Imorgon kommer en längre rapport för jag äter en snabb buffé och skriver detta samtidigt innan jag ska på prisutdelning.

Då kommer en utförlig snyftarhistoria om de besvär jag har haft den senaste månaden sedan jag ramlade/halkade/snavade när jag åskådade Kalmar Triathlon och skadade ryggen. Det har varit allt från baksida lår, ljumskar, matsmältningsbesvär och nu senast en ischiasliknande åkomma på grund av detta. Mitt team hemma i Borås har jobbat övertid med detta men tre dagar innan loppet kunde jag bokstravligen inte springa överhuvudtaget när jag hade anlänt till Holland. Jag var minst sagt orolig.

Dock lokaliserade jag en osteopat i Amsterdam som var guld värd! Under två timmar jobbade han så att svetten rann och masserade muskler och mekade med SE-leder och L4 L5-kotor så att det smattrade mellan väggarna.

Sedan har landslagets Janne Massör följt upp detta med två eller tre kortare behandlingar varje dag och miraklet skedde att jag kunde springa igår; om än stelt och idag på loppet så var det golden! För första gången på en månad sprang jag idag utan strama baksidor, ljumskar eller konstig känsla i benen för att inte tala om att jag inte kände ett jota av någon ischias eller felplacerad ryggkota.

Loppet i korthet bestod av att jag simmade sämre än sämst och blev helt lemlästad i simstarten där samtliga tävlande simmade in mot mitten där jag låg. Tumult, stora vågor och noll sikt i innanhavet samt en alldeles för lång bana gjorde att simtiderna var sjukt dåliga och jag var evigheter efter i en andragrupp och på typ 15:e plats ut på cykeln.

Väl på cykeln så hade jag trycket direkt och körde de första 60 km på 1.24 och avancerade stadigt. Andra varvet var också bra och jag växlade som 10:a till löpningen.

Efter en inledande shuffle med spänd buk och obefogad oro över eventuella symptom i ben/rygg så släppte allt och jag bara sprang sprang sprang allt vad jag hade. Jag hade lite håll mellan 16 och 18 kilometer men kunde sedan släppa på afterburnern och jobbade tokigt hårt de sista fem kilometerna och lyckades plocka två placeringar de sista tre kilometerna och höll farten ända in i kaklet. Shit vad trött jag var!

Men jag har så vitt jag vet den snabbaste löptiden eller möjligtvis den näst snabbaste då fransmannen som vann också rann på. Pasi trodde att jag hade 1.48 vilket stämmer med vad jag hann se på scoreboarden också och isåfall är det ju enastående med tanke på att det dessutom var augustis varmaste dag med 28-30 grader. Typiskt att den kom idag! Hösten var ju här och det var ju perfekt och hunky-dory.

Så ligger det till i korthet. Jag är mycket glad och nöjd med mitt lopp och min insats och även med min placering för tidigare i veckan trodde jag inte ens att jag skulle kunna vara med utan ville helst bara krypa ned gråtande under täcket istället.

Biltvätt med rullar som man bara parkerar i och sedan dras bilen fram. Det är som på Liseberg. Relax and enjoy the ride.

Jag gillar att åka biltvätt och det är nästan lika spännande som när jag var fyra år. Och så blir bilen ren. Inte att underskatta.

Ett varv till.

Boka in den 10-12 oktober för en mäktig löpupplevelse ni sent ska glömma!

Vi ska galoppera vilt över vidderna och klafsa genom lerpölarna som jollrande dagisbarn och det blir makalöst mycket natur i kvadrat. Dessutom ska vi äta buffet och bo på hotell samt bada i Åsunden och Tomas Ledins "Spring spring spring, släpp hästarna fria" är vårt soundtrack under polykroma löv.

Det handlar givetvis om min och Pasi Salonens löpcamp där vi springer tre av Västsveriges roligaste leder under tre dagar; totalt från Göteborg till Ulricehamn.

Surfa in på www.colting.nu och "Camps" för den informativa PDF´n.

Stavningsstasi slår tillbaka mot de löjeväckande anklagelserna om felstavning.

