Här är två exempel på bilder ifrån sessionen med YaYa Productions och fotograf Filip Cederholm.

Och det finns mycket mer; you ain´t seen nothin´yet...

Jag vill initiera en enad front mot illitterat och intellektuellt kastrerad media i allmänhet och den språkliga inflationen i vårt samhälle i synnerhet.

Och jag måste blogga om det. Nu.

Detta trots att jag precis kört 40 mil i mörkret från Stockholm och fotat en hel eftermiddag och spänt både bringa och buk under Starsky&Hutch- influerat utstötande av mantra "do it do it do it!" samt presterat mina bästa blue steel poser. Dessutom sprang jag ett av årets bästa pass i morse när jag råmade runt på Djurgården varpå en stunds kontemplation i Scandic Anglais spa kändes befogat. Tyvärr hade jag inte kameran tillgänglig när jag frossade i vardagslyx för det hade ju säkert kunnat reta någon avundsjuk socialdemokrat vilket ju alltid är roande.

Hursomhelst, back to topic; surfa in på www.aftonbladet.se.

Där kan man precis läsa i "just nu"-rutan längst upp om ett beklagligt skottdrama i USA där "skytten tog självmord" Läs igen. "Skytten TOG självmord".

Se där resultatet av 20 års vänsterflummig grundskola med andra värderingar än kunskap...Om den satans webbredaktören, som säkert just är någon osnuten 21-åring som tycker att Harry Potter är den bästa bok han aldrig läst, möjligen ser det här så kan jag upplysa om att någon antingen begår självmord eller tar livet av sig. Idiot!

När jag ändå har ångan uppe vill jag kverulera kring det faktum att så många verkar ha problem med meningar som "hon sade till hennes barn..." när man egentligen avser barnen till "hon" i meningen och där det följdaktligen ska vara "hon sade till sina barn" Och så vidare...Syftningsfel i största allmänhet är ohyggligt enerverande när man läser detta i text.

Jag stör mig också på offentliga personers, och företrädesvis lagidrottares, oförmåga att använda ordet "jag" istället för "man".. Man känner si och man känner så och man längtar till en det ena och man känner å det andra...

För helvete, vem är man? Se där kollektivets faror där individen förminskats och förringats till självutplåningens rand. Använd ordet jag! Om det nu tänks själv överhuvudtaget i hjärnor som aldrig läst mer än Travronden..

Avslutningsvis vill jag håna de som inte fattar skillnaden mellan "de" och dem" som i meningen "de gav bilnycklarna till de andra i gruppen som hade ansvaret för dem" och som bara glatt obekymrat skriver "dom, dom, dom.."

Dum. Dum. Dum.

Nu har jag vaknat till liv efter två underbart mjuka sovande timmar mitt på blanka dagen.

Det har sina fördelar med att vara egenföretagare/dagdrönare/lebeman/proffstriathlet choose your pick...

Fast å andra sidan så ska jag soloköra till Stockholm nu så den tuppluren är i trafiksäkerhetens tecken. Säger vi väl.

Nej fy fan vad det regnar. Hela tiden. Nu sätter jag på Ted Gärdestad. Det borde hjälpa. Mera sol och vind och skönt burrig 70-tals frisyr med polisonger ned till tänderna och poplinjacka. Bli mitt paraply Ted.

..och så kan man alltid roa sig med att jämföra likheterna mellan John Malkovich, en av vår samtids bästa skådespelare, och Michael Stipe, sångare i REM.

De är så lika att Stipe hade kunnat spela Malkovich i "Being John Malkovich"

Sommaren 1988 var en viktig sommar ur flera olika aspekter. Det var en sommar som jag spenderade merparten av i Kanada simmandes två pass om dagen. Dessutom blev jag förälskad. Två gånger. Först i en förtjusande simmarflicka som heter Laura och sedan i gruppen REM. Som Laura gillade. Och jag gillade Laura. Så jag gillade också REM. Men medan Laura försvann ut i periferin så behöll jag min fäbläss för REM och deras musik och album dyker upp till ytan ifrån glömskans arkiv every so often.

Skivan "Green" är skivan som snurrade 1988 och långt därefter och är fortfarande en solid lyssnarupplevelse. Men för några veckor sedan plockade jag upp ett album som jag av någon anledning inte lyssnat så mycket på. "New adventures in hi-fi" från slutet av 90-talet. Ett riktigt gediget hantverk med typiska REM-slingor av musik, röst och text.

Nu ska jag bara se om jag kan hitta Marillions "Clutching at straws" och ZZ Tops "Afterburner" också för att göra minnena från -88 kompletta... Det och alltför många tidiga simmarmorgnar och ungdomskärlek i motljus.

