Hur kommer det sig att vissa ägg är så skönt lättskalade medan andra ägg är rena Helsinki att skala där halva ägget följer med och det är värsta pillet innan man förhoppningsvis har lite halvmosat och i bästa fall halvskalat ägg att äta?

Jag skulle skickat den här frågan till "Fråga Lund" om jag bara visste att de hade en äggexpert i panelen.

En bloggläsare gjorde mig uppmärksam på att Kalmar faktiskt har obligatorisk våtdräkt oavsett vattentemperatur. Alltså; man FÅR inte ens välja att inte simma med dräkt även om vattnet är varmt...

Nu undrar jag vad vitsen är att överhuvudtaget ha regler och reglemente avseende vattentemp och våtdräkt om det ändå går att kringgå reglerna på ett så godtyckligt och självsvåldigt sätt.

Om man hänvisar till säkerheten så är den enda ursäkten som jag kan tänka mig att man vill skydda deltagarna från stora stim av maneter; något som inte är fallet i Kalmar. Annars så är det väl en eftergift till alla de som simmar riktigt dåligt...Tough shit säger jag, triathlon består faktiskt av tre discipliner men jag vet att många egentligen bara tränar cykel och löpning för att sedan duscha lite extra sista veckan.

Man kanske ska ställa in simningen överhuvudtaget? Så att det inte händer något liksom...Det vore ju för hemskt om det fanns deltagare som blev trötta eller kalla uj uj uj.

Jag simmade 3 kilometer i Öresjö idag. Jag simmade över till roddklubben och tillbaka och det var som att simma i en bassäng rent temperaturmässigt. Jag simmade utan våtdräkt och det var inte en tillstymmelse till kyla någonstans och jag var riktigt "svettig" när jag var klar. Enligt uppgift så håller Öresjö just nu 24 grader och det är utan tvekan det varmaste jag upplevt sjön.

Detta tubbar ju frågan hur man kommer att göra i helgen under Kalmar Triathlon? Sveriges till antalet största tävling men också med det största antalet nybörjare. Och simning i öppet hav känns nog sådär bekvämt för många...Men likväl så är reglerna i tävlingsreglementet otvetydiga. Vid en vattentemp över 23 grader så ska våtdräkt vara förbjuden.

Kan man gissa att vattnet kommer att mätas till 22.9 eller så på lördag morgon?

I samma anda undrar jag hur Stockholm Triathlon har lyckats att få dito regler åsidosatta för SM-tävlingen den 24 augusti? På hemsidan står det klart och tydligt att vätdräkt kommer att vara obligatoriskt oavsett vattentemperatur. Vem har sanktionerat det?

EDIT: Nu ser jag att man har modifierat den informationen till att bara inkludera obligatorisk våtdräkt för masters- och motionsklassen. Tur att man inte 40+ och duktig simmare om det nu skulle råka vara varmt i vattnet..

Cyklade 19 mil, drack sju liter vätska och avslutade med 10 km löpning.

Detta kan mycket väl vara den varmaste dagen som jag någonsin upplevt i Sverige...

Försök att lyssna på den här låten och INTE bli extatiskt energisk med spasmodiskt spretande kroppsdelar samt elektrifierat burrigt hår!

This is the shit!

Alternativt komplettera med några koppar stark java för ännu bättre effekt.

JFT-nu händer det!

I sportdykningens värld har man något som kallas för "the buddy system". Det betyder att man alltid är minst två personer och att det finns någon som förutom jag själv ansvarar för min säkerhet och kollar att jag är OK. I ett "buddy system" blir man aldrig lämnad ensam...

Med lite över fem veckor kvar till VM så tänker jag falla tillbaka på mitt egna "buddy system" av skamlöst utnyttjande av diverse träningskompisar. Buddies att piska på mig, buddies som ringer och väcker mig eller säger till att gå och lägga mig. Buddies som simmar en extra hundring eller springer den sista intervallen. Buddies som håller handen och buddies som ser till att jag lämnar sargen.

Salt of the earth.

I min ambition att sprida fantastiska musikupplevelser kommer här en favorit i repris; inte minst eftersom jag nu lärt mig att använda embed-kod!

Det är den svenska gruppen Hip Whips och denna skönt gungande mix av Hammondorgel och sensationellt stora ögonbryn.

Kolla i synnerhet in det spasmodiska crescendot ungefär två och en halv minut in i låten!

Detta är iallafall svensk soul när den är som bäst.

Morgonljuset silar in genom Schipols fönster och jag förnimmer början på en ny dag, en ny period! Borta är eftertankens kranka blekhet ifrån Amerikas brustna illusioner. En resa som dessutom avslutades med att jag blev stoppad av en State Trooper på motorvägen....86 mph på tillåtna 65 mph. Yes sir. No sir. I understand sir. Thank You sir. Don´t shoot me sir.