Jag är i det hänseendet ofelbar:)

Ibland får jag ett ataxianfall och slinter över qwerty´t och då kan det bli någon konsonant som halkar till men annars så har stavning varit min fäblesse sedan småskolan.

Så..

Inte lära pappa att knulla!

Reflektion och reflexion (se detta ord) borde vara synonymer men det finns en liten nyansskillnad i hur de olika stavningarna används.

Stavningen med x , som är den latinska, brukar användas i sammanhang där ordet flexion faktiskt betyder något. Exempelvis inom anatomi eller språkvetenskap.

Inom fysiken används stavningen med kt , liksom när reflektion används synonymt med ordet eftertanke

Efter att ha läst diverse olika krönikor de senaste dagarna så verkar de flesta hålla Usain Bolt som spelens kung framför Michael Phelps.

Det främsta skälet verkar vara att det har gått inflation i simningens alla grenar och sträckor och att det då bjuder Phelps så många fler tillfällen att vinna.

I beg to differ!

Har man någon som helst koll på sin simning, vilket ett försvinnande litet antalet journalister och krönikörer har, så inser man att skillnaden mellan simningens olika grenar är milsvid! Kravprofilerna för att vinna endera 400 medley, 200 frisim eller att simma 100 fjäril i en vinnande lagkapp är väldigt annorlunda och det ska till en fullständigt extraordinär atlet för att behärska en sådan bredd; en atlet av Phelps dignitet!

Man ska också ha klart för sig att Phelps sannolikt vunnit även 400 fritt och iallafall tagit medalj på både 200 rygg och 1500 fritt om det inte redan var så att hans schema var späckat....

Och varför skulle friidrotten erbjuda Bolt färre chanser än Phelps?

Sätter man Bolt i Phelpskt perspektiv över arbetstider och grenvariation så borde och skulle han även vinna 400 och till och med 800 meter samt 4x400 meter. Dessutom kan väl karl´n hoppa längd? Om inte så är ju den kombinationen som bekant inte helt ovan för de bästa sprinterlöparna i världen.

Lyckas Bolt med den bedriften och vinner sju guld vid nästa spel så ska jag erkänna honom som världens bästa idrottsman; fram till dess regerar Phelps!

Utan att på något mer utstuderat sätt spekulera i varför och hur det tog slut mellan Jenny Kallur och tennis-Pim kan man väl iallafall helt utesluta att Pim-Pim till slut kände att livet blev ett dubbelfel rikare när han fann sig leva i Sveriges Gulag; Falun?

För hur stor kan skillnaden egentligen vara mellan Falun och Monaco?

Jag menar, Falun har ju alldeles nyligen till och med fått sin första sushirestaurang!

Tillsammans med advokados och mini-kaffe, så kallade expressos, så är servicesektorn komplett.

Tjoflöjt, nu rider vi barbacka på dalahästen rätt ned i gruvan och tar Falun med oss till 1990-talet!

Då gårdagens dopingdebacle i OS sände chockvågor av tsunamiska mått genom trav- och galoppvärlden så har Coltingblogg lyckats få en unik intervju med en av de utpekade ryttarna.

Kort men dock kärnfull….

-Vad har du att säga till ditt försvar?

-Jag ställer mig helt ovetande. Vi har ju snackat med hästarna och de vet ju vad som gäller. Och dessutom så har Glenn Östh föreläst för Legolas och de andra hamburgerhingstarna så de bör vara helt på det klara med hur vi ser på både doping och exempelvis öldrickande.

-Men har du som ryttare inget ansvar i det här?

-Ja, vad hästarna gör på sin fritid har ju jag ingen kontroll över. Det är ju inte precis så att vi håller de inspärrade på nätterna! Här i gnägg- och galoppvärlden har vi alltid anammat frihet under ansvar och det smärtar mig att man inte visat mer moral än så här. Och inte minst att det svärtar ned mig som ryttare!

OS? Idag med? Det vet jag ingenting om....

Herregud! Sverige spelade ju fotboll mot Frankrike. Jätteintressant ju. Mmmm. Verkligen.

