Senaste inläggen

Av Jonas Colting - 16 januari 2008 15:27

Idag står det i SvD om Markus Greus som är sjukgymnast i botten men numera specialist på postural terapi. Jag har haft förmånen att jobba med honom i flera år och den vinterträningen jag gör med honom är sedan basen för att kunna träna hårt. Funktion, styrka, rörelse. POWER!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_777829.svd

Av Jonas Colting - 16 januari 2008 02:28

Hade det inte varit för att min dygnsrytm redan är helt satt ur spel efter ett sammelsurium av tidiga simträningar (fuck you 7.00 på lördagsmorgnar; jag börjar med fotboll istället), Dexter-marathon till klockan 03.00 och en allmänt kravlös tillvaro med pulsmätaren som enda riktmärke, så hade jag piskat mina ömkliga axlar i självförakt över att sitta uppe past midnight och skriva om något så trivialt som fotbollsspelare och deras träning. Eller vad det nu är de gör mellan Travronden, TV-spel, golf och fyra timmar långa kombinerade fika/shoppingrundor (vem sade att man inte kunde mixa nöje med nytta?)

Men har man nu en gång haft fräckheten att yppa ett enda kritiskt ord om Borås stolthet och slaktat en hyggligt helig ko så får man också följa upp och likt en trasig skiva om och om igen försöka förklara sitt budskap….

Inte för att det är så komplicerat eller att det ens, i ärlighetens namn, är så intressant. För egentligen kunde jag inte bry mig mindre. Faktiskt. Jag har aldrig funnit nöje i att piska på döda hästar eller jobba med omotiverade människor. Det är inte jag som behöver gå in på en fullsatt fotbollsarena i min hemstad och spela usel gå-fotboll mot ett mediokert lag ifrån någon mellansvensk stad i en av Europas sämsta ligor och sedan krystat försöka leta bortförklaringar i att ”bollen inte rullade vår väg” eller att ”vi har en bra spelidé men brister lite i de avgörande lägena” när den egentliga orsaken är att man är undermåligt förberedd.


Som boråsare och lokalpatriot vill jag ju givetvis att Elfsborg ska vinna men det stör mig inte nämnvärt huruvida de vinner eller förlorar. Jag kommer inte att ligga vaken och förlora sömn (förutom nu då) över det när jag vet hur lite man faktiskt försöker.

Vad jag däremot brinner för är motiverade och gränslösa individer som har en djup passion och drivkraft! Jag älskar att vara involverad med sådana entusiasmerande människor och om jag kan förmedla ett verktyg för utveckling eller komma med en pusselbit i träning eller själv vara en inspiration så är det allt jag kan begära. Det skulle vara nyttigt för många träningsskygga bollspelande ”heltidsproffs” att träffa en kille som Anders Olsson som simmar fortare än de flesta fast han inte kan använda en muskel nedanför bröstkorgen. Eller varför inte min kompis David Svensson (www.davidtri.se) som älskar att träna så till den grad att han till och med körde multisportrace med stomipåse på magen under tiden han undan för undan opererade bort sin tjocktarm i ulceös colit. Barriärer? Gränser? Smärta? Så fan heller! I somras kom David sexa på triathlon-SM och Anders Olsson är regelbundet topp-10 på Vansbrosimningen och siktar på nya Paralympics-guld i sommar.


Med det sagt så vill jag ändå, i händelse av att Magnus Haglund eller Henrik Dagård läser min blogg (fat chance..), lämna ett förslag på ett träningsupplägg. Och komma med några synpunkter och klargöranden.

I all ödmjukhet givetvis.


För det första så har men helt missuppfattat två begrepp inom träning.

KVALITET och KONDITION; Haglund pratar om kvalitet och hur viktigt det är att ha det på träningen. Och att det är bättre att ha kvalitet på 17-18 timmar i veckan än att träna mer med sämre kvalitet….Ho-hum…Kvalitet i mina ögon är att träna det som är meningen att man ska träna och att göra varje träningspass så meningsfullt som möjligt. Det betyder att när man ska träna kondition så gör man det disciplinerat och med kontroll så att man också kan träna bra påföljande eftermiddag, nästa förmiddag och eftermiddag etc.

