Jag har varit beklagansvärt svag på att svara på frågor och kommentarer under den senaste tiden men nu gör jag ett försök att rensa upp i det träsket med några väl valda svar.

Jag har dessutom fått ganska många frågor, både via mail och kommentarer, om mathållning. Både min och andras. Så det kommer jag att skriva ett separat inlägg om vad det lider....

-Johan KsD undrar om jag någonsin tränat så hårt och så mycket som nu;

-Peter från Borås frågar om träning generellt och hur länge jag tränade innan jag såg resultat och hur man tränar för att få en kropp som jag;

-jag har alltid haft min kropp! Ibland är den lönnfet och mjuk och oftast är den i ganska bra skick. Men jag upplever att jag blir starkare och bättre år efter år. Så även genom perioder av relativ vila finns det mer "under huven" än vad man kan ana. Fysisk prestationsförmåga är en vidunderligt komplex process och som man säger på engelska "there´s more to it than meets the eye..". Det finns en i princip obegränsad förmåga att bygga kapillärisering, mitokondrier, rörelseekonomi, hjärtats slagvolym, ämnseomsättningseffektivitet, allmän slitstyrka och inte minst kunskap och erfarenhet.

Så ja, jag har under väldigt många perioder tränat "lika" hårt och bra som nu. Det finns många +30 timmarsveckor i baggaget, tusentals terrängtimmar löpta, många +20 milapass på cykeln och många hårda intervallpass i poolen. Men det som gör att jag fortfarande kan bygga prestanda är att det som jag gör nu läggs ovanpå all tidigare träning. Min aeroba grund blir allt starkare och djupare. Och jag vet att jag tidigare skrivit det många gånger men kärnpunkten i hela utvecklingsprocessen är KONTINUITET.

Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år.

+20 års elitträning och +20000 timmars träning att bygga på. Det finns mycket att göra än.....

Så för att svara på Peters fråga så är resultat en pågående process. Jag såg resultat när jag var 14 år, 24 år och 34 år. Work in progress! Work in progress!

-Jonas undrar vad jag tycker om att springa i för skor på asfalt och i terräng;

-jag avskyr uppbyggda och klumpiga slalompjäxor till skor och är skeptisk till hela skoindustrins modell att pådyvla löpare skor som ska "skydda" men som i slutändan bara skadar och dessutom är ohyggligt löparovänliga..

Jag springer i neutrala och låga skor, modell lätta trainers eller racer. Jag har ingen skosponsor så jag väljer fritt men föredrar att springa i New Balance som har olika bredder på skorna då jag har breda framfötter.

Jag vill att mina skor ska vara extremt mjuka mellan framfot och häl precis som foten i sig är. I synnerhet i terrängen då jag verkligen anammar framfotslöpning och där känslan mot underlaget är väsentlig. Med tjocka och klumpiga skor är det lättare att både vricka fötterna och snubbla. Har någon någonsin vrickat foten barfota?

De som pratar om vikten av att ha bra dämpning vet inte vad de pratar om. Ta av er skorna och spring barfota på en gräsmatta och känn hur mycket mjukare man automatiskt springer. Vi har en inbyggd dämpning via höft, knä, vad och vrist som om den tillåts utvecklas är långt bättre än någon bullshitdämpning som man uppfunnit och sedan tror sig kunna ta 500 spänn extra betalt för. Människorkroppen är utvecklad för barfotalöpning och tusentals generationer av människor klarade sig finfint utan proneringsskydd och luftkuddar. Inte för att man behöver dra löpningen till Zola Budd-nivå men det är sannerligen skillnad mellan skor och skor!

-Fabian undrar om det är möjligt att hålla 39 i snitt med 260 watt;

-ja, med bra sittställning och aerodynamik! Det var på en vändbana så vare sig vind eller backar är en faktor.

-..och så är det sprintern som i vanlig ordning blir förnärmad när jag klankar ned på korp-Allsvenskan och som tycker att jag och Rune Larsson är övermänniskoprofeter från Västgötaslätten och till honom kan jag bara säga tack för jämförelsen med en i alla avseenden fantastisk idrottare och människa! Och jag hoppas dessutom att du får njuta av +30 omgångar av gå-fotboll ifrån Vångavallen och annat.

There Was

There was, before me,
Mile upon mile
Of snow, ice, burning sand.
And yet I could look beyond all this,
To a place of infinite beauty;
And I could see the loveliness of her
Who walked in the shade of the trees.
When I gazed,
All was lost
But this place of beauty and her.
When I gazed,
And in my gazing, desired,
Then came again
Mile upon mile,
Of snow, ice, burning sand.

Inte precis min typ av min löpning där minsta felsteg kan få en flygande nedför branterna....

Men vi gjorde det. Först ned via en led och det var som att köra flera tusen utfallssteg eftersom mycket av leden är i trappstegsavsatser med sten eller stock. Sedan över Colorado River, dricka vid Phantom Ranch (lemonad mmmmm) och sedan tillbaka över Colorado River och upp via en ny led. Att springa upp var som att köra flera tusen knäböj. Typ. Fast med ett ben.

Och sedan var det ju inte så mycket springande heller alltid för det var så brant och stenigt bitvis att jag hade 140-puls bara av att gå.

Dessutom hade jag med mig min trusted löparrygga som har hängt med ända sedan jag o Flinta sprang bort oss på fjället i FEM 1998 och jag hade med mig allehanda grejer som plåster, förstaförband, extra strumpor, vaselin och till och med ett par extra skor! Och en massa dricka. Gordo tyckte att jag såg ut som en sherpa och han sprang själv med en liten Perfektaflaska (0.20 l) samt i-Phone och i-Pod. Funkar inte för mig! Måste dricka mycket! Vi drack visserliggen två liter lemonad var nere i ravinen men jag fattar inte hur han klarar sig upp på så lite vätska. Jag drack ändå upp mitt vätskebälte samt två 0.8 litersflaskor på uppfärden och jag var duktigt törstig på toppen.

Den sista bilden varnar för det som vi just gjorde idag. Och jag förstår skylten! För på vägen upp låg det tjocka och flämtande amerikaner i drivor längs leden. Ju högre upp man kom desto fler muntra dårar mötte man, på väg ned i helt vanliga kläder och skor och utan vätska. Hoppas de fattar hur brant och jobbigt det är att ta sig tillbaka och att folk iallafall har vett att vända i tid.

Så 1500 klättrade höjdmeter idag, löpandes!

Tillsammans med 4000 m stabil simträning på morgonen så är det ytterliggare en gedigen träningsdag till ända.

Och dessutom så är vi fortfarande på hög höjd i Flaggstaff. Jag riktigt känner hur mina röda blodkroppar gör barn med varandra.

Måste sova nu, klockan är snart 20. Igår var jag så trött när jag lade mig att jag först på morgonen märkte att jag lagt mig mellan täcket och överkastet.

Ska försöka att göra det bättre nu. Puss och godnatt.