Björn tyckte att vi skulle go for it istället för att stanna. Se om vi kunde ha hamnat på Cops. Stungun, batong och allt det där.

Men det är glömt och förlåtet nu. Det är fantastiskt vad en resa på koffein, tre tidningar och en och en halv bok kan göra för humöret.

Dessutom har jag skissat på en diabolisk träningsplan mot VM. Den får mig att skrocka som en galen Dr Strangelove. Fast återigen, det kan bara vara kaffet. Nu, med äkta europeisk touch.

Flygplatsen i Montreal får fem Dunkin´Donuts i betyg av ett enda skäl; de har oräkneligt antal eluttag vid respektivt gate...en trevlig eftergift gentemot alla oss som söker tröst på Internet. Även vid gaten.

Och tröst har jag sökt! Trösten i självömkan och förebråelse och det var väl tur att vi inte reste igår. Igår hade vi nämligen inte mer energi än att ligga på rummet och titta på King of Queens och utbyta enstaviga kommentarer om livet och vår respektive övervikt. Vi gjorde en paus i självömkan för att äta vitlöksoljade räkor och sedan på kvällen för lite hummer och sallad. Dessutom gjorde vi en närmast ofattbart karaktärsstark lyftning av dagen när vi också simmade 800 meter i sjön på kvällen. Men jag skyller det på kaffet. Annars var vi sega.

Och nu är vi på väg hem. Och aldrig är hemresor lika jobbiga som när man känner sig ungefär lika lyckad som the missing link i Darwins utvecklingslära.

Om det är någon som försöker följa mig på Ironmanlive.com så kan ni tyvärr sluta leta; jag har precis kommit upp till rummet efter att upplevt mekaniska problem under det första varvet på cykeln.

Vädret var underbart med hällande regn av bibliska proportioner men det gjorde det också lätt att missa många av de groparna som finns i vägen.

Efter 65 km, när jag cyklade på en bekväm femte-sjätte plats någonting så dunkade jag i bakhjulet så hela discen satte sig snett. När jag klev av så såg jag att snabbkopplingen släppt och den ena muttern åkt av.

Så där stod jag ett tag innan jag började gå mot nästa vätskestation. Efter 15 minuter kom tech-support och jag fick en ny snabbkoppling och jag kunde börja cykla igen. Tyvärr så hade jag vid det laget tappat nästan allt mitt driv och jag hade extremt svårt att komma igång igen.

Väl tillbaka i sta´n och ett riktnummer efter täten så kände jag mig helt omotiverad att fortsätta.

Så för att fortsätta med de bibliska referenserna så känns det som the trials of Job just nu och jag är frustrerat besviken på triathonlivet. En stund.

På tisdag åker jag hem och börjar träningen till VM (nu med oförstörda ben, se där en ljuspunkt!) och jag hoppas innerligen att jag förbrukat mitt konto av otur, missar och självförvållad idioti.

Nu ska jag ut och titta på Björn som fortfarande är med i matchen och vi har som sagt äntligen väder som är som klippt och skuret för oss. Det samt det faktum att både min bror och min pappa med familj är här för att kolla in tävlingen strör lite extra salt i såren just nu.

Jag ska ringa Christer Björkman och fråga om imorgon är en annan dag…

Det här är veckans mest oväntade nyhet, courtsesy of Björn som har läst hela Internet under den senaste veckan;

Martin Flinta har sålt en cykel till Mikael Persbrandt! Och inte bara en cykel utan en triathloncykel. Ska Gunwald Larsson köra triathlon? En Ironman? Kalmar? Gud nåde den som isåfall råkar armbåga honom på simningen...

Men hur har detta hänt? Nog för att Martin kan mycket om cyklar och säkert har bra koll på sina Avélos som han säljer men hur har det gått till när Persbrandt scoutat marknaden och bestämt sig för att sätta sig i bilen och åka ned till Mölndal för att köpa hoj?

Och varför har inte omvärlden fått veta med lite tydligare basunering och ackuratess? Aftonbladet någon? Hänt Extra någon? Inte minst med tanke på att karln´s vidlyftigare aktiviteter gärna drar helsidor och krigsrubriker i pressen. Detta borde ju vara sensationellt stoff!

Hursomhelst, kolla in bild och text på http://www.avelo-bikes.com/ som är Martins hemsida för sina cyklar.

Och om det är någon som vill ha mer spännande historier om Martin så kan jag alltid dra den om om hur Martin spontanköpte en sex meter lång kajak dagen innan hemresa ifrån Sydafrika år 2000 och försökte checka in den som handbaggage...

Dimhöljda skyar

Regnslickade skogssidor

22 grader i luften

Lugnet före stormen

Cinnamontoast på buffén

Mina vader vibrerar

...och Sam & Dave på i-Tunes

Snart händer det

BigBoy-racing!