Stefan Holm river ut sig och hela det svenska folket sjunker allt djupare ned i ett nationellt trauma av besvikelse och underlägsenhet. Vi är världens strykpojkar i ett sammanhang där bananrepubliker som Panama och säkert Kongo-Kinshasa är mer framgångsrika än oss. Jag tror Morgan Pålsson-landet Maputo har fler medaljer än oss…

Hade OS varit ett duschrum så hade Sverige varit den klena lilla brillormen som de stora stygga pubertetsmonstren handukssnärtar på ballen.

Ont. Det gör ont.

Men är vi så dåliga då? Nej, egentligen inte va? Mellan nästintill TV-svartvita bragder i cyklande ösregn och hinderspring med ramlande polacker i slokmustasch så är det far and away mellan svenska guld och medaljer. Faktiskt. Vi förleds ju av vår inlärda svenska förträfflighet att tro att vi är världsledande i allt mellan popmusik och backhoppning till barnuppfostran och blodpudding.

Jag älskar verkligen Sverige och jag är den första att brösta min surströmmingsvenska  dalahäststolthet och skryter skamlöst för intet ont anande utlänningar om allt ifrån IKEA till Ace of Base och jultomten fast han säkert är finsk. Men i en allt större, hungrigare och mer offervillig idrottsvärld så är Sverige ändå ett litet land med en krympande talangpool av idrottare som hellre spelar paintball, innebandy, poker med chipssmulor i mungipan eller möjligtvis fotboll fast bara om man får dricka sprit på lokal och sedan köra bil.

Och nu är jag ju verkligen måttligt intresserad av flertalet OS-idrotter och i synnerhet de som involverar feta albaner i kostym, hästar, pistoler eller deltagare med hängröv och matchande mage. Så jag ska bara beröra de svenska simmarna som nu folk i allmänhet tror har gjort ett dåligt OS….

Svenska simmare har inte alls gjort ett dåligt mästerskap utan ett mycket bra OS!

Bland annat har de slagit 14 svenska rekord och kvalificerat sig till tre lagkappsfinaler i konkurrens med världens bästa och största simnationer. För övrigt också länder som faktiskt har simhallar och inte bara badhus som vi har i Sverige…

Det är bara att inse; simsporten är satt på undantag i Sverige till förmån för klorallergi, kärringsim och vattenrutschkana. Med de förutsättningarna så tycker jag att svensk simning är anmärkningsvärt framgångsrika och med undantag för cykelförbundet det bästa svenska specialförbundet hittills på OS.

Och man ska ju också komma ihåg att i simning måste man simma bättre än alla sina motståndare för att vinna; inte som i exempelvis brottning där man i samma Viktväktargrupp kan förlora två matcher för att sedan möta en allt annat än brasilianskvaxad uzbekiska med blomkålsöron som besegras i partär eller vad det nu heter när de leker hund….Och det kan räcka till en fjärdeplats ändå!

Idag ”rasar” Sverige mot intervjun som gjordes med Sanna Kallur efter dennes snöpliga sorti i häckloppet. Jag ställer mig helt oförstående…..Det är ju precis det som utmärker lysande journalistik; att fånga stunden och känslan och att förmedla det osminkade och orepeterade..

Det är ju knappast så att det var intervjun som gjorde Kallur ledsen utan självklart det brutna häckloppet och jag tror snarare att den omedelbara intevjun fungerade som någon form av initial terapi och ventil.

Och att hon visade sitt brustna hjärta live and direct gjorde bara intervjun än mer ärlig och sevärd samtidigt som Kallur cementerade sig i den svenska folksjälens hjärterum. För vem hade hellre velat se en behärskad och intetsägande intervju med några timmars distans?

Två av Sveriges bästa damidrottare och potentiella medaljörer missar båda två i sina respektive semifinaler på grund av oförutsedda problem men även om Alshammar precis som Kallur visade sin hjälplösa besvikelse (och vem klagade över den intervjun?) så orsakar Kallurs fall ett nationellt trauma medan Alshammars fall blir en dagsslända i media.

