Säsongspremiärer är alltid lite speciella. Den normala känslan brukar vara den av lätt panik och jag brukar sällan känna mig så förberedd som jag själv önskar. Ena stunden sitter man och fikar innanför världens snöstorm och tänker att triathlon är minsann långt bort jag tar en kaka till tack och nästa stund ligger man där i vattnet och tänker att jämrans vad tiden går fort och julen varar inte alls ända till påsk längre.

I år var det dock känslan av tillförsikt som präglade mig inför gårdagens lopp i Lissabon International Triathlon. Trots att jag är notoriskt segstartad tidigt på året så har jag känt mig ovanligt stark och rapp.

En av mina grundfilosofier är att det är viktigt att våga vara 50 procent under delar av året för att ha chans att kunna prestera på 100 procent vid något enstaka tillfälle under säsongen; om man nu inte vill vara en sådan idrottare som alltid presterar på 75 procent. Året runt.

Och det ska gudarna veta att det finns många sådana stackare. Det är de som ”vinner” träningspass under en gråblek januarimorgon eller som inte kan slappna av ens under julbordet i rädsla av att tappa deffen. Problemet är att samma personer inte är ett dugg bättre i juni (om de ens orkar hålla i ända dit) än i januari och att de är precis lika bra på tävling som på träning. Mediokra alltså….

Eftersom jag körde Ultraman i slutet av november så tog jag det rätt lugnt i december. Jag simmade regelbundet men ostrukturerat och joggade med kompisar. Sedan fick jag min första förkylning på 14 månader över julhelgen och någon gång runt nyår så började jag att träna mera planlagt. Dock var det långt ifrån full triathlonträning eftersom min tanke med året är att vara grym i slutet av augusti och då handlar det om att träna rätt saker vid rätt tidpunkt och att ge prov på tålamod (i.e låta "januarivärldsmästarna" hållas..)

Därför var egentligen hela januari och februari månader där jag simmade relativt mycket, sprang ofta (men vare sig överdistans eller fartpass) och körde mycket funktionsstyrka och postural terapi.

Efter masters-SM i början av mars så lyfte jag träningen ett par hack och med över 20 års aerob bas så dröjde det inte många veckor innan jag började känna mig riktigt vältränad igen. Och med nästan fyra veckor i USA, varav hälften på hög höjd, så började allt falla på plats och under förra veckan så visade de träningstester som jag gjorde att motorn nu är väldigt stark men att det krävs mera specifik tempo- och fartträning för att få ut effekten ur motorn.

Därför låg jag i vattnet igår och kände mig helt avslappnad och tillfreds med mitt läge trots att startfältet var av hög internationell klass.

Jag simmade väldigt bra från start ! Jag hade inga problem med att ligga på tätkillarnas fötter och jag kunde enkelt täcka luckor som blev. Det var som vanligt 500 hetsiga inledningsmeter men när jag hittade min gubbe så satt jag enkelt med och hade fullständig koll.

Växlingen fungerade fint och vi var ett stort gäng ut på cykeln; bland annat Marino van Hoenacker (Hawaii-femma, IM-vinnare, VM-medaljör), Paul Amey (världsmästare i duathlon, WC-vinnare, olympier), Jimmy Johnsen (Europamästare-06) och en bunt andra potentater. Cyklingen startade i ett rasande tempo och jag låg runt 350 snittwatt under den första hälften av loppet. Vi körde fyra varv på en vändpunktsbana och man hade stängt av en hel motorväg för vår skull. Vändpunkten var på toppen av en kilometerlång backe och jag fick slita hund under varje varv för att hålla kontakten och det kostade mellan 500 och 550 watt varje gång vi skulle upp. Jimmy Johnsen hade kört från start och vi var en större grupp som höll samman inom draftingreglerna. Trots att jag inte kört någon egentlig pace alls på cykeln så tycker jag att jag hade mycket bra driv i benen. Jag har modifierat min sittställning en aning inför säsongen och jag är väldigt nöjd med resultatet.

Ut på löpningen var det tydligt att jag inte har farten riktigt än. Paul Amey som är en av de bättre triathlonlöparna i världen satte 30 sekunder på oss under den första kilometern när han ensam tog upp jakten på Johnsen! I slutändan satte han egentligen ”bara” ytterliggare två minuter under de resterande 20 kilometerna så det var uppenbart att han ville göra ett intryck direkt. En brasiliansk triathlet var också rapp i benen och gled iväg medan jag tog en lång rygg på van Hoenacker. Efter två varv gick jag förbi honom och var uppe på fjärde plats med vittring på Johnsens tredjeplats men mot slutet fick jag släppa en snabblöpande portugis förbi mig och jag fick nöja mig med femteplatsen, ca tre minuter bak vinnande Amey.

Jag sprang den avslutande halvmaran på 1.13 vilket är OK men bra mycket långsammare än när det finns trimmade ben och snabba fötter.

