad städ- och swiffringsorgie

...att det borde komma en riktigt härlig snöstorm snart med påföljande snöpuls-löpning i sagolandskap

...att det inte finns en klocka i världen som ringer på morgonen

Jorå, nu har man väskorna klara och incheckade och sitter och laddar med en tall Americano på Starbucks på flygplatsen.

Jag hade gärna försökt att skriva något roligt men det är svårt när Annika hela tiden stör mig med diverse frågor, inlägg och helt ovidkommande kommentarer, nu senast om en tandborste hon vill låna av mig. I don´t think so!!! Jaha, nu tog hon den ändå. Fy f-n, en persons autonomitet blir helt utraderad så fort man har ett förhållande. Finns det ingen förhållandets Geneve-konvention om sådana här grejer?

Iallafall så har vi också besökt grannön Lanai idag dit vi åkte med båt och ackompanjerade av flertalet vilda och stimmiga delfiner. Annika ville genast hoppa i och bada och jag försökte förgäves säga att i naturen, alltså den riktiga naturen utanför Pocahontas-Scooby Doo-Lejontigerfjanten och annan Disneynatur, så vill djur sällan leka med människor. Snarare nafsa och bita lite....

Och det unika har också hänt att jag två vid samma tidpunkt sända TV-program kräver min medverkan och jag tvingas alltså tacka nej till ett. Så om ni tittar på TV4´s Nyhetsmorgon på måndag så kan det hända att ni ser mig. Om jag inte somnat i San Fransisco på vägen. Eller fått tandborstdelarsjukan.