För ska man uppfylla de tvivelaktiga kraven för att bli riktigt folkkär så ska man utstråla den lantlolliga gulligheten kompletterat med sjungande dialekt som spelar på den djupast liggande nationella ådran. Sanna Kallur åtnjuter det svenska folkets oreserverade kärlek och med all rätt. Däremot så uppskattas inte alls den coola och självsäkra kaxighet som alltid varit Alshammars signum. Att med stockholmsk dialekt uppvisa en sval sexighet och utpräglad individualism med stämpeln ”diva” över sin persona (och korsrygg) gör att a fall from grace blir desto större.

Och utan att missunna Kallur någonting så berörde mig Alshammars miss desto mer. För hon är i mina ögon Sveriges ledande kvinnliga idrottsstjärna med något så unikt som personlighet.

IF Elfsborg skulle kanske anställa SOK´s Glenn Östh? Där finns det ju verkligen något för honom att sätta tänderna i iallafall....

http://www.bt.se/sport/elfsborgs-daniel-mobaeck-misstankt-for-grovt-rattfylleri---talar-ut-i-bt(801409).gm

Istället för att leka papperstiger och fabricera skrattretande ickenyheter kring OS-simmare som skötsamt dricker en öl så lär det ju finnas en del att göra i den dagisverksamhet med drängstugementalitet som bedrivs i Borås...

Det är ju också lustigt att läsa i BT hur man hintar om tidigare incidenter som ju alla i Borås redan känner till men som det var märkligt tyst om i media när det begivit sig...

Calling Glenn Östh.....calling Glenn Östh.... 

Jag tycker att Glenn Östh kan stoppa upp sin OS-ackreditering i röven och sedan dra sig tillbaka till det ivorytower av inbördes beundran och okritiskt maktfjäsk som utgör IOK´s och SOK´s normala tillvaro! Och sluta uppvisa maktfullkomlig terrorverksamhet mot seriösa och vuxna idrottare som kan leva under parollen frihet under ansvar..

Men det är klart; om man har sin bakgrund som förbundskapten för ett av de mer suparglada landslagen i svensk idrottshistoria så kanske man inte kan se skogen för alla träd och sålunda agerar som en testikelklämd tjur i ett stall av mensande kvigor.

Igår var det just Glenn Östh som var den stora pinsamheten när han avvisade ett sällskap färdigtävlade OS-simmare som försökte heja fram ett svenskt tennisguld. Och som drack öl vojne vojne…

Som de hade smugglat in på arenan? Nej, som såldes där och uppenbarligen är en helt accepterad dryck bland åskådarleden.

Men de uppträdde illa och spydde och visade kuken och hade sig…? Nej, de hejade och var glada och stod långt efter de verkligt ”glada” svenska supportarna på plats….

Så what gives mer än att Östh och hans ledargelikar försöker leva upp till något absurt och påklistrat policybeslut med grund i någon felriktad lojalitet med IOGT-NTO som ändå bara är en massmedial front och inte har egentligt stöd vare sig bland aktiva, ledare eller folk i allmänhet....Om vi alltså talar om ett ansvarsfullt och kontrollerat förhållningssätt till den eventuella alkohol som dricks.

Sedan kräks jag på Aftonbladet som frontar hela tidningen med det här precis som om simsällskapet gemensamt rövat bort och våldtagit Engla eller bränt ned bocken i Gävle.

Och Jennifer Wegerups krönika måste nog vara något av det sämsta och mest onyanserade som någonsin skrivits och jag orkar knappt lista alla de fraser som dryper av hyckleri och folkhemsidrottsliga bitterfitteformuleringar. Men rubriken på krönikan sammanfattar det hela;

”Barnen fick se sina idoler dricka öl på TV”

 Vilka barn? Vadå se? Vadå dricka öl?

Jag följer verkligen med simningen i Sverige och jag kan knappt känna igen mer än några stycken av de svenska landslagssimmarna. Jag tror knappast att den Knattesimmande 11-åringen gör det heller.

Dessutom kollade jag på stora delar av matchen och såg inte en enda gång detta simsällskap; däremot en massa andra överförfriskade supporters… Och hur bra syns ett glas i någons hand genom TV-rutan? Det kunde varit äppeljuice för allt vad någon kunde gissa om det nu skulle varit på det sättet.