Sålunda är ett fyra timmars distanspass på cykel på 130 i puls lika kvalitativt som att springa mina intervaller på 3x3 kilometer på 85%. Det handlar alltså inte om intensiteten utan hur väl man följer den förutbestämda planen, en plan där alla delar integrerats för maximal avkastning. För Elfsborg har väl en sådan plan, eller?

Och det här med 17-18 timmar? Hur många av de timmarna spenderas i omklädningsrummet, plockande med koner, vid taktiktavlan eller i olika ställtider mellan moment? Frågan är; hur många minuter av de timmarna spenderas egentligen springande? Hur många minuter spenderas på bollbehandling? Teknik? Styrka? Och hur många minuter är ren fluff? Och när man stoltserar med ett träningsprogram med åtta tillfällen i veckan där man tränar kondition si och så, vad menar man med kondition? 30 minuter? 45 minuter? Jag bara undrar för jag kör konditionspass som är åtta timmar ibland.. Och hur kör man? Det känns som om man i lagsammanhang tolkar konditionsträning som att man ska blåköra till max. Om det sedan bara är 30 minuter spelar mindre roll….Snälla, ingen seriös idrottare tränar så. Att köra högintensivt utan en extensiv bas och fundament är som att bygga taket på ett hus som inte ens har en grund eller att köra en bil på tvåans växel på 6000 varv. Man stressar motorn som bara den men bilen går bara i 70 km/tim ändå…. Man bygger motor först, man lägger grunden, man skapar fundamentet. Sedan bygger man ovanpå det. Att träna hårt enstaka gånger eller med smärta kräver ingen finess. Att träna smart och med kontinuitet däremot. Det kräver insikt. Tanke. Syfte. Och det kräver tålamod. Man duttar inte runt i några veckor för att sedan glatt tillkännage att man nu "avslutat den hårda grundträningen”…

När en professionell idrottare säger att de tränat i 20 eller 25 timmar då kan man vara säker på att det är tid som startat när första löpsteget tagits och med en klocka som stannats vid sista löpsteget. Och man klockar stretchingen. För att 1.34 löpning är just det och inte två timmar jämnt och sju minuter stretch avrundas inte till en ”kvart eller så..”

Och man kan säkert med bästa välvilja och en generös klocka få Elfsborgs träning till 17-18 timmar men då skulle jag vilja ge lite konkreta och handfasta tips på hur man isåfall kan dubbla den träningstiden. Och det är inte komplicerat. Vägen till framgång är sällan det. Hård träning och hängivenhet räcker långt.

 Vad sägs om;

8-10; Konditionsträning i form av växelvis löpning, testcykel, wetvest, benspark med fenor, stavgång, roddmaskin etc. Variationen är ju givetvis nyckeln till att kunna träna mycket kondition och man styr intensiteten med pulsmätarens hjälp.

10-11: Spel och spelövningar

11-11.30: Stretch, isbad, massage

11.30-15: Lunch och vila. Självklart har Elfsborg en egen kock som lagar mat på råvaror och ser till att spelarna äter sånt de vanligtvis aldrig skulle laga eller äta själva som exempelvis broccoli, avokado, spenat, färsk lax, ingefära, linser och annat som inte kan köpas på McDonald´s

15-16: Individuell styrketräning och funktionsstyrka. Lika delar styrka och sjukgymnastik för att optimera rörelsemönster, styrka och skadeförebyggande åtgärder.

16-17: Spel och spelövningar. Teknik och taktik.

17-17.30: Individuell teknik, bollbehandling, skotträning etc

17.30-18: Stretch, aktiv återhämtning, isbad, massage, testcykel, avjogg

Efter träningen finns en återhämtningsshake gjord på naturliga råvaror som innehåller en perfekt ratio av kolhydrater och protein som redan förbereder spelarna på morgondagens träning.


Det är inte så svårt egentligen. Och i en så komplex idrott som fotboll med inslag av både styrka, uthållighet, rörlighet, teknik, taktik, snabbhet etc så är man ohjälpligt lost in space om man bara ägnar några timmar om dagen fem dagar i veckan. Det finns helt enkelt fruktansvärt mycket man kan jobba med både i tränings- och återhämtningsväg. Och i matväg. För enligt initierade källor så svämmar tydligen spelarbussen över av godispapper på väg till spelarmatcherna. Men vem blir förvånad av det?


