På drift mot Idaho.

Jävligt bra film i bästa independence-anda.

Kolla in den underbara porrtysken halvvägs igenom..

"men du gör sjuttsing i mig de grövsta klavertramp både då och då, det här med könsroller och könsstrukturer är nog ett ämne som har gått herr Colting helt förbi"-från kommentaren E

Hjälp, förlåt Gudrun Schyman och feministiskt initiativ. Låt mig bränna allas våran gemensamma behå här och nu och göra avbön för detta klavertramp i det i eftermiddags publicerade blogginlägget. Jag skrev bara pappa och inte mamma i en formulering. Ajabaja. Det är nu givetvis rättat och jag ämnar göra bot och bättring per omgående och i morgon å det snaraste betala medlemsavgiften till Fredrika Bremer-förbundet samt anmäla mig till Tjejmilen.

Ett Sportnytt utan ett enda fungerande reportage i sin helhet där bandmaskinen strejkade och någon ALU-anställd gick på fika eller pluggade i fel sladd. Några inslag utan ljud, ett halvt simreportage och ett trekvartsreportage om skidskytte som abrupt bröts innan vinjetten för Västnytt uppenbarades..

Herregud...Ja, det är tur att våra licenspengar kommer väl till användning.

Det bör vara din nya och för alltid främsta levnadsregel.

Eller "Låt Stå" som läraren alltid skrev på tavlan i skolan, i regel om något knastertorrt Hem och skola-aktigt som sock-i-plast eller om att man skulle säga till någon vuxen om Conny i 2b var dum mot en...

Så bara som en påminnelse i stunder av allmän förflackning och axlar tyngda av ok varpå världens jävla ansvar vilar med barnvällingar, kvartssamtal, Bolibompa, tvättstugor, torktumlarludd och tomglasåtervinning. Skit i det nu. Det kommer alltid att finnas där imorgon igen. Jag lovar. Men dagens missade träning är alltid missad!! Imorgon då? Ja, då är det den dagens träning... Idag är alltid förlorad om du inte sticker ut!! Nu!! Och sluta använda dina barns väl och ve som ett skäl att inte träna idag. Nu. Alltid. Var inte en sådan curlingförälder. Jag lovar dig. Du missar inte deras uppväxt bara för att du tränar en timme idag också. De kommer inte att hinna växa så mycket på den tiden och ingen kommer att säga sitt första ord, alternativt ta sitt första steg eller lösa några större världsproblem heller. Eller ens läxorna. Men skit i det. För läxorna får väl de klara själva någon endaste gång utan ditt föräldracurlande i bakgrunden.

Och inget barn kommer att gråta ut mot terapeutens axel i vuxen ålder med hemska trauman av pappa (eller mamma, förlåt Gudrun Schyman..) i svettigt underställ och långa kvällars väntan i skuggan av elljusspårets kalla ljus. Trust me.

Dessutom så vill jag slänga in en brasklapp och hävda att barn inte är sådär över hövan roliga att vara med längre än korta stunder. Jag har träffat barn. De små bajsar, sover eller skriker när de inte äter med hela munnen och det tröttnar man ju på rätt snabbt. Större barn har oftast problem med det svenska språket och tror dessutom att pappa eller mamma är ofantligt intresserad av att lyssna på vad dito barn tänker, gör eller undrar över. Hela tiden!

Ännu större barn har i regel lite hormonella problem som påverkar deras humör och intellekt och deras relationer med andra människor. De skulle förresten må bra av att tvingas ut med dig på ditt träningspass. Då kan du träna och se till att de inte sniffar thinner, eldar igelkottar  eller slår sina småsyskon.

Så. Träna. Nu!

Allihopa. I kör. Tillsammans. Låt ropen skalla.

Training! Everything else can wait!

Jag älskar projekt! Och jag har många...Swiffer-projektet. Sortera CD´s efter prioritetsordning-projektet. Para ihop rätt strumpor i strumplådan-projektet. Fast det brukar gå mig på nerverna ibland och då lägger jag dem i skräplådan (som jag också känner ett behov av att sortera..) och ringer Craft och säger hej Craft skicka mer strumpor gärna olika färger för de är lättare att sortera..

Sedan är det ju förstås Sisyfoshögen av böcker att läsa som bara växer-projektet, i-Tunes rensnings-projektet och mera självklara projekt som sponsor-projekt, hemside-projekt (tro det eller ej..) och laga mat varje dag-projektet även om det mest är Annikas projekt.

Sedan har jag mina träningsprojekt! Givetvis. Fast inte som ni tror...Min egna träning är ju visserligen min primära verksamhet men vad jag avser är de människor som jag i viss mån är beroende av för min egna motivation och inspiration och som finns till hands som sparringpartners. För när man gör sitt bästa att motivera och entusiasmera andra så får man dubbelt tillbaka.