Dessutom anspelar denna vämjeliga krönika på att Nystrand minsann kommit sist i finalen på 50 fritt och kanske borde skämmas lite istället för att vara ute på sta´n. Han kan väl gott ligga på rummet och gräma sig lite och tänka på vilken besvikelse han varit för Svenne Banan som kollar på simning vart fjärde år…..

Och för att sätta detta i sitt rätta perspektiv med utgångspunkten att simmarna var ”dåliga förebilder” så undrar jag bara hur man på dito rosa skittidning ställer sig när man helt okritiskt låter vinnande hockeylag röka cigarr och festa loss på skumpa? Det går väl bra. För då är det ju puckolagsporter hö-hö-hö och då är det tammefan högt i tak med vilka beteenden som helst.

Men individuella idrottare som är bland de bästa i världen och inte på motsvarande korp-Allsvensk nivå och som tränat i många år för världens största tävling och som efter avslutat värv helt städat dricker en öl eller två ska kölhalas massmedialt och på så sätt förringas och förminskas.

Pinsamt Aftonbladet. Riktigt pinsamt.

Som ren kuriosa så kan detta inte heller på långa vägar jämföras med vad två av simmarna i det vinnande 4x200 frisimslaget 1988 gjorde på fyllan när de stal någon form av inventarie i OS-byn och bums skickades hem. Det var Doug Gjertsen och Troy Dalbey som dessa två filurer heter och den stora 48000- kronorsfrågan lyder alltså vad de övriga två simmarna heter ifrån samma vinnande lag? Den som klarar det utan att Googla kommer Glenn Östh att bjuda på en öl…

I natt avgörs en av OS höjdpunkter för min del och det är damernas triathlon med bland andra Lisa Nordén på startlinjen.

Jag har fått en del frågor av människor som när de är riktigt oinitierade undrar när triathlon ska bli en olympisk gren och de som har något bättre koll undrar varför jag inte är med…

Triathlon gjorde sin OS-debut redan år 2000 och kan numera anses vara fast cementerad i den olympiska rörelsen.

Det som dock är lite tråkigt är att det bara är en distans som är representerad; den ”olympiska” distansen som den egentligen kallas men som jag helst kallar för kortdistans; inte minst för att den tävlats på under i alla fall 15 år innan den gjorde debut på OS och att man således inte behöver slicka Samaranch röv (som då var IOC-president) till den milda grad att man döper en hel distans till hans ära.

Den olympiska distansen är 1500-40-10 och genomförs med drafting/rullåkning på cykeln. Alltså á la linjelopp på cykel. Men sporten triathlon innefattar ju ett antal andra distanser också; exempelvis långdistansen som på VM är 4000-120-30 men som genomförs utan rulleåkning på cykeln och är att likna vid ett individuellt tempolopp.

Till och med en i sammanhanget obskyr och bespottad idrott som gång som ingen utom deltagarna själva vill ta i med tång ens har ju i alla fall två olika distanser och sträckor representerade. Nu har det blivit så att triathlonloppet har blivit ”the triathlon”; precis som om det bara är det här sporten går ut på när sanningen är att den olympiska distansen med drafting är en ohyggligt liten del av den totala triathlonvärlden om man ser ur ett triathlonglobalt perspektiv.

Men, det är givetvis bättre att vara representerade med en distans än ingen alls….

Så på frågan om varför jag inte är med så är det att jämföra med att fråga en marathonlöpare (om nu marathon inte funnits representerat vilket var fallet för damerna till för inte så länge sedan..) inte springer 5000 meter bana. Det är ju alltså två helt olika former av samma idrott med olika dynamik, olika krav och med olika utrustning till och med.

Skillnaden mellan den olympiska triathlonen och långdistans vilket jag är bäst på är alltså lika stor eller större än skillnaden mellan linje- och tempolopp på cykel. Och till skillnad från cykel finns det ingen i triathlonvärlden som tillhör världseliten i båda disciplinerna….

Och visst, jag håller bra klass och kan vinna SM (och gjorde förra året, dock utan drafting då) men det beror inte på att jag är särskilt bra utan på att konkurrensen är dålig i Sverige.

Vill man hålla hög OS-klass på kortdistans bör man vara god för 1500 fritt på runt 16.30 och 10 km löpning runt 30 minuter och det ställer väldigt specifika krav.

