Senaste inläggen

Av Jonas Colting - 16 juli 2008 22:58

Jag har vigt mitt liv åt kampen mot allt vad hårt underlag, suga sportstuga och budgetboende heter. I USA använder man ofta frasen "in the comfort of your own home" när det gäller olika reklamsammanhang för träningsmaskiner etc. Och just den frasen är mycket applicerbar på min inställning till resa och boende. Är det sämre än "the comfort of my own home" så får det kvitta. Eller rättare sagt; jag skulle aldrig snåla så på viktig och avslappnande komfort när det gäller något så viktigt som tävling eller träning. Eller semester. Eller, jämt!

Det är därför som jag aldrig kommer att bli en bra idrottsledare i framtiden som i ur och skur accepterar äcklig bulkmat till frukost efter att sovit med 30 andra i en gympasal. Jag säger; lås dörren till salen på kvällen och sov på hotell så får kidsen leka 10 små negerpojkar där inne. Jag menar, vad kan hända?

Hursomhelst; just nu sitter jag PRECIS rakt framför det här panoramafönstret med en rykande varm espresso i handen vilket behövs efter två kilometer öppet vatten utan våtdräkt.

Det är glamour, det är Twin Peaks-känsla, det är softisch, det är lyx.

Snart ska jag äta bärmix också!

ANNONS
Av Jonas Colting - 16 juli 2008 05:16

Jag blir så barnsligt nöjd när jag gör tekniska genombrott på egen hand....

Som att lära sig enkla saker med digitalkameran eller att installera handsfree till mobilen. En mobil som jag för övrigt haft i två år och fortfarande inte listat ut hur man tar emot MMS eller lyssnar på musik på....Men det är petitesser... För nu har jag lärt mig att lägga ut Youtube-klipp på bloggen! Vilket ju tydligt framgår av mina senaste två inlägg.

.....som görs ifrån hotellsängen på Crowne Plaza Resort & GolfClub i Lake Placid. Mer om detta senare men jag redan nu nämna att hotellet är en burlesk blandning av Twin Peaks (mycket furu, kanske en dvärg) och The Shining (långa korridorer och en som heter Jack). Hur som helst är det snyggt. Travel in style! Och de har frukost med klass! Buffetblogg.

ANNONS
Av Jonas Colting - 16 juli 2008 04:37

Snyggare än så här blir inte en man i vit sparkdräkt...

Och ingen, jag menar INGEN har dansat bättre än Elvis eller uppburit en tidig version av Bobby Ewing-hår bättre än honom.

Och dräkten! Jag hade gett halva mitt löpsteg för en dag i den och lika lealösa höftböjare..

Av Jonas Colting - 16 juli 2008 04:24

Plocka ut afron och vispa upp lite brown sugar; this is the shit!

Bättre än såhär blir inte musik...

Av Jonas Colting - 13 juli 2008 23:58

Det är glädjande att den dansande dvärgen ifrån Twin Peaks har fått en ny ledande roll, den här gången i HBO-serien Carnivale.

...fast han var bättre när han dansade lite roligt och pratade baklänges.

Av Jonas Colting - 13 juli 2008 22:42

Åtta timmars träning igår, fem timmar idag med liter mer intensitet. Det är "backing it up"; att dag efter dag efter dag kunna prestera bra träningsresultat och att ha så bra rutiner att ingen enskild dag tar knäcken på kontinuiteten.

Löpintervaller, simintervaller och avslutningsvis 10 mil fartlek på cykeln med 275 snittwatt på hela passet.

....och livet blir inte bättre än att komma runt med kraft på en kurvig väg med vinden i ryggen och motljuset som sköljer över kroppen och gör hela tillvaron till en enda gyllene svettglans i 130-puls samtidigt som i-Poden gör en perfekt shuffle som ett soundtrack of our lives.

Av Jonas Colting - 13 juli 2008 10:39

"Du kommer väl ihåg oss? Nu kan du SMS:a vilken fråga som helst till 118100."


Nu när jag precis ska springa mina Ramnasjö-intervaller så undrar jag hur mina bortslarvade pulsfiler från förra gången såg ut och vilka mina tider var?

Jag vill också veta om min sittställning på cykeln är bra eller om jag kan tjäna på att höja sadeln någon millimeter?

Sedan är jag fortfarande nyfiken på det här med Kennedymordet och huruvida försvinnandet av Jimmy Hoffa samt Marilyn Monroes död har ett samband med varandra...

Av Jonas Colting - 12 juli 2008 22:20

Min avslutande träning inför nästa helgs Ironman USA är inte precis textbook… Men eftersom VM är mitt stora mål för säsongen så tränar jag betydligt mer närmare tävlingen än vad som är brukligt.

