Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jonas Colting - 30 juli 2008 16:32

Jag är gravt okunnig på en rad områden som förutsätter en tonårsvurm för Pugh Dakota, svettiga bilmotorer, oljekladdiga fingrar och onanerande till Hobbex-katalogen; kort sagt allt som rör mekanik, teknik och elektronik.

Framförallt elektronik. Av alla mina intellektuella tillkortakommanden så är min största blinda fläck elläran. El-läran. Läran om el; ni fattar…För det är en hel lära. Som man tydligen fick sina första smakprov på i sjunde klass. I mitt fall av Clove, vår ulliga och allt igenom skepparkransbeströdda fysiklärare.

Och medan dito kransar både i ansikte och på skult ivrigt guppade i pur extas över lysdioder och pluspoler så var det någonstans där i mitten av trött 80-tal för en miljon år sedan som jag först konfronterades med denna gordiska knut av ampere, wott och valt. Innan jag i alla fall förstod att det i alla fall hette watt och volt….Två bonuspoäng på prov bara där..

Min uppväxt var i mångt och mycket präglat av min högst akademiskt utbildade ensamstående mor och vårt hem var belamrat och bestrött av böcker. Av alla de slag. Hylla upp och hylla ned. Och jag älskade att läsa! Länge var de mest fängslande alsterna de årsböckerna som i bild och text sammanfattade ett helt år; ”Det hände” 1976, 1977, 1978 etc. Det var Pol Pot-regimer, OS-guld, Thorbjörn Fälldin, jordskred i Tuve, Beppe Wolgers, förlista oljetankers, Jimmy Carter och en död Elvis. Och så ett glas saft emellanåt….

Däremot så var jag helt världsfrånvänd när det kom till hamrande och bonkande och medan jag kunde stava till ingenjör i tredje klass så vämjdes jag i den i mina ögon lemlästande slöjdsalen.

Och än värre i sjuan när vi hade det absurt onödiga ämnet teknik. Ni vet, ämnet som säkerligen är en eftergift till något arbetarfackförbund där blivande Weiron´s-i-Ottan redan i 13-års åldern kan få bekanta sig med svarvar, lödkolvar och gamla Volvo Amazoner.

Finns det något som heter lödkort? Isåfall var det något som vi skulle göra och som gamla Clove kanske än väntar på att jag ska lämna in…Tekniksalen; min version av helvetet för en 13-åring som inte ser bak och fram på ett stämjärn och är lika rädd för metallflis i fingret som för de snusstinna moppemuscharna i 9;an som älskade att hänga över nämnd Amazon och som var on the fasttrack till Verkstadsteknisk linje jobba varvet jobba SKF..

Ännu i vuxen ålder har jag i princip samma intressen och samma antipatier mot smutsigt manuellt jobb som man eventuellt kan klämma sina fingrar på eller behöver ha en 100-sidig instruktionsbok för att klara av. Därför har jag ännu att;

-byta däck på bilen

-göra kanalsök på TV

-installera någonting elektroniskt som kräver mer än att sätta i en sladd

-lära sig finesser på mobilen annat än att ringa och messa; dock inte mms för det krävde ytterliggare inläsning i instruktionsboken

En gång ringde jag till och med reparatören för att min TV flimrade och han visade mig hur man sätter i antennsladden (aha!, det är alltså mer än åskledare på taket av huset)

Jag är ganska säker på att denna blinda fläck inte beror på ofullständiga förståndsgåvor utan på ett bedövande ointresse och en övertygande känsla av att den inneboende och fullständiga tristessen i att exempelvis meka med en bil eller att pilla med en sladdhärva skulle försätta mig i en oåterkallelig autistisk katatoni och att jag skulle bli en Rain Man som för all framtid undrar om Who´s on first base…

För att inte tala om instruktionsböcker….Säker information har vid källan att nästan alla författare av dito manualer blir skjutgalna massmördare vid Virginia Tech och liknande. Manualer på hundratalet sidor; de är skrivna som att mottagaren ska ha den på nattduksbordet i en månad och stimulerat läsa i den varje kväll. Bara för att den är så spirituell! Kanske ta med den in på toaletten och handtralla till den….Ge mig min pistol, snälla…!

Vad jag kan göra däremot är att exempelvis fylla på spolarvätska. Även om det är svårt. Och häromsistens så försvann locket också. Och jag letade så länge att jag lyckades övertyga mig själv att det faktiskt inte skulle vara något lock….och sedan satt jag i fem minuter och sprutade med vindrutetorkarna så att den fyllda spolarbehållaren inte skulle skvalpa ut på motorn medan jag körde. Kassatjejen på Statoil upplyste mig om att de faktiskt har biltvätt ifall jag hellre ville göra rent bilen på det sättet.

Hursomhelst är detta en lång inledning för att säga att jag bockat av på listan något som jag tidigare aldrig gjort och som i högsta grad har med el att göra; att byta propp i proppskåpet. Fan vet hur det fungerar egentligen och det var absolut inga självklarheter. Men utan AC så stannar livet just nu och i värmens nödtorft så är uppfinningsrikedomen stor eller vad man brukar säga. Så jag köpte proppar med alla nummer; 6,10 och 16. Wott, valt, ampere, watt eller vad det nu är...Och så provade jag till dess att rätt pillerknarkare passade i hålet.

Voilá! Undrar om det var såhär Einstein kände sig när han fick kläm på den, förutom elektronikens mysterier, svåraste frågan i fysikens värld?

ANNONS
Av Jonas Colting - 30 juli 2008 07:02

Alla ni som svarar förnumstigt på min fråga om simning och våtdräkt i Kalmar; jotack jag fattar att man åsidosatt temperaturregeln i säkerhetens namn.