För egen del så är jag bättre lämpad att simma längre och långsammare, cykla långt tempo och sedan kunna springa 30 km på runt 1.47 vilket är i regel vad som krävs för en VM-medalj.

Dessutom är det givetvis inte så att varje land har en eller flera platser till sitt förfogande på OS-triathlonen. Att kvala in innebär ett fyra års oändligt kuskande runt bland kontinenterna bland Världscup-tävling och pointsrace som ligger snäppet under och då samlar man i första hand in poäng till sin nation för att först få landet kvalificerat och sedan är det upp till det nationella förbundet att välja vem av de inkvalade atleterna som är bäst lämpad att åka. De störst triathlonländerna har som mest tre inkvalade triathleter medan väldigt många länder inte har någon; däribland Sverige på herrsidan...

Lisa Nordén då? Jag är för det första grymt imponerad av hennes satsning och hon har utvecklat en rätt medioker simning och en halvdålig löpning till den nivån att hon både vunnit EM-medaljer och pallplatser på Världscup.

Hon har uppvisat alla de attribut som krävs för att bli en mästare och jag tror att hon har en mycket ljus framtid som triathlet. Dock tror jag att hennes rätta potential ändå ligger över de längre distanserna så cyklingen naturligt är hennes styrka och simningen hennes svaghet och med de kvaliteterna så är man helt enkelt bättre rustad för långdistans…

Tyvärr tror jag att just simningen kan bli stötestenen här på OS där det dessutom är simning utan våtdräkt vilket ger de något sämre simmarna ytterliggare problem. Är hon dock med hyggligt och hamnar i en stark och dragvillig grupp på cykeln samtidigt som ledarklungan är obeslutsam i sin körning så kan allt hända på löpningen. Alla kör all in på ett OS och favoriter tenderar ofta i sådana här sammanhang att duka under för pressen.

 

Mina favoriter i damtävlingen:

-Vanessa Fernandes, Portugal

Skyhög favorit som simmar med täten men som framför allt springer sjukt bra och dessutom tål värmen bra.

-Laura Bennett, USA

Samma kvaliteter som Fernandes men snäppet sämre. Dock vann Bennet den penningstinna Hy-Vee WC förra året i tryckande värme och är bra under press.

-Emma Snowsill, Australien

Briljant tekniker och kan dessutom plåga sig som ingen annan. Starkt psyke. Helt komplett som triathlet.

-Nicola Spirig, Schweiz

Formstark. Vann den senaste WC´n

-Andrea Hewitt, Nya Zealand

Nämns inte så mycket i försnacket men hon simmar och springer väldigt bra och är dessutom liten vilket kommer att hjälpa om det är varmt.

 

Dark horse: Lisa Nordén, Sverige

Om allt stämmer!

 

Mina favoriter i herrtävlingen

-Simon Whitfield, Kanada

Vann OS-guld 2000 och håller alltid en hög nivå. Har fokuserat mycket hårt på den här tävlingen och ägnade ett helt år åt att förbättra sin simning.

-Tim Don, Storbritannien

Otrolig tävlingsmänniska med ett stort hår. Han kan springa med de bästa.

-Rasmus Henning, Danmark

Rasmus som har en svensk mamma och pratar svenska är helt komplett och de stora tävlingarnas man. Två år i rad har han vunnit 200000 USD på Hy-Vee World Cup i USA i tryckande värme!!

-Bevan Docherty, Nya Zealand

Tvåa på förra OS och gör sällan ett dåligt lopp.

-Brad Kahlefeldt, Australien

Sjukt stark under förra året men mera anonym hittills i år vilket är ett gott tecken inför OS.

 

Dark horse: Reto Hug, Schweiz

Rutinerad och bra formkurva i antågande. Har en känsla om honom…

Skumögt sittande med täcket kring livet ser jag i vargtimmen de svenska medaljhoppen simma stolpe ut och mina tankar porlar planlöst genom glömskans vindlande annaler och fastnar i en deja vu-känsla som tickat klockan 20 år tillbaka i tiden.