SSU vill starta en egen friskola som enligt ansökan vill ”sätta människan och individen i centrum”. Vidare ämnar skolan att satsa på kunskap och vara öppen för alla.

http://www.bt.se/nyheter/boras/boras-kan-fa-socialistisk-friskolabr-ssu-lamnar-in-ansokan-pa-torsdag(740935).gm

Denna ansökan känns något förvånande. För att inte säga överflödig..

För såvitt jag vet så bygger hela det nuvarande grundskolesystemet på en socialistisk grundsyn utan vare sig nivågruppering eller någon som helst hänsyn till just olika individers mognad, ambition och inlärningstakt.

Jag ryser vid tanken på att min högstadieklass skulle ha haft engelska och matte tillsammans istället för den nivågruppering mellan alla klasser i årskullen som vi hade; samt indelning i allmän och särskild kurs.

Att i samma klass ha undervisning för lågmotiverade elever som knappt kan vänta till skolan ska avslutas så att de får börja hamra eller snickra och högmotiverade elever med akademiska ambitioner fungerar bara på papperet hos sossepolitiker som sitter på lagom avstånd ifrån skolans värld. En värld där de sämsta inte får hjälp, de bästa ingen stimulans och de där emellan får följa minsta motståndets lag.

Men om det nu ska vara så att SSU ska ha en egen friskola så har jag här lite förslag på ämnen som bör ingå i deras kursplan…

-Jantelag;

Under parollen att i ett sossigt Sverige får inga träd växa till himlen. Dessutom är det en självklarhet att alla människor är exakt lika, har lika förutsättningar, ambition, behov och krav. Hur skulle det se ut annars? Denna kurs leds under slagorden ”är du så j-a bra själv då” samt ”vem f-n tror du att du är”

-Mellanmjölks-Sverige;

En kurs i att göra Sverige mer lagom.

-Hur man kan klaga på regeringen trots att Sverige går bättre än någonsin;

Eller hur man kan hitta argument att skylla på borgarna det som sossarna själva underlåtit att göra de senaste 20 åren vid makten..

-Klyschor, floskler och politisk korrekthet;

Hur man kan gå allmängiltigt humanistiska värdeord som exempelvis medmänsklighet och rättvisa att låta som av sossarna patentsökta slogans.

Dessutom lär man sig i den här kursen att uttrycka sig på ett så fullständigt urvattnat, likgiltigt och genomskinligt sätt att inte en enda majoritet, minoritet, minaret eller intresseförening kan tänkas bli det minsta illa berörd eller kränkt. För vi är alla så lättkränkta i Sverige.

Kursledare här är Mona Sahlin som utvecklat detta till en konstart.

-Bidrag, passivitet och beroende

Hur vi kan få minst hälften av väljarkåren att om inte tycka om vår politik i alla fall frukta konsekvenserna av att behöva resa sig ur träsk av bidragspassivitet och beroende som är adelsmärket för socialdemokratisk politik. Så om vi inte kan lyckas locka till oss väljare med positiva budskap så kan vi alltid skrämma kvar väljare.. Karl Marx tes om att religion är opium för folket har numera ersatts av att Försäkringskassan är opium för folket.

-Socialism i ett internationellt perspektiv-en framgångssaga!

Detta blir dessvärre en ganska kort kurs. Såvida vi inte hittar förmildrande omständigheter kring Rumänien, DDR och Pol Pot….

Medan jag simmade idag så hade jag hela tiden en känsla av att vara iakttagen, vaktad, lurad på. Jag kände en närvaro av något annat..

Men äsch, man inbillar sig så mycket....

Jag har vigt mitt liv åt kampen mot allt vad hårt underlag, suga sportstuga och budgetboende heter. I USA använder man ofta frasen "in the comfort of your own home" när det gäller olika reklamsammanhang för träningsmaskiner etc. Och just den frasen är mycket applicerbar på min inställning till resa och boende. Är det sämre än "the comfort of my own home" så får det kvitta. Eller rättare sagt; jag skulle aldrig snåla så på viktig och avslappnande komfort när det gäller något så viktigt som tävling eller träning. Eller semester. Eller, jämt!

Det är därför som jag aldrig kommer att bli en bra idrottsledare i framtiden som i ur och skur accepterar äcklig bulkmat till frukost efter att sovit med 30 andra i en gympasal. Jag säger; lås dörren till salen på kvällen och sov på hotell så får kidsen leka 10 små negerpojkar där inne. Jag menar, vad kan hända?

Hursomhelst; just nu sitter jag PRECIS rakt framför det här panoramafönstret med en rykande varm espresso i handen vilket behövs efter två kilometer öppet vatten utan våtdräkt.

Det är glamour, det är Twin Peaks-känsla, det är softisch, det är lyx.

Snart ska jag äta bärmix också!