Jag var inte riktigt mig själv igår. Trött, seg, gnällig och lite oColtingskt hängigt lightdeprimerad. För mycket resande, tränande, management och multitasking gjorde att jag var komatos i 13.5 timmar i natt. Jag däckade i säng vid 22.15 och vaknade strax innan 12 idag. Jag köpte till och med en påse godis igår kväll i ett anfall av självömkan och jag kände mig ungefär lika skamset påpassad som en 15-åring som köper en porrtidning.

Dessutom bar jag en törn av förtrytelse sedan i fredags då jag missade en riktigt fin aktieaffär tack vare graverande låg inkompetens hos Föreningssparbankens aktiemäklare. Eller förklara det här för mig; jag hittar en aktie under torsdagen som jag tror på stenhårt. Linear. Den har under de sista 18 månaderna fallit stadigt från 15 kronor ned till 25 öre. Köpläge enligt mig. Så jag lägger en order klockan 16.00 på köp via Mina Sidor och mitt VärdePapperskonto (VP). Kursen ligger fortsatt på 25 öre under resten av dagen och jag förutsätter, naturligtvis, att köpet blir utfört. Döm om min förvåning när det inte är genomfört och köpet är annullerat efter dagens slut. Så jag lägger en ny order för morgondagen. Jag lägger den på 30 öre då ingångskursen är 25 öre och jag lägger ordern strax efter klockan 18 så jag borde vara bland de första i kön. Tror jag.

På fredagen springer jag ut till Sandared, simmar där och springer sedan hem. När jag kollar kursen har aktien stigit. 240 procent! Tror ni idioterna på banken har gjort köpet? Nähädå…

Vid dagens slut är aktien uppe 276 procent och jag är mer lurad är någonsin. Jag ringde givetvis banken för att bita huvudet av dem men jag fick aldrig tag på rätt person men nu ska jag skaffa mig ett konto som DaDuv tipsade om där man utför sina egna köp från början till slut. Och det är inte första gången som jag stör mig på bankens service. Ibland har mina köp på en aktie gått igenom strax efter börsstart, typ 09.03, och fastän uppgången kan ha varit 10% under hela dagen och jag köpte tidigt, så har jag fått betala på pristoppen om jag köpt enligt marknadspris.

Allt är mycket bättre idag! Nu tittar på avsnitt tre av Twin Peaks Definitive Collection och jag är av någon anledning vansinnigt sugen på kaffe, donuts och barrträd. Och kaffe.

Tur att jag ska ut och springa snart då…

Två iakttaganden efter halva Melodifestivalen;

-Sarah Dawn Finer ser ut som en bisarr blandning av Claire Wikholm och Grynet.

-Patrik Isaksson är Sveriges mest överskattade artist. Hans musik köps väl bara av nyskilda 30plussare och han är rent tematiskt och textmässigt som en potensbefriad studiecirkelsvariant av Peter LeMarc.

Klockan är 02.50 och jag har ätit frukost. Så kan det gå när man somnar tidigt på kvällen. Väldigt tidigt!

Jag sitter i Frankfurt och det är flygplatsen som Gud glömde. Roman Polanski hade kunnat göra en film om den.

Jag är alldeles yr i huvudet av sömnbrist då min inre klocka är strax innan två på natten. Jag är sådär alldeles nära mina känslor som man gärna blir när man är groggy av sömnbrist och den mentala fernissan är tunn som ett Polarbröd.

Och jag tänker att jag är för klen, för artig, för mesig och för rädd för att blogga. Alltså, att blogga det som jag tänker. Egentligen. Det som jag kan skriva och alla i hemlighet skulle kunna hålla med mig om. Sådär i smyg om inte Mona Sahlin lyssnar eller det offentliga rummets kastrering av all tankeverksamhet som inte är mainstream och certifierad av Hem & Skola eller annan strömlinjeformad tryggehetsnarkomani.

Så jag tänker att tyskarna är ett ohyggligt fult folk. Tjocka. Bleka. Svullna. Frisyrskadade. Klädvalsblinda. Tyskar ser ut som de tyska nihilisterna i "The Big Lebowski" eller som Baader-Meinhof 30 år senare. 

Dessutom otrevliga till råga på allt. Barska och gläfsande på tyska som får en att känna sig som statist i Örnnästet. Prata inte med mig på tyska! Du jobbar på en flygplats och jag är på väg från Kanada till Sverige! Vad i din tjockskalliga herrefolkshjärna får dig att tro att jag vill prata tyska? Tänker jag.

Tur att jag inte skriver om det för då hade tyska intresseföreningen känt sig kränkt. Samt de fulas intresseförening. Och de klädvalsblindas. Och de riktiga statisterna i Örnnästet. Jawohl.