Då, 1988, levde jag mig med i mitt första TV-OS och trotsade både min simtränare, mina föräldrar och gängse sovnormer för högstadieelever genom att sitta med papper och kollegieblock och anteckna mellantider och nationsrekord för exempelvis damernas försök på 400 medley. Miss i nassen när den är som bäst för en 15-åring utan hjälp av vare sig mellanöl eller snuspoker. Vad kunde vara mer spännande än att just då få se ungraren Karoly Guttler simma ett extralopp om den sista finalplatsen på herrarnas 100 bröstsim? Inte mycket kan jag lova….Möjligtvis kvinnligt könshår...

Yngst i den OS-truppen 1988 var en lagkapssimmande bröstsimstjej från Kungälv vid namnet Anna-Karin Persson som är jämnårig med mig och som nu istället för SUM-SIM i Göteborg fick simma OS. Och jag var imponerad bortom all dregelsavundande begriplighet!

Noteras kan att A-K hade 1.12 på sin bröstsimssträcka i medleylaget vilket är drygt fyra sekunder sämre än vad Joline Höstman simmar på i laget under årets OS.

Fem år senare så befinner jag mig i Falun i vad som kan betraktas som en tio månader lång misär av det närmaste en oskyldig man kommer ett fängelse; lumpen. Det var en lyckans dag när man äntligen lade ned I 13 men 93-94 så var jag en av de ofrivilliga internerna i det obegripliga system av värnplikt som Sverige fortfarande anammar. Visserligen var jag på en idrottspluton så det gavs vissa möjligheter att träna och det var under ett av mina besök i simhallen som jag noterade att min OS-idol A-K Persson numera simmade i Falun av outgrundliga skäl även med 15 års perspektiv. Jag simmade inte mycket med Falu SS utan mest själv eller med mina lika olyckligt lottade bundsförvanter i den gudsförgätna tillvaro av svettluktande grönkläder och barrskog som vi genomled.

En av mina triathlonkompisar hette Tomi Maijanen fast vi kallade honom Urpo. Hans pappa heter nämligen Urpo. Och i lumpen måste allt som ens har en tillstymmelse till humor uppmuntras och roligare än så hade vi alltså inte. Min pappa heter ju bara Håkan och det var inte alls lika roligt.

Döm om min fullständiga chock när det visar sig att Urpo helt fräckt en dag stjäl A-K Perssons handpaddlar på bassängkanten! Och min bestörta protest över att beröva en OS-deltagares, om än bröstsimmande sådan, dess utrustning plägades för döva öron.

Men inte hjälpte det Urpo, han simmade inte bättre för det. Och A-K slutade att simma och det kan mycket väl vara så att de stulna handpaddlarna var halmstrået som knäckte kamelens rygg för en hårt prövad simmerska som ändå genomled the trials of Job att överleva i Sveriges gruva; Falun.

Hallå Anna-Karin wherever you are! Än är det inte för sent. Jag har Urpos nummer. Du och dina paddlar och vägen ligger öppen!

Brottning anyone?

Det är uppenbarligen en fin träningsform fylld med vältränade idrottsmän, om än med fula öron, men som olympisk idrott är den obegriplig, förlegad och uppenbarligen orättvis. Även för de närmast sörjande...

Och jag har sagt det förr och jag säger det igen; alla dessa viktklasser känns underligt och absurt. Hur många guldmedaljer kan delas ut i en och samma gren och samma disciplin? Nu verkar det som om man bara behöver spöa fyra motståndare inom samma fyra och en halv-kilos intervall innan man faktiskt har lagt vantarna på en medalj....

Vem har sagt att livet är rättvist och vem har påstått att man ska få vinna OS-medaljer i grenar som man är fysiskt underlägsen för? Det är ju knappast så att vi ser några hundrakilos-killar springa marathon eller leka romerska ringar och jag ser ingen proteströrelse á deras vägnar. För vem vill titta på den grenen; OS för stora och tjocka killar?

Väger du 62 kilo och vill brottas? Tough shit och lycka till! Antingen får man kittlas med Karelin i partär eller så satsar man på en idrott där man verkligen kan hävda sig utan hjälp av omvänd storleksdiskriminering.