Sveriges mest meriterade marathonlöpare, Kjell-Erik Ståhl, hade för vana att springa i princip varje dag och förde noggrann journal över sina pass. Vid något tillfälle upptäckte han att han hade sprungit 99 dagar (eller 199, skit samma) utan en vilodag så istället för att springa en dag till och få en snygg trendsättning så tog han en vilodag. Annars hade det varit mera mani än förnuft över träningen. Det är samma filosofi som gör att jag kan sätta en ära i att cykla 199 km, simma 4950 meter, springa 1.59 med mera när andra töntar springer några varv runt huset för att få upp tiden i två timmar jämnt.
Denna något haltande passus är en del av bakgrunden till att jag varit off-line ett tag. För om man bloggar tre gånger i veckan så är det lätt att sikta på fem gånger i veckan och sedan varje dag och sedan morgon och kväll. Eller så fort man tänkt en enda tanke till slutet. Och då blir det mera mani och krav än nöje och glädje.
Eeeeeeh….Ok då! Jag har faktiskt bara varit lat. Och jag har bara prioriterat träningen, vilan, kärleken, navelpillandet, Colting Campandet och benrakandet. Så både blogg och 250 obesvarade mail har gått i träda. Nu har jag raderat 220 av dem så det känns genast bättre!
Men tro inte att jag inte saknat er. För det har jag. Och det onda samvetet har gnagt på min själ. Mina formuleringar nedan är fortfarande i högsta grad relevanta.
Coltingblogg fordrar er villkorslösa kärlek även i framtiden!
Hav tröst! Eder bloggfrälsare har återuppstått ifrån de döda. Eller iallafall ifrån det mörkrets katakomber där arbetsfrenesi härskar och pliktkänslans åttasvansade prygel strimmat mina ömkliga axlar.Mången är de nätter där jag av oro och ångest över obloggade tankar fått gråta skammens tårar och kallsvettsbakad mellan sliriga lakan vänt mitt anlete mot de högsta makter och med brusten stämma mellan skälvande läppar viskat fram; "Heliga Guds bloggmoder som är i himmelen se till mig som i bloggtanken liten är och av Jesus och hans sju dvärgar lider brist amen amen amen hallelujah Carola Häggqvist" Efter tretton timmars syndabekännelse samt med blodiga knäns krypande till korset i mitt privata Golgata så är jag uppfylld av den heliga blogganden och kan nu teckna i pergamenten mitt livs senaste historik. Thankyoulittleol´babyjesus!
Och så snart jag har sprungit två timmar så ska jag skriva om varför jag inte fick vara med på Göteborg Triathlon. Det är en spännande liten historia...
Ash
16 juni 2008 11:31
Äntligen....He´s back !
nisse
16 juni 2008 15:41
Äntligen kan RSS läsaren fyllas med inlägg, du är saknad och efterlängtad. Vi vanliga dödliga behöver en stark profil som kan motivera oss igenom alla obskyra träningspass mellan barnhämtning, matlagning och sagoläsning.
Anders
16 juni 2008 15:46
Välkommen tillbaka. Tack för passningen. Jag är precis en sån som tar ett extra varv runt kvarteret för att komma upp i en viss tid. Jag ska bättra mig. Jag lovar...
http://anderscarlsson.blogg.se
Yoko
16 juni 2008 16:36
Lovley Colingen,
fan va vi saknar
dej när du lyser
med din frånvaro!
Peace!
Åsa
16 juni 2008 20:03
Håller med Nisse ovan!
magnus
16 juni 2008 20:06
Underbart Colting, vi behöver vår dagliga dos av dina tankar!
BDAbli lite orolig o
16 juni 2008 20:50
Skönt att du är tillbaka. Jag började
Jonas
17 juni 2008 08:02
Springa 2 timmar.. ehhh var det inte 1.59 som gällde :-)
Stefan
17 juni 2008 11:33
Hmmm.
Kan se poängen men ändå inte. Om jag bestämmer att dagens pass är 3 mil och det tar 1.59 så kutar jag ju inte i en minut till. Bestämmer jag att passet skall vara 2 timmar så kutar däremot den extra minuten.
Att "nästan" ha genomfört dagens pass känns ju inte så kul. Lite som att ställa upp i en tävling med målet och inställningen att vinna och sedan tycka att man nådde målet eftersom man nästan vann.
Sedan kan det ju dyka upp saker som gör att man finner det klokast att inte genomföra dagens pass till fullo ex. känningar av någon skada eller något men det är ju en annan sak.
Sätter man upp ett mål om att träna 100 dagar i rad ger man sig inte efter 99 om inte hälsan sätter stopp. Nu hade inte Ståhl satt upp detta som mål så då fick han väl vila om han ville.
Baby Infant Tiny Bloggjesus!
17 juni 2008 21:42
Colting, bara en sån sak som att på din blogg hitta en länk till en sådan klassiker som talladega hights är ju hur otippat som helst. Jag hade inte sett filmen när jag följde länken och hamnade i köket när det var dags för bordsbön. Jag blev tagen "off guard" och skrattade så hysteriskt att resterande del av familjen trodde jag rökt på.
"I like to picture jesus in a tuxedo t-shirt its formal but also says i am here to party"
Vilken underbar film - tack Colting för att du har sådant djup.. moohahah
M
18 juni 2008 14:01
Inte nog med att det måste vara en spännande historia. Den måste vara förbannat lång också.
bib
18 juni 2008 16:07
när kommer göteborgshistorien?
Big Al
18 juni 2008 16:47
Det var en jävla tid det tar att springa ett tvåtimmarspass... Eller tar det lång tid att skriva nästa inlägg...