Pasi Salonen är mitt projeklt exempelvis. Så länge han är motiverad och jag kan fortsätta peppa honom så är han en väldigt viktig komponent i mitt träningsprogram. Ramnasjöintervallerna går så mycket lättare med honom i släptåg.. Likaså är Da Duv davidtri.se mitt projekt och det är ju fantastiskt hur bra det går där. Och det finns knappast ett pass som han bangar.

Annika är också ett projekt men det är nog mer likt strumplådan; Sisyfos. Den stenen får man rulla upp för berget. Hela tiden. Men ibland lyckas jag med en blandning av häckel, hån och smicker att få upp henne i arbetspuls flera dagar i rad. Nu har vi en streak på sex dagar här!

Tomas är ju mitt största projekt just nu och han har gjort en grym livsstilsförändring det senaste året. Jag skrev om honom här

http://colting.bloggagratis.se/2007/10/25/331507-tomas-eriksson-back-from-the-1992/ ingen alkohol alls, inget snus och minst 16 kilo lättare så är han hur taggad som helst för, närmast, masters-SM i simning. Och han gillar läget när jag föreslår 10000 meterspass och annat spännande mellan kaklen.

Nu är det ju så att Tomas är så lik Fredrik Lindström, komikern. Senast i söndags var det några tjejkompisar som just påtaladet detta. Som Fredrik Lindström, "fast snyggare". Så nu är Tomas mitt Fredrik Lindström-projekt.

Och i morgon ska vi simma ännu mer och springa tillsammans med Pär Hyss. Även han är ett projekt fast han har haft problem med fågelvirus och slem ända sedan vår resa till Sydkorea där han för övrigt lyckades bränna sig på lårens baksidor efter 23 minuter på stranden och spenderade sista natten på badrummets kakelgolv för att det tydligen svalkade. Så han är nog mitt McMurphy Gökboet-projekt

Igår föreläste jag för Kungälvs Orienteringsklubb och när jag avslutat och i sedvanlig ordning orerat om halvfabrikatens och vetemjölsprodukternas menliga inverkan i allmänhet och det raffinerade sockret i synnerhet så emottog jag massornas applåder innan ordföranden harklade sig och menade att istället för blommor så hade de en annan lokal gåva att ge mig. Nämligen en låda med Göteborgs Kex! Givetvis i all välmening. Och detta är ett stort problem. Jag älskar kex. Mmmmm, Singoalla, vaniljkex där man kan slicka i sig det vita klegget i mitten och Ballerina och..och..och...

Endast tack vare att jag för närvarande är ett stoiskt under av späkning och nirvana så höll jag fingrarna i styr under bilfärden hem igår men nu ligger den där förbannade lådan i bilen och ropar och lockar som kåta amazoner; "ät mig, ät mig, ät mig"

Otäckt. Jag vet inte hur länge till jag mäktar med. Jag är en svag person. Svag. Ynklig och svag.

Den första som personligen kommer till mig på Torstensonsgatan 50 i Borås får lådan. Någon. Snälla. Vi kan dricka espresso tillsammans och så kan jag bara smaka på ett enda vaniljkex...

Skynda er!

5200 m simning följt av 16 lerblötiga kilometrar i kuperad terräng.

Sedan styrka och stretch på Onyx varpå jag inmundigat stora mängder frukostmat till lunch som skickar kromosomer och kalorier till rätt ställen.

Och så lite hanky-panky på det.

Alla livets väsentligheter avklarade redan! Det skulle möjligtvis vara en tupplur och lite Seinfeld som saknas men jag nöjer míg med lite.

Ännu en lördag..Ännu en alarmsignal klockan 06.08. Ännu en simträningsstart klockan 07.

Jag hoppas vid Gud att det hjälper...

Flera nyheter på en gång;

-dels har Rekyl Reklambyrå i Borås tagit över ansvaret för min hemsida som levt ett liv på skuggsidan den senaste tiden. Så nu jobbas det febrilt hos dem och hos mig med att sätta samman ett skönt koncept!

-PDF för simcampet i Herrljunga finns för nedladdning på www.colting.se

-Dessutom är datum fastlagda för Colting Triathloncamp i Borås. Det blir den 5-8 juni vilket är bra då den 6;e är helgdag och det krockar inte med vare sig Sthlm Marathon eller något större triathlonevenemang. Det kommer att ligga en PDF ute på hemsidan inom kort men ni får hålla till godo med informationen så länge.

Kom bara ihåg att ladda ordentligt för tårta om ni kommer på det lägret då jag fyller 35 den 8; juni! "Holding back the years" med Simply Red, någon?

Utan tvekan är det tramset med höga armbågar. Alltså, höga armbågar över vattnet. Att simma snyggt och stilrent enligt gängse normer....

