Flygplatsen i Montreal får fem Dunkin´Donuts i betyg av ett enda skäl; de har oräkneligt antal eluttag vid respektivt gate...en trevlig eftergift gentemot alla oss som söker tröst på Internet. Även vid gaten.

Och tröst har jag sökt! Trösten i självömkan och förebråelse och det var väl tur att vi inte reste igår. Igår hade vi nämligen inte mer energi än att ligga på rummet och titta på King of Queens och utbyta enstaviga kommentarer om livet och vår respektive övervikt. Vi gjorde en paus i självömkan för att äta vitlöksoljade räkor och sedan på kvällen för lite hummer och sallad. Dessutom gjorde vi en närmast ofattbart karaktärsstark lyftning av dagen när vi också simmade 800 meter i sjön på kvällen. Men jag skyller det på kaffet. Annars var vi sega.

Och nu är vi på väg hem. Och aldrig är hemresor lika jobbiga som när man känner sig ungefär lika lyckad som the missing link i Darwins utvecklingslära.