Idag blev det först 24 mil cykel med honung och mandel i sinne och själ. Tankar och intryck blev en kuliss till dagen medan min i-Pod shuffle skickade ut den ena karamellen efter den andra…


-Jag tänkte på min tävling i Örserum och Svenska Cupen i lördags och hur bra jag egentligen körde i kontrast till hur embarmligt det kändes. Jag hade samma tid som förra året när jag vann SM och nu taggade jag dessutom ned ordentligt på löpningen eftersom jag ledde med två kilometer! Och då hade jag en dränerande fredag med fem timmars träning i sol samt fyra timmar på benen under Springsteens konsert varpå jag sov fem timmar, gick upp och sprang en halvtimme innan avfärd till Örserum och voilá; överlägsen seger.

Apropå att det kändes embarmligt; det är nog bara så att det gör överjävligt ont att tävla triathlon. Att jag aldrig lär mig det.....Varje gång blir jag förvånad över detta. Varje gång..


-Att Örserum tillsammans med Horla Triathlon producerar Sveriges bästa tävlingar och att det är de enda två tävlingarna som jag känner en genuin uppskattning över att jag kommer och deltar. Sedan är arrangemanget i Örserum klockrent och minutiöst och kryddat med eftertanke gentemot deltagarna. Att de sedan har 5000 kr till vinnaren som redan efter några dagar sitter på kontot gör inte saken sämre.


-Jag har ett smartass som skriver kommentarer på min blogg och som har för sig att han kläckt orsaken till att jag inte var med på Gbgs Triathlon. Jag ska publicera hans kommentar och bemöta hans infantila påståenden när jag har tid; antagligen medan jag flyger till USA…


-Dolly Parton är en av samtidens mest missförstådda och underskattade artister, i alla fall i Sverige där omvänd feministsexism reducerat hennes artistarv till att bara handla om hennes kurviga figur. Jag plöjer hennes Best Of varje dag och visserligen finns där en del en olidlig bonnacountry men lika många spår av ojämförlig Dollydistinkt produktion. De inledande raderna i den något uttjatade ”Working 9 to 5” har gett mig mer än en gångs motivation to get my butt out the door….. ”..tumble out of bed and stumble to the kitchen, pour myself a cup of ambition n´ yawning stretching trying to come alive…” Dolly har prickat min morgonritual…


-Varför kan inte föreningsmänniskor som jobbar med resultatlistor använda förkortningar med lite distinktioner. Jag simmade aldrig lång-SM i Vansbro igår av den enkla anledningen att jag inte tyckte det var värt den långa resan. I resultatlistan står jag som DNF. Så hela dagen har jag fått sms om vad som hände mig…För DNF betyder ju som bekant Did Not Finish. Och hur bryter man en simtävling? Genom att drunkna eller? Hade klåparen ansvarig för resultatlistan haft styr på versalerna skulle han naturligtvis skrivit DNS-Did Not Start, vilket ju i sammanhanget är en milsvid skillnad.


-Mitt enda stopp idag gjorde jag på Shell i Ulricehamn. Medan jag står med ett sammalsurium av flaskor, glasögon och en halvt urdrucken Pucko så ser jag hur semesterfamiljen ifrån helvetet gör ett pitstop och laddar upp med varmkorv och annat.

Faktum är att synen av den något svullna familjefadern etsade sig fast på min trumhinna när han inte bara med en utan med två varmkorvar återvände till bilen. Den ena i handen och den andra halvt instoppad i munnen. Det såg helt perverst ut. En lång sladdrig varmkorv instoppad i bröd som guppade framför den arketypiska Homer Simpson-pappans ansikte medan andningen stötvis kom från näsan och ansträngningen att balansera den andra varmkorven samtidigt som han gestikulerande instruerade sina ättelägg i baksätet hur de med stil och finess skulle förtära sina likaledes sladdriga korvar.

Den bistra och tjocka modern uppenbarade sig också runt bilen med diverse godisskräp som skulle avyttras. Ingen i familjen sade ett ord på hela tiden. Vilket i och för sig kan förklaras av korvarna i munnen som försvårade kommunikationen. Hur kan man äta på det sättet? Och hur kan man låta sina barn äta det? Och varför åker man överhuvudtaget någonstans när det verkar så hemskt tråkigt?

Jag åkte ifrån macken och tänkte på om det är så man ser ut när man har gett upp i livet. Familjehelvetet är överväldigande och allt är så hopplöst utan återvändo med fet fru och krav krav krav så varför inte äta en korv. Två korvar.


-Jag funderade på om det är att betrakta som overkill om jag går in och simmar på Alideberg under kvällen, efter middagen….


Klockan 22 har jag simmat mina 3000 meter. Inte overkill. Bara sportlördag.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se