Här kommer ett scoop; det är bullshit!

Generellt sett är det helt oväsentligt hur det ser ut ovanför vattenytan då det är under vattnet som propulsion och framåtdrivande kraft genereras.

Och titta på dagens simmare i världseliten så kommer ni att hitta många olika exempel på armföring ovanför vattnet och ytterst få, om någon (nu när Popov slutat) simmar med riktigt höga armbågar. Snarare så svingar många armarna påfallande rakt eller brett fram. På simspråk kallas detta för "the recovery phase" Visserligen finns det ofta en böj genom armbågen men armen och handen dras verkligen inte upp nära kroppen utan mycket brett och lågt över vattnet. Titta på Ian Thorpe eller Grant Hackett eller andra artister så ser ni vilket vingspann de har när de simmar.

Och testa en grej! Stå rakt upp och ned med händerna hängande längs sidan; alltså i det läget där hand och arm i regel lämnar vattnet för att transporteras tillbaka till startläget i simtaget.

Om ni nu ska plocka handen från "höftläget" till sträckt läge ovanför huvudet; vilket sätt känns lättast och med minst armsträckning? Att dra armen med rak armbåge eller att krångla upp armen med handen släpandes längs sidan? Exactemundo!!

Så varför allt detta bull med höga armbågar, stilsimning, tummen-i-armhålan-simning och annat trams. Det ska jag säga er. Det är för att det är så trångt i simhallarna och banorna är smala och när man simmar högertrafik med nitton andra fjortisar så kan man inte bröta på som en jäkla dinosaurie med albatrosskomplex. Och det är problem för mig. Jag vill simma vitt och brett och nu måste jag tänka på varje gång jag möter någon som är lika oförsonlig som jag. Och dessutom så började hela mitt simår med att jag drog i min tumnagel i linan så att den blev helt blå och konstig. Så jag är lite hämmad i bassängen sedan dess. och så ska man behöva tänka på fjortisars huvuden, moppemuschar, underläppar, tandgarnityr och annat som kan komma i vägen för mina slipade simpaddlar.

Utebalja, egen bana, öppet vatten. I can do that. Allt annat; fuck it.

Bra skiva. Bra låt. Snygg dam.

Det finns fördelar med att lämna simväskan i bilen mellan passen. Man har den alltid med sig och ingenting glöms hemma och man kan träna på impuls med mera. Nackdelen är dock att när temperaturen kryper under nollstrecket på natten så tenderar sådant som är blött att frysa till en aning. Så priset man betalar är att ballen får leka isbrytaren Ymer i sina försök att penetrera tjocka barriärer av is...

Läxa ur livet; curry och kanel som ligger i identiska burkar från Santa Maria ser förbluffande lika ut när man ämnar krydda sin gröt. Så de ska helst inte stå nära varandra. Eller rättare sagt; kanelen ska stå längst fram och curryn långt in. J-a Annika!

Det här är vad jag gillar just nu:

-att ha så många inspirerande och motiverande träningskompisar omkring mig; Tomas Eriksson, Pasi Salonen, David Svensson för att nämna några (läs hans senaste blogginlägg! www.davidtri.se) och nu i fredags; Peter Rikkinen. Peter är 50+ och har jobbat som badvakt under större delen av sitt liv. Han har en fysik som är otrolig! Han simmar, cyklar, åker skidor och rullskidor, kör roddmaskin och styrka och är som huggen i sten. Att han sedan är över 1.90 och väger runt 95 kilo gör ju inte saken sämre….Och det roliga är att han väldigt sällan tävlat i någonting och där har svensk konditionsidrott missat en världsstjärna. En av de få gångerna han faktiskt tävlat var i roddmaskins-SM där han överlägset vann sin åldersklass och rodde ifrån större delen av den svenska senioreliten:) Dessutom var han en riktig smörboll som tonåring och gravt överviktig och hade förmågan att byta livsstil och nu hänger han alltså med mig på + 3 timmar cykeldistans. Coolt!

-att komma ned på SK Elfsborgs Mastersträning. Ovan nämnda namn är oftast med men även en hel del andra personer som lyfter den allmänna moralen och det visar bara hur viktigt det är med grupper och sociala sammanhang, även som idrottare, där man blir entusiasmerad.'

-att jag känner mig helt frisk och stark och blir bättre för varje träningsdag som går!

-att jag går till Sveriges bästa sjukgymnast; Markus Greus.

-….och att jag har så många i min omgivning som hjälper och stöttar mig och som finns som skyddsnät varje gång man stöter på problem och faller fritt.

-att så många läser min blogg! Jag får nog ta och byta sajt snart så att jag kan casha in på det:)

-min råsaftscentrifug. Fast det har ni väl redan förstått…

-att jag kan sova till 09.30 en måndag och känna att det är mitt jobb och att jag får betalt för det.