Tur att ingen skriver så om svenskar. I det landet är ju alla jävlar kränkta. Mest kränkt vinner. Alla ska få bli Lucia.

Det bästa med att vara i världens mesta stad är att allting finns. Och det finns jämt. Så problemet är snarare att inte bli överväldigad och gå in i dimman av all valfrihet och av allt utbud.

 

Här kommer mina högst personliga tips om vad man ska göra, köpa och besöka when in NYC. Hoppa över allt vanligt turistttrams som Frihetsgudinnan och Empire State Building. Det kan man ju se på film ändå..Typ "När Harry mötte Sally"..

 

-Ät lunch på Whole Foods Market vid Union Square. De har ett fantastiskt utbud av mat som man plockar på sig á la buffet och som man sedan betalar och äter en våning upp. Den här affären har dessutom en stor butik med mängder av organisk och funktionell mat som får gomseglen att dregla.

 

-Gå på massage och alternativa behandlingsformer. Tydligen kan man gå på hyfsat konventionell massage där man faktiskt blir erbjuden en happy ending. By hand. Tydligen är det helt i linje med avsedd avslappning och energiflöde. Detta känns ju dock lite väl mycket Pattaya eller Martin Melin i Robinson för många av oss och då vill jag istället rekommendera ett besök på Adams Rolfing. Rolfing är en massagemetod som jag länge velat testa och som förbättrar hållning och rörelsemönster. 90 min och 160 dollar senare var jag också mycket mjuk och väldigt lealös och svävade ut på Manhattans gator som en marionettgubbe med trådar upp genom huvudet.

www.adamsrolfingnyc.com

 

-Simma gör man bäst på Asphalt Green som ligger på Upper East Side. De har en 50:a som ibland är uppdelad i yards men som alltid har banor för ”lapswimming” Stället kryllar av triathleter som tampas med ohyggligt långsamma tanter i våtdräkt och snorkel.

Det är kolossalt dyrt med 35 dollar i entréavgift men är man i NYC en längre tid så löser man ett månadskort för 120 dollar. Då ingår dessutom ett sjysst gym med allehanda konditionsutrustning and what not.

 

-Ät din mest absurda måltid på Panna II som ligger på 6th Street 1st Avenue på Manhattan. Detta är en indisk restaurang som är som ett hål i väggen. Ett hål i väggen som är dekorerat som en julgran och som är lika kaotisk och trång som en gatumarknad i Bombay. Man hade inte blivit förånad om en ko hade promenerat genom mittgången. Låtsas dessutom som om någon i sällskapet fyller år och hinta det till personalen för då kommer de indansande med glass och blinkar i julgranen till indisk brahmaputra-musik. Allt för den autentiska Bollywood-känslan..

 

-Jämte den restaurangen ligger en indisk hälsokostaffär. Köp allehanda suspekta livsmedel där som piggar upp livet. Samt öl till din indiska måltid. Är man som jag och helt torsk på hudkräm så testa ett mycket bra alternativ; mandelolja. Det är bättre för huden och helt naturligt. Sitt dock inte i läderfåtöljer direkt efter applicering. Blir fula fläckar!

 

-Gå på yoga på Jivamukti Yoga som ligger nära Union Square. Den bästa läraren heter Deschen och är bror till Uma Thurman. Drick kokosvatten efteråt och diskutera skillnaderna mellan Shiva och Vishnu.

 

-Gå på dagbio om det regnar. Vi såg ”No country for old men” och den rekommenderar jag högljutt.

 

-Besök R&A Cycles på 5th Avenue i Brooklyn. Sätt dig i ett hörn och lyssna lite på typiskt latino machismo munhugg typ ”whaddya grabbin ma ass foo!!”. Passa också på att köpa allt i cykelväg. Hälsa från mig.

 

-Bästa löparaffären heter Jack Rabbits men om man är inne på Nikeskor så kan man ju alltid besöka Niketown i närheten av 59th Street.

 

-Gå in i valfri hälsokostaffär och botanisera bland utbudet av funktionell mat och annat. Vi köpte upp ett mindre lager av goji-bär och mulberries, tibetanska russin och annat som alla besitter ofantligt potenta antioxidantiva egenskaper samt stimulerar potens, ungdomlighet och intellektuell prestanda. Det kostar skjortan men å andra sidan kan man blanda till mûsli med krut i på hemmaplan som får andras F-mûsli att se ut som sågspånsblandning i jämförelse.

 

-Köp billiga och stora mängder av böcker, filmer och musik på exempelvis Virgin Megastore och Borders.

 

-Åk taxi. Säg att du är från Sverige. Prata politik och offentlig nakenhet.