Summa kardemumma av hela resonemanget är att med inställning och attityd så kan man åstadkomma underverk. Och har man inte teknik som en Ronaldinho så kan man jävlarimig ha fysik som en Ardennerhäst och i alla fall springa ihjäl lag som Gefle så att de spelarna får traska lipande till sina morsor med kallingarna i hand. Allt som krävs är att någon med kuk sätter ned foten och skickar hela surven med curling-tänk till korpserien! Sluta sopa framför proffsen och låt de ta ansvar och utveckla hängivenhet för det som de är betalda att göra..

Och jag veeeeet att det kanske inte är främst fysiken som brister mot överlägsna motståndare (sade någon Valencia?) men om en bollbehandlande egenskap kanske är svårare att utveckla så varför inte allafall komma fysiskt överlägsna? Och hej, hur många ägnar idag en extra timme eller två om dagen åt att jonglera med bollen, träna nedtagningar, skott, finter  med mera. Träna mer. Av allt!


Och den som fortfarande inte fattar får antingen göra en frontallobotomi eller läsa mina tidigare blogginlägg om detta. För nu är jag trött och har druckit tre glas rödvin och tänker ändå vara som en djäkla iller i en hönsgård imorgon på mina träningspass; kåt, sugen och hungrig!


Så hör gärna av er om ni behöver hjälp; Magnus, Henrik och Stefan. Men bara så att ni vet. Jag tar förbannat bra betalt! Därför att min tid är väldigt dyrbar. Och jag vill ägna den tiden åt väsentligheter. Som att bli en så duktig idrottsman jag kan bli! Och det kostar fan inte gratis.

Av Jonas Colting - 15 januari 2008 17:30

TV 4 Göteborg hängde på BT´s artikel och kom till Borås för att göra ett inslag med mig o Henrik Dagård. Har ingen aning om hur det blev och vi hade ganska bråttom när vi gjorde det. Om det vill sig väl så får ni se mig simma lite fjärilsim, köra någon core-övning samt svara på frågor.

18.45 i TV 4.

Skriv och säg vad som sades för jag ska åka o simma då!

Av Jonas Colting - 13 januari 2008 23:58

Jag tror just Rade Prica spelade sig ut ur alla framtida landslagsuppdrag.

Han missade nog det vidöppna målet eftersom han hade sprungit minst 30-40 meter i sträck. Det måste ha kostat.

Det var dessutom roligt att läsa om när Djurgården satt igång med sin "grundträning", och de som tränaren ansåg vara undermåligt tränade rent konditionsmässigt faktiskt fick springa extra. 10 minuter extra.....ojojoj.

Du tränar´n, hur hade det varit om du istället initierat en timmes terränglöpning dagligen, vilket ändå måste anses vara något sorts minimum, under deras typ sex veckor lång ledighet. För de hade väl fortfarande betalt?

Av Jonas Colting - 13 januari 2008 10:29

De som bor i Borås och, liksom jag, tycker om stark och välsmakande indisk mat har säkert varit hos Doktor Aurora och ätit på hans restaurang vid busstorget. Förutom att driva restaurang är han ayurvedisk läkare och har den samlade kraften bakom fyra tusen års samarbete med shiva och vishnu och andra saker som luktar curry.

Min bror, som förresten finns att läsa om i dagens BT;

http://www.bt.se/nyheter/boras/onodigt-vetande-fran-boras-br-blir-succe-i-new-york(426665).gm ; är sedan ett tag stadig kund hos doktorn och fått diverse dekokter och mat som tillsammans med träning gjort honom till ett under av fysisk styrka. Så nu när jag har tagit fajten med ett svårslaget och ihärdigt förkylningsvirus som bara halvt om halvt vill ge sig så insisterade min bror på att jag skulle konsultera doktor Aurora. Så jag var hemma hos honom på en speciell undersökning där han framförallt kände på min puls och tittade och klämde och böjde på diverse olika delar av min kropp. Han kom faktiskt med en hel del förvånansvärt träffsäker och insiktsfull information även om ett av hans mer allvarliga råd faktiskt var att jag skulle klippa mina näshår; "very very very important".