Och på tal om fötter….Jag valde att inte ta på mig strumpor för att spara tid i växlingen och det är alltid ett vågspel. Nu var underlaget ganska hårt med gatsten, kurvor och knöliga vägar så fötterna tog lite stryk till slut. Men det är det enda som känns jobbigt idag. Allt annat är hunky-dory!

Resultat finns på www.lisboatriathlon.com. Som man kan utläsa så var ju cykelbanan lite kort; enligt uppgift 85 km istället för 90.

Tilläggas bör ju att placeringen egentligen inte är något att skriva hem om men det var jämnt mellan första och sjätte plats och min insats bådar gott framöver.

På bilden är det jag och Ted som njuter av gryningssolen!

 

Johan Ksd

27 april 2008 19:51

Tycker du gjorde det jättebra! Grattis till en fin inledning på säsongen! Känns som du är "med" bra i år... När man läser mellan raderna i bloggen så får man intrycket att du är mentalt väldigt stark i år.

Jag tror på en riktigt härlig säsong för dig!
Måtte du klara dig från skavanker... jag håller tummarna.

 

Flow

27 april 2008 20:02

Starkt gjort!!

 

Åsa

27 april 2008 20:04

Grattis till en bra placering!

 

Berglund

27 april 2008 20:51

Får du inte skavsår av att springa med blöta fötter utan strumpor?

http://berglundbloggar.wordpress.com

 

MagnusH

27 april 2008 21:24

Det var inte illa pinkat. Men inget triathlon varken på sporten eller några resultat på text tv. Om jag nu inte tittat fel. Jag tycker dom åtminstone kunde nämna resultat från internationella tävlingar. Dom gör det i andra sporter, där långt sämre än 5:e platser presterats av svenska atleter.

http://hermansson.bloggagratis.se

 

mjleitner

27 april 2008 21:30

Grattis Jonas till annu en stor prestation!

 

Gary Larsson

27 april 2008 22:00

Det måste vara en häftig känsla att kunna säga att en halvmara på 1.13 är ok och samtidigt utlova betydligt snabbare tider med trimmade ben och snabba fötter. Det bästa är att du brukar stå för det du lovar. Lycka till framöver!

http://www.garylarsson.bloggagratis.se

 

Zelina

27 april 2008 23:17

hej hej, det bara ploppa upp i huvvet på mig när jag läste att du presterar 50% största delen av året för att vid vissa tillfällen prestera 100%, kan inte hjälpa att tänka att du börjar bli gammal. Man ska alltid prestera 100% sen om resultatet inte blir det bästa får man bjuda på. Kram kram

http://www.profashion.bloggagratis.se

 

Daniel

28 april 2008 08:27

Grattis till en grym prestation och en bra placering!Och finns det ännu mer att ta ut så kommer det bli en riktigt bra säsong!

 

Christian

28 april 2008 09:38

Trodde först det var en lång bortförklaring om hur loppet hade gått när jag började läsa. Men... så var inte fallet uppenbart... Det är alltid roligt när svenska är med i toppen. Jag säger Grattis!i alla fall :)

 

Yoko

28 april 2008 10:27

Skön filosofi!
Prestationsångest bye byyyye!
Gogo gooo Col(t)ing ;)

 

Erik

28 april 2008 16:10

Nu är förvisso svensk långdistanslöpning i ett uselt skick sedan många år, men om en säsongspremiär med tunga ben innebär en avslutande halvmara på 1.13 (som skulle ge en respektabel plats på SM för en icke-gren-specialist), vad skulle du kunna göra om du "slapp" uppvärmingen med simning och cykel?

Jag skulle tycka det var ritkigt kul om du kunde ställa upp i SM på maraton eller halvmaraton och placera skåpet så att säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Från och med i eftermiddag så bloggar jag på http://nyheter24.se/blogg/coltings-den-nakna-sanningen/ ...

Internet á la traudlaus finns absolut inte i den lilla enklaven av on som jag ar pa. Jag skriver pa en stor och konstig stationar dator som snarare ser ut som ett videospel eller sa... Darfor blir det tunt pa Coltingblogg denna veckan. Semester pa al...

Jag har skrivit en artikel om Ö till Ö som finns att läsa på Slowtwitch; http://www.slowtwitch.com/Features/Island_To_Island_-_The_toughest_one-day-race_in_Sweden__524.html Engelsk läsövning! ...

I fredags flög jag till New Jersey för att träffa Dr Phil och initiera ett coach/client-samarbete med honom.. Jag pratar alltså om "the other Dr Phil"; dr Phil Skiba som är en mycket välrenommerad idrottsläkare och triathloncoach. Efter 18 års egenco...

  Google Translator gör verkligen ett bra jobb! Vem har varit svenskspråkskonsult egentligen; Dr Alban?     Notes from the redaktionsmötet on planning for Saturday's sports broadcasts;    - Annika Sörenstam played his last Danish competition last...