-varma och mjuka människor. Det är fint.

 

Det här är vad som stör mig just nu:

-att jag har fler magasin, artiklar och böcker att läsa än vad tiden räcker till (kan vara relaterat till långa sovmorgnar..), för att inte tala om filmer som ska ses och musik som ska lyssnas till…I-landsproblem någon?

-att jag hade ett värdelöst cykelpass igår som kändes helt bortkastat då jag cyklade med en grupp cyklister som misstog naturlig intervall och fartlek med distans. Det som särskiljer en motionär ifrån en proffsidrottare är att man vet vad man ska träna och att man verkligen gör det oavsett vad gruppen gör. Och att man känner till och behärskar att utvärdera de verktyg som finns till hands för att mäta och differentiera träning. Så att distans blir distans och inte ett fyra timmar långt intervallpass med 165-puls och syra uppför och så 102-puls och rull nedför. Men vad vet jag? Det var kanske så de ville och skulle köra? Men inte jag....Sådana här pass (alla eg.) handlar inte om och huruvida man kan hänga med utan om man vill och bör....

Hursomhelst så har jag aldrig några problem med att sicksacka mig uppför backar på vintern för att ligga under 140 oavsett terräng så länge som jag vet att jag bygger en bas så att jag har bäst trycka i benen när det närmar sig tävling..

-korkade och/eller dumma människor. Men vad ska man göra? Det är mest synd om dem…

-Onyanserade fotbollsmänniskor som inte ens ids reflektera över den senaste debatten utan bara, övertygade om sin egen fullkomlighet, yrar och svamlar klichéer om teknik hit och dit eller begränsningar hit eller det. Och värst är det väl när samma människor ska, genom media, debattera träning med vidhängande begrepp och filosofi, med mig. Senast nu två Elfsborgskillar med moppemusch som väl knappt gått ut gymnasiet och som antagligen tror att aerob (träning) är namnet på ett albanskt fotbollslag och att det endokrina systemet är något Svennis uppfunnit i Manchester City som liknar 4-4-2-systemet eller att en mitokondrie är något slags vapen från senaste ”Call of Duty” på X-boxen. Alltså är det som att debattera något med en 3-åring; man vet inte riktigt vilka ord man ska använda eller om mottagaren ens vet vad de betyder…

Tydligen tyckte killarna (som för övrigt var i tidningen för att smaka på en Elfsborgsbakelse som följd av någon uttagning) att ”– Äh, Colting vet inte vad han snackar om. Vi maler inte bara utan ska ha full kontroll på en boll också” och följdaktligen missar hela min poäng med att han just kan träna på det momentet lite mer än bara typ sex minuter om dagen, samt alla andra moment, och styrka, och kondition, och rörlighet bla bla…, medan den andra tycker att  ”– Det är två helt olika sporter, det går inte att jämföra. Vi behöver korta med effektiva träningar” och har förstått innebörden av sitt första påstående på ett korrekt sätt men inte reflekterat över varför inte långa, många och effektiva träningar borde vara att föredra. Tar det för mycket tid ifrån fikandet kanske?

-Att unga, vältränade och friska idrottare dör. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/ar...t/article1661569.ab. Fy fan säger jag bara. Ibland är livet ohyggligt kallt och hårt. Och kort. Och precis som jag skrev i BT efter den hastiga bortgången av min löparkamrat och kompis pappa; Jan-Inge Peterson, så är en toppfysik och daglig träning ingen försäkring mot sjukdomar och livets skörhet. Man är inte odödlig för att man kan träna 20 timmar i veckan eller klara en Ironman under 11, 10 eller 9 timmar. Man är om möjligt ännu sårbarare i viss mån då man pressar sin kropp på daglig nivå. Och det är ju på alla sätt bra men om man tappar perspektivet och förmågan att visa ödmjukhet inför signaler och subtila tecken så kan det gå åt helvete. Eller så blir man helt enkelt sjuk eller har en defekt som plötsligt uppdagas och då kan man bara hoppas att man är på rätt plats när det händer och att ens livsstil ändå givit en de bästa förutsättningarna att klara av de hinder som presenteras.

Det är därför jag uppmanar alla som idrottar hårt och mycket att regelbundet göra tester på hjärta, blod, hormoner och inre organ för att få en bra bild över normalläget. För egen del är jag hellre lite neurotisk och till och med paranoid eller hypokondrisk (fast jag hatar de uttrycken då det kan handla om ens egna liv) och jag kollar hellre upp saker en gång för mycket än en gång för lite. För då kan det vara det sista man inte gör.

  

2495 kr!

Så kan det gå när man inte har tillgång till den riktiga PDF´n än....