/Nyfiken i en strut på varför du inte fick vara med i Göteborg
BDA
18 juni 2008 20:29
Jag vill tacka dig för att du inspirerat mig under hela våren då jag legat i träning inför Vättern rundan. Jag klarade den galant i helgen. Nu funderar jag för fullt om jag med livet som insats skall ställa upp i Vansbrosimmet. Ser fram emot nästa inlägg.
Tack för hjälpen.
Tjohoj
Simon
18 juni 2008 22:21
nu är jag nyfiken, varför fick du inte köra GBG Triathlon?. Hörde rykten att du sökte startplats till vättern.... varför körde du inte det... eller gjorde du det fast i annat namn?
Christian
19 juni 2008 09:58
Efter EM matchen mellan Sverige Ryssland igår kväll. Så borde de som "dissat" dig Jonas i frågan om fotbolsspelares fysiska prestationsförmåga (eller oförmåga...) kanske tänka om eller hålla tyst!?! Svensk fotboll hinner inte med Internationellt längre. Spelarna orkar inte springa. Så enkelt är det.
Nåja, hoppas att du Jonas orkar fortsätta springa i alla fall. Men de där 2 milen borde du hunnit avverka nu hoppas jag...?
jula
19 juni 2008 12:30
glöm inte att det imorn e en vilodag :p Glad midsommar !
http://jula
Mankan
22 juni 2008 07:11
35-årskalas (grattis förresten!) och träningshelg i all ära, men nu börjar det bli dags för dig att nära din utsvulta läsarskara med nya trevliga, intressanta, syrliga eller vassa inlägg. Jag själv har bara följd dig sen ett par månader tillbaka men inspirerats till träning och myst småskrattande för mig själv när jag på alltför kort tid har avverkat bloggarkivet. Ge oss det vi alla behöver! Och lycka till med träning och tävling även på andra sidan 35 (Närmare 50 än 20 vet du;)
Pia
22 juni 2008 13:16
Lägg inte så mkt energi på att försöka tillfredställa alla som vill läsa just DIN blogg :=)
Känns som att de som är nyfikna på dig och ditt liv faktiskt kan ge dig den tid du vill ha!
Låt inte bloggandet bli ett måste, för då försvinner det vackra i den, och ditt liv kommer bli ett mindre intressant "skrivande".
Ha en underbar sommar, och ägna så mkt tid du bara vill åt träning, kärleken, navelpillandet och allt annat du känner för!
Sluta be om ursäkt för att du är du ;=)
Tjingeling!
http://www.piajonsson.bloggagratis.se
Ask
22 juni 2008 15:59
Man kan ju undra om denna combacken var på riktigt eller det kommer en ny denna veckan. Kul och bra blogg förövrigt .
Morten
23 juni 2008 19:15
Hej,
Vet inte om detta är rätt plats för denna fråga. Jag och några polare skall springa Lapland Ultra på fredag och då har en fråga kommit upp, som jag tänkte att du kanske ville kommentera (och helst ge oss det slutgiltiga svaret på :-). Det gäller hur man bäst springer nära inpå en ultra (eller något annat alldeles för långt lopp).
I en krönika (typ i RW) så har jag för mig att du skrev att du slog pers på någon lång distans efter att ha kört ett riktigt långpass dagen innan. Det skulle jag tyckt lät helt osannolikt om det var en kortare tävling, på distanser under 10 km. Men, det låter inte helt otroligt när det är fråga om långa distanser där det är mer uthållighet än mjölksyratålighet som krävs. Jag tänka mig att det är en annan fysiologisk logik som kickar in när kroppen skall hålla ut så länge. Detta leder till min fråga: hur brukar du lägga upp det inför dina riktigt långa tävlingar? Vilodag innan eller se till att motorn är igång, kanske t o m i form av riktiga långpass dagen innan?
Ett blogginlägg om detta skulle verkligen uppskattas av oss som (ännu) saknar egen erfarenhet av frågan. Det kan också vara så att du redan har skrivit om det någonstans. Hänvisa oss dit då bara.
ChristerS
24 juni 2008 18:42
Vadå "På riktigt"?
Fred
26 juni 2008 06:56
Har du lagt ner bloggandet, vi fick ju en cliffhanger angående gbg triathlon.....
Dalton
26 juni 2008 17:16
Du får inte vara offline för länge bara. Det är du som ger oss inspiration. Vi accepterar fullt ut att du vill vara offline ibland. men du är vår guide i träning och filosofi så led oss i rätt riktning :-) Kortfattat: skönt att du är tillbaka Colting!! Nu är det semester och inget direkt inplanerat med familje. Så nu finns det tid till träning. Inga ursäkter. Men det blir nog löpning och cykling både tidiga mornar och kvällar. Familjen måste få sin tid också. Och så blir det många timmar framför tv. Det är snart dags för årets händelse, Tour de France. Har fyllt i familjealmenackan när det är de värsta bergsetapperna. De dagarna vet familjen att det inte är lönt att boka in något.
Mankan
27 juni 2008 06:02
Har du sprungit vilse på din tvåtimmarslöpning? Vi vill ju höra den spännande historien om varför du inte fick vara med i Göteborgs Triathlon.
Tretton timmars syndabekännelse var tydligen inte nog för att upprätthålla en vad som kan kallas godtagbar bloggningsfrekvens. Nu väntar givetvis tretton nya timmars syndabekännelse och korskrypande, men allt vi (jag antar att jag inte är själv) vill ha är din närvaro och aktivitet här på bloggen.
http://www.magnusikina.blogspot.com
P
29 juni 2008 14:42
haha du bygger upp förväntningar rätt bra för dina trogna fans. Varför fick du inte vara med nu då?