 

Vi har just varit på buffétrestaurangen The Mandarin med familjen här i Kanada. Och allt jag kunde tänka på eller sufflörviska till min bror under hela middagen är scenen från den infantila filmen "Dude, where´s my car" när de beställer mat på drive-through och rösten i andra änden säger "and then and then and then AND THEN AAAND THEEN AAAANNND THEEEEN!!"

http://www.youtube.com/watch?v=WYwDV-7uDyc

Antingen det eller "noo dessat fo youuuu!"

Nu måste jag dessutom lägga mig för jag ska upp miss i nassen och simma med Newmarket Stingrays; 05.30 börjar de sina morgonpass believe it or not. Det här är den bästa simklubben som jag någonsin simmat med hänseende till proffsig inställning och verksamhet. Jag simmade med klubben hela somrarna -88 och -89 och då hade Alan Swanston precis börjat som headcoach och man hade inte mycket att jobba med i materialväg i en liten stad med då, 40000 invånare.

Idag är Alan fortfarande coach och kolla in deras klubbrekord på länken nedan! Två av deras klubbrekord är bättre än de svenska rekorden på samma distans. Grön träflöjt till de som fixar detta! Tips; det är långbanerekorden ni ska kolla på...

Och kolla in åldersklassrekorden. Kidsen lär sig att träna mycket och hårt tidigt. Det är vad jag kallar att bygga en verksamhet...

http://www.newmarketstingrays.org/club%20records.htm

Jag och cykel med vit backdrop från en fotosession på R&A Cycles.

Förutom det här vidundret kommer jag och Björn att cykla på någonting MYCKET spännande senare i år!

Min bror är en athlete in disguise. Han simmar och springer och styrketränar och håller på med allehanda suspekta och obskyra österländska filosofier med vidhängande mat. Men mest av allt håller han på med yoga och står på händerna och annat.

Och jag är också ett yogafan! Egentligen. Under förutsättning att man tar bort all hemsnickadMartinTimellfilosofisk bullshit och kvasireligion som bara är för mycket Agneta Sjödin upphånglad i nyandlig brygga av Deepak Chopra.

Den bästa yogan som jag varit på finns i Sumner i Nya Zealand där ”yoga-Mark” huserar i en gammal kyrka. Hans pass är väldigt smidighetsbaserade med dynamiska rörelsescheman som är perfekta för den stela idrottaren. And aren´t we all!?

Men eftersom Nya Zealand är långt borta och jag var i Manhattan (nu är jag i Toronto för övrigt..) och jag dessutom känt mig obetydligt smidigare än ett kylskåp efter omotiverat tung och frekvent styrketränande (tänk SNL-sketchen ”How much´ya bench) samt ett och annat 10000 meterspass i poolen, så hängde jag på brorsan till Jivamukti Yoga.

Först satt vi i skräddarställning medan vår lärare sjöng för oss på sin medhavda orgel som ser ut som ett inverterat dragspel. Vi sjöng givetvis med. Det lät ”umm-umm-umm-umm..” vilket osökt får en att tänka på Pink Floyds album Umma Gumma.

Sedan pratade läraren en stund om hur vi alla kunde bli bättre människor men då slog jag dövörat till i vetskapen om att jag redan är nästintill perfekt och då det var uppenbart att läraren främst avsåg de som är republikaner eller som porrsurfar på arbetstid.

Efter att vi umma-ummat ur oss orenheterna ur tanke och själ så vidtog raskt den fysiska delen som snabbt fick mig att inse de fysiska begränsningarna av att simma, cykla och springa där man får ett hjärta stort som en Mercedez-Benz men där man också är lika graciös som en noshörning med tigerbalsam på ballarna..

Och nu var tempot så högt och den påbjudna andningsfrekvensen så hög att jag låg i regel en övning efter gruppen med snoret högljutt frustande ur näsan. Mina stora lungesäcker hängde inte alls med i hyperventilerandet.

Efter en timme så ringer en telefon med misstänkt bekant ringsignal. Men det kan inte vara min telefon då jag bestämt stängt av min. Tror jag. Alla i gruppen väntar på att någon ska ta ansvar för det evighetslånga ringandet men jag bara låtsas som om det regnar, Jag är ju ändå från Borås.

Under nästa övning så går tjejen framför mig upp i någon sorts brygga och med små löparshorts så blir det fri insyn i hela mumindalen. Och det enda jag kan tänka är att ”nu jäklar blir vi fitta allihopa”.

Med kombinationen av mumindal och en telefon som kunde ringa närsomhelst och med Annika och Fredrik i lokalen som säkra Judas Iskariots så tog jag min mats ur skolan och gick ut för att dricka kokosnötsvatten.

Only in New York people!

Klassisk amerikansk diner och en galen mördare. Håll utkik efter honom.