Iallafall så består hans kur i det här fallet en dekokt av örter vars ångor ska inhaleras innan man silar bort det värsta och sedan dricker ett glas. Det ska jag göra i fyra dagar, morgon och kväll. Och det smakar som té ungefär. Så det blir nog bra. Bara så länge dopingpolisen inte kommer på besök.

Av Jonas Colting - 12 januari 2008 16:07

"Det belopp man pensionssparar får man dra av från toppen av sin inkomst. Tjänar man hyfsat mycket så har man 55% skatt på toppinkomsten. När man tar ut pengarna under pensionen så har man antagligen lägre årsinkomst och skattar därmed bara 30%. Så man har typ 25% fördel rent skattemässigt. Men har man lägre årsinkomst så kan man lika gärna spara på egen hand."-Robert


"Tills 1 januari 2008 fick man göra avdrag med ca 40 000 kr i samband med deklarationen. Förutsatt att du tjänar mycket motsvarar detta drygt 20 000 kr lägre skatt! Detta är troligtvis en anledning till att många väljer att låsa sina pengar."-D


Aha, tack för informationen!

Men det verkar hemskt orättvist. För varför ska staten kollaborera med bankerna och "tvinga" folk att spara i låsta former och göra de ekonomiskt omyndigförklarade? Borde inte en sådan skattereduktion även gälla sparanden där man iallafall har tillgång till och kan röra och påverka sina egna investeringar? Och att man bara skattar 30 procent som pensionär, förutsatt att man inte tjänar så mycket, hade ju gällt även om du då kompletterar din inkomst med personligen handhavna fonder med mera.

Jag tycker fortfarande att det verkar suspekt och att pensionsspar är att banken är som en förälder som tar barnens godis och låser in i ett skåp för att de inte kan hantera frestelserna att äta allt på en gång.

Och vad gäller efter den 1 januari i år? Mystiken tätnar....

Av Jonas Colting - 12 januari 2008 13:21

Innan jag skriver något mer om betraktelsen kring triathlon och längdskidor så hade jag och Björn, som är här och tränar över helgen, ett samtal igår som i stort rörde ekonomi och de olika spar- och investeringsformer som finns. Och hur man tjänar så mycket pengar och betalar så lite skatt som möjligt. Och lite i det här sammanhanget är ju relativt då man som egen företagare märker att det försvinner iväg märkligt mycket pengar men det är ju såklart viktigt att värstingarna för segla lite i Västindien. Eller vänta, det här är värre; jag pratade med en tjej häromdagen och hon berättade om sitt arbete och karriär blablabla och hon berättade att hon fött två barn med något års mellanrum. Och inte jobbat på tre år!!! Men för h-e, vad är det för monster till system som vi skapat? Ja, det säger jag bara, när jag är klar med vad det nu är som jag håller på med så ska jag se till att skaffa mig en sådär åtta tio barn och vara ledig fram till pensionen. Suga lite på statens tutte. Ska bli skönt.

Iallafall, nu tappade jag tråden helt.....

Vad jag ville komma in på var det här med pensionsspar. Och pensionsspar är ju något som bankerna älskar! Varje gång jag är inne och pratar med min personliga bankman så tycker hon att jag ska skaffa något pensionsspar. Men varför då, tycker du att jag är för dum för att förvalta mina egna pengar och hellre bör lägga dem i bankens händer? Utan att själv ha tillgång till dem!!! Då måste man ju vara en idiot.

För vari ligger vinsten för mig som kund att säga tack och bock här får ni lite pengar varje månad att förvalta åt mig och jag är HELT OK med att jag själv inte kan röra dem förrän jag är 58 år gammal sådär 2031? När jag lika gärna kan månadsspara i vilka fonder jag vill och röra och förvalta pengarna efter eget godtycke.... Och med minst lika god avkastning..

Vari vinsten ligger för banken är ju helt uppenbart och det är ju kanon för dem att bolla med folks pengar i 25-30 år.