Det svarar fortfarande inte på mina frågor; no 1; varför har man isåfall regler för våtdräktssimning där det ska regleras att våtdräkt vid varmare vatten bara används för flythjälp och snabbare simning? Jag hänvisar alltså till de svenska reglerna som gäller för de svenska tävlingarna där Kalmar både är den största svenska tävlingen och därtill SM? Vad andra tävlingar i andra delar av världen gör är ju i det här fallet helt irrelevant?

Och no 2; ska man isåfall delta i ett evenemang om man inte klarar/orkar/förmår att fullfölja den första disciplinen på riktigt sätt?

No 3; tusentals "simovana" motionärer klarade av Vansbrosimningens 3 kilometer varje år innan våtdräkterna kom. Utan att gå upp på land efter halva sträckan också kan tilläggas....Antagligen hade de t-r-ä-n-a-t simning innan de deltog...

Och om syftet är att göra saker lättare för att inte ytterliggare "marginalisera" vår idrott så förslår jag att man stryker simningen helt (som man i princip gjorde 1996 då jag vann tävlingen senast och hade en simtid på 18 minuter), får cykla på rulle och i klungor så att de inte blir så ensamt och tråkigt och sedan kan de som är lite tjocka/trötta/löputmanade också få cykla löpbanan. För det är ju synd om vi ska göra det för svårt och smalna av den tänkta målgruppen. Ironman für alle!



ANNONS
Av Jonas Colting - 30 juli 2008 06:57

Hur kommer det sig att vissa ägg är så skönt lättskalade medan andra ägg är rena Helsinki att skala där halva ägget följer med och det är värsta pillet innan man förhoppningsvis har lite halvmosat och i bästa fall halvskalat ägg att äta?

Jag skulle skickat den här frågan till "Fråga Lund" om jag bara visste att de hade en äggexpert i panelen.

Av Jonas Colting - 29 juli 2008 09:13

En bloggläsare gjorde mig uppmärksam på att Kalmar faktiskt har obligatorisk våtdräkt oavsett vattentemperatur. Alltså; man FÅR inte ens välja att inte simma med dräkt även om vattnet är varmt...

Nu undrar jag vad vitsen är att överhuvudtaget ha regler och reglemente avseende vattentemp och våtdräkt om det ändå går att kringgå reglerna på ett så godtyckligt och självsvåldigt sätt.

Om man hänvisar till säkerheten så är den enda ursäkten som jag kan tänka mig att man vill skydda deltagarna från stora stim av maneter; något som inte är fallet i Kalmar. Annars så är det väl en eftergift till alla de som simmar riktigt dåligt...Tough shit säger jag, triathlon består faktiskt av tre discipliner men jag vet att många egentligen bara tränar cykel och löpning för att sedan duscha lite extra sista veckan.

Man kanske ska ställa in simningen överhuvudtaget? Så att det inte händer något liksom...Det vore ju för hemskt om det fanns deltagare som blev trötta eller kalla uj uj uj.

Av Jonas Colting - 28 juli 2008 22:13

Jag simmade 3 kilometer i Öresjö idag. Jag simmade över till roddklubben och tillbaka och det var som att simma i en bassäng rent temperaturmässigt. Jag simmade utan våtdräkt och det var inte en tillstymmelse till kyla någonstans och jag var riktigt "svettig" när jag var klar. Enligt uppgift så håller Öresjö just nu 24 grader och det är utan tvekan det varmaste jag upplevt sjön.

Detta tubbar ju frågan hur man kommer att göra i helgen under Kalmar Triathlon? Sveriges till antalet största tävling men också med det största antalet nybörjare. Och simning i öppet hav känns nog sådär bekvämt för många...Men likväl så är reglerna i tävlingsreglementet otvetydiga. Vid en vattentemp över 23 grader så ska våtdräkt vara förbjuden.

Kan man gissa att vattnet kommer att mätas till 22.9 eller så på lördag morgon?

I samma anda undrar jag hur Stockholm Triathlon har lyckats att få dito regler åsidosatta för SM-tävlingen den 24 augusti? På hemsidan står det klart och tydligt att vätdräkt kommer att vara obligatoriskt oavsett vattentemperatur. Vem har sanktionerat det?

EDIT: Nu ser jag att man har modifierat den informationen till att bara inkludera obligatorisk våtdräkt för masters- och motionsklassen. Tur att man inte 40+ och duktig simmare om det nu skulle råka vara varmt i vattnet..

Av Jonas Colting - 27 juli 2008 22:44

Cyklade 19 mil, drack sju liter vätska och avslutade med 10 km löpning.

Detta kan mycket väl vara den varmaste dagen som jag någonsin upplevt i Sverige...

Av Jonas Colting - 25 juli 2008 07:27

Försök att lyssna på den här låten och INTE bli extatiskt energisk med spasmodiskt spretande kroppsdelar samt elektrifierat burrigt hår!

This is the shit!

Alternativt komplettera med några koppar stark java för ännu bättre effekt.

JFT-nu händer det!

Av Jonas Colting - 25 juli 2008 06:56

I sportdykningens värld har man något som kallas för "the buddy system". Det betyder att man alltid är minst två personer och att det finns någon som förutom jag själv ansvarar för min säkerhet och kollar att jag är OK. I ett "buddy system" blir man aldrig lämnad ensam...

Med lite över fem veckor kvar till VM så tänker jag falla tillbaka på mitt egna "buddy system" av skamlöst utnyttjande av diverse träningskompisar. Buddies att piska på mig, buddies som ringer och väcker mig eller säger till att gå och lägga mig. Buddies som simmar en extra hundring eller springer den sista intervallen. Buddies som håller handen och buddies som ser till att jag lämnar sargen.

Salt of the earth.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se