Så snälla, förklara detta för mig. Varför är folk så dumma att de låser sina pengar på så lång sikt när man lika gärna kan göra samma investeringar på egen hand utan att sitta i bankens ficka eller under deras överförmynderi?

Och man kan göra det på autogiro och man behöver egentligen inte engagera sig. För inbilla er inte att pensionsspar på något sätt är en säkrare sparform än vilken annan fond som helst som det går att spara själv i. Alla investeringar är ju ett lotteri i viss mån men delar man sitt egna sparande på kanske tre fonder så har man lika god chans att få lika god eller bättre avkastning som ett pensionsspar där någon annan "gissar" åt dig.

Poängen här är; hur kan man avsäga sig rätten att ha tillgång till sina pengar och på sång lång tid!?

Av Jonas Colting - 11 januari 2008 17:58

Innan jag skriver något mer, och ni som läser bloggen ofta vet att det blir gärna i en raljerande form, så vill jag poängtera hur otroligt imponerad även jag är av Charlotte Kalla och av hennes styrka och mognad. Imponerande och underhållande.

MEN, vad är det för fel på svenska folket och på svenska sportjournalister inte minst? Har vi hjärntvättats med klistervalla, sparkdräkt och issnorigt skägg så till den milda grad att vi tappat alla proportioner? Eller är folkhemsmurarna så höga att vi inte förmår se längre än till långfilen, Bandyallsvenskan och söndagens Sportspegel?

I en undersökning som Aftonbladet gjorde så hade en överväldigande majoritet av läsarna röstat fram Kalla som vår främste vinteridrottande tjej; framför OS- och VM-vinnare som Anja Pärson och AC Olofsson (även om skidskytte ÄR en fruktansvärt konstigt konstruerad idrott; speedwaycurling någon?). Och när hyllningarna från allmänheten och sportjournalister svämmar över alla bredder och många på allvar menar att "NU NU NU är Bragdguldet klart för i år" så har man ju tappat koncepten helt. Med exempelvis ett sommar-OS för dörren så kan jag tänka mig minst tio olika tänkbara scenarion som ligger betydligt närmare till hands för ett Bragdguld; personligen hoppas jag på Therese Alshammar eller Stefan Nystrand eller varför inte Mustafa Mohammed? Men nej, det är ju redan klart! Kalla vann något i TV! Det måste belönas! Med Bragdguld, Nobelpris, nycklarna till staden och en hustomt minsann... Visserligen var det varken VM, OS eller något annat mästerskap som hon vann men ändå; hon var ju så duktig och så stark och så brådmogen. Och så duktigt gjort, för att vara tjej......Jo, men kom igen nu. Visst är det uppenbart hur svenska sportjournalister älskar att skrocka i direktsändning och gulla med nya tjejsvenska stjärnskott. Det finns ju inget som är mera politiskt korrekt och väl inpräntat hos oss alla genom åratals av feministisk agenda i idrottsrörelsen, precis som i samhället i övrigt; tjejer ska uppmuntras lite extra....

Återigen, jag missunnar henne verkligen inte sitt genombrott och påföljande mediahausse men jag fascineras av vikten man lägger vid det.

Visserliggen är ju hennes framgångar så stora som de kan bli, bortsett OS- och VM-guld. I skidvärlden vill säga. Och den är ju inte speciellt stor....

Längdskidor är för Sverige ungefär vad bandyn är i Bollnäs; världens centrum.

Om jag sade att triathlon på ett globalt plan på alla sätt, mediamässigt, ekonomiskt, deltagarmässigt, evenemangsmässigt etc är en större idrott än längdskidor, frånsett traditioner, så skulle det säkert avfärdas som ett skämt av de flesta sportjournalister. I nästa inlägg ska jag motivera mitt påstående.

Och för er som har svårt att läsa flera ord i följd eller har svårt att tolka andemeningar så vill jag tillägga att jag tycker om längdskidåkning, Charlotte Kalla, klisterföre och Gunde samt Vasaloppet. Framförallt är jag en anhängare av perspektiv och i allmänhet måttligt imponerad av svensk sportjournalistik frånsett några lysande undantag.